KAP 1 | SVAGT BLĂ
TT SKEN SKIFTAR TILL SVAGARE GRĂNT, ĂVER TAKBJĂLKARNA
Han heter Niko han som sitter framför datorn i t-shirt och kalsonger. Han har ett stort glas med Red Bull (som alltid ger honom en kĂ€nsla av bubblande oro/spĂ€nning i magen) bredvid sig, och en pĂ„se med Hot Rods. Han lever hemma, pĂ„ bidrag, pĂ„ sin skĂ€rm ser han vĂ€rldens alla hörn sĂ„ som alefen [se J.L.Borges], han ser gatulampor fĂ€llas likt unga trĂ€d av berusade ryska bilister, koreanska tjejer med hĂ„rstrĂ„n i regnbĂ„gens fĂ€rger sparka bakut med fingrarna som V och deras vita tĂ€nder, ocksĂ„ ser han eller hör han Bob Ross med sin röst som smĂ„ pustar av ljus rök och med penslarna som stryker fĂ€rg och lĂ€tt skrapande ljud pĂ„ duken, feta Colombianer som vrĂ„lskrattar Ă„t hundformade moln, han ser de koreanska tjejerna men nu pĂ„ rygg med en liten/stor man ovanpĂ„ och han mĂ„ste se till att deras gnyende inte ekar ner till mamma och pappa men de studsar upp, ner, in, ut, alla hĂ„ll och alla hĂ„l. Han Ă€lskar )Ă€lskar) pornografi. Han pratar om pornografi, porren (skĂ„despelerskorna, deras mĂ„tt, deras âspecifikationerâ, filmerna de medverkat i, var de bor, följer deras twitterkonton) med andra sö po (söta pojkar), de pratar om att hitta en stor/liten stark/undergiven pojke att knu i ru, bara tanken pĂ„ det fĂ„r det att svida i hjĂ€rtat pĂ„ honom, att han fĂ„r vara en klĂ€nning )en kort) som smiter runt ljuvliga former och kurvor och runt en st fe ku med sin tunga, sina ögon med enorma och skĂ€lvande pupiller det Ă€r sĂ„ mycket han vill vara, Niko, men nu sitter han hĂ€r och tittar pĂ„ Eugenie Bouchard nĂ€r hon spelar tennis, hennes grimaser Ă€r det bĂ€sta han vet )och hennesâ). Och sĂ„ Ă€r hon sĂ„ stark, snabb. HĂ€lsosam. HĂ€lsosam. Han Ă€r förĂ€lskad i henne.
Han har mĂ„nga förĂ€lskelser: Nicole Watterson frĂ„n The Amazing World Of Gumball (han vill ha henne som mamma (mamma, inte mamma)), Frankie frĂ„n Fosterâs Home For Imaginary Friends, Killua Zoldyck frĂ„n Hunter x Hunter, Takeo Gouda och Rinko Yamato frĂ„n Ore Monogatari (de Ă€r sĂ„ söta!) och Hachiman Hikigaya frĂ„n Yahari Ore no Seishun Love Comedy wa Machigatteiru. Han har fler men det Ă€r dessa han tĂ€nker pĂ„ mest. Han letar upp bilder pĂ„ dem och sparar dem i portföljer, i alla positioner, han har laddat ner hundratals sidor av text dĂ€r dessa karaktĂ€rer agerar i olika scenarion, allt för att egga pĂ„ sin egna sega hunger. PĂ„ dagarna spelar han spel med röster, âmĂ€nniskorâ han lĂ€rt kĂ€nna över nĂ€tet och pĂ„ nĂ€tterna letar han upp flera bilder, flera filmer, mera text, alla med en glödande rosa och mörkröd kĂ€rna som sedan efter timmar av beröring och frĂ„nvaro av beröring exploderar.
Och sĂ„ stĂ€dar han )sig sjĂ€lv) huset. âLetar jobbâ. StĂ„r vid mammans (ögon) lĂ„da med underklĂ€der oroande (trosor) lĂ€nge och gĂ„r dĂ€rifrĂ„n utan nĂ„got i hĂ€nderna. Han stöter pĂ„ ord som kommer frĂ„n det latinska sprĂ„ket och som anvĂ€nds för en massa olika situationer som han rĂ„kar befinna sig i men han tĂ€nker inte sĂ„ vĂ€rst mycket pĂ„ det. Han har bytt nudelmĂ€rke. Klippte hĂ„ret för tvĂ„ dagar sedan. Dagarna vĂ€xer sig lĂ€ngre och tankarna blir ocksĂ„ lĂ€ngre fast kedjorna av ord Ă€r grumliga, halvt dolda i vattnet, rostiga. Rostig.
Ingen av de andra sö po hittar nÄgon. Ibland sÀger nÄgon att ikvÀll ska han till (en plats som finns nÀra dem alla trots att de bor i olika lÀnder) och göra det. Han ska ta kontakt, han ska fÄ kontakt, han rakar rö och sÀtter pÄ parfym och tar med sig skydd utifall att det blir kontakt i ja ni förstÄr sÀkert vad som menas. Följande kvÀll Àr han tillbaka. Han fegade ur. Ingen, inte Niko heller, klandrar honom. I vÀrldens kanter ser Niko en japan hoppa framför ett tÄg, en lÄda i Sverige som vÀller över av veckogamla valpar, han ser tibetanska munkar lÀngs med klostrets murar, försjunkna i sig sjÀlva, en vÀrldsberömd skÄdis fÄr nervsammanbrott och klÀr av sig naken pÄ times square i New York. EngelsmÀn i namnlösa parader, argentinska mÀnniskor som dansar till eld och hÄrda snurrande rytmer. Evigheten och lite till. Han tar fram sin fleshlight.
KAP 2 | EN (FETI) VANLIG (SCHI) TJEJS (STENS) DAG
Jag vaknar med mitt lÄnga rödbruna hÄr som en slöja över mitt ansikte, jag sveper det Ät sidan och luften frÄn det öppna fönstret svalkar mitt lena ansikte. Jag rullar runt i sÀngen, mjukt tyg glider över mjuk och fyllig hud. Jag reser mig lÄngsamt, lÄter mina röda naglar rafsa runt i hÄret, gÀspar. Gnuggar ögonen, ler mot solen, blinkar med mina lÄnga svarta ögonfransar. Tar pÄ mig mina klÀder, mina trosor spÀnner hett runt höfterna och lÀgger sig ömt över mitt hÄrlösa skrev. Tyget smiter om rumpan. Jag anvÀnder inte behÄ, mina bröst Àr fylliga, runda, och duger som de Àr. Kylan i rummet fÄr mina vÄrtor att blotta sig under den vita t-skjortan med hjÀrtlogo som inte tÀcker min mjuka, slÀta, bleka mage. Jag strÀcker mig mot nattduksbordet efter mina glasögon (man kan se lite av bröstens undersida). Dricker av vattenglaset, smÄ klunkar som klumpar glider nerför min blottade strupe, mina stora lÀppar plutar runt glasets kant. Jag har timglasfigur. Drar pÄ mig mina shorts. Svansar ut ur rummet och nerför trappan.
DĂ€r nere sitter min syster och hon har medellĂ„ngt blĂ„tt svallande hĂ„r som tĂ€cker hennes söta ansikte, hon sitter i sin knĂ€ppta gula skjorta, hon Ă€r pryd av sig. Enorm röv som nĂ€stan vĂ€ller över stolen, mums. Jag knĂ€pper pĂ„ radion och det Ă€r hennes favoritlĂ„t (nĂ„gon slags RânâB, manlig röst som sjunger med takten) som spelas, mycket bas, hon försöker hindra sig sjĂ€lv men hennes kropp rör sig av sig sjĂ€lv och sĂ„ stĂ„r hon alltsĂ„ i mitten av köket, dansar, skakar pĂ„ sina rakade ben, hennes hĂ„r flyger, glĂ€nser i solljuset överallt. Jag sĂ€tter mig vid bordet och tittar pĂ„ medan jag vĂ€ntar pĂ„ att brödet ska rosta, hennes smink vĂ€rms upp och lyfts bort av svetten som bildas nĂ€r hon dansar vilt men Ă€ndĂ„ snyggt, det rinner i strimmor och nĂ€r hon sĂ€tter sig vid bordet igen har det runnit som en krigsmĂ„lning över henne, hon andas tungt och hennes byst höjer sig, sĂ€nker sig, höjer sig igen, ser ut att sprĂ€ngas genom skjortan och hon tittar pĂ„ mig med vĂ€rsta blicken nĂ„gonsin, hon slickar sig om sina svettiga lĂ€ppar utan att bryta ögonkontakten. Hon samlar ihop sig och hĂ„ret som hon sĂ€tter upp som knocka. Brödet hoppar upp ur rostaren, jag brer pĂ„ ordentligt med smör (jag kan Ă€ta hur mycket jag vill utan att jag gĂ„r upp i vikt, sĂ„vida du inte vill att jag gör det) och tar en tugga, krsssch, nĂ„gra smulor fastnar pĂ„ min överlĂ€pp, min syster lutar sig fram och plockar dem med sitt vĂ€lmanikerade pekfinger. Suger pĂ„ sitt finger. NĂ„gra smulor har ocksĂ„ fallit ner i min urringning, sĂ„ jag plockar upp dem genom att svepa med handen, lĂ„ngsamma, försiktiga svep, jag kan kĂ€nna hur bröstvĂ„rtorna stĂ„r ut igen av beröringen. Jag Ă€r vĂ€ldigt kĂ€nslig. Jag Ă€ter resten av brödet och dricker av apelsinjuicen för att fĂ„ i mig c-vitamin, högljudda klunkar, jag Ă€r alldeles svettig jag ocksĂ„, lite juice rinner frĂ„n glaset ur munnen pĂ„ mig nerför min vĂ€lskapta haka nerför halsen och rakt ner mellan brösten. Det passar bra för jag var Ă€ndĂ„ pĂ„ vĂ€g att bada. Min syster kramar om mig innan hon ska ivĂ€g pĂ„ jobbet, jag kĂ€nner hur hon trycks över mig som tvĂ„ kuddar genom klĂ€der som nĂ€tt och jĂ€mnt lyckas hĂ„lla den mulliga vĂ€vnaden inlĂ„st.
Medan jag tappar upp badet tar jag av mig mina klĂ€der igen, mina trosor som jag köpte via nĂ€tet pĂ„ Victoriaâs Secret för 9,77 ⏠glider ner och jag slĂ€nger dom i smutskorgen tillsammans med de andra trosorna och sockorna som doftar av parfym och flicka. Baksidan av mina lĂ„r vĂ€rker, sĂ€kert pĂ„ grund av trĂ€ningen frĂ„n igĂ„r, jag brukar köra trettio rep i fyra omgĂ„ngar med sex kilos tynger pĂ„ varje sida, för att hĂ„lla muskulaturen i skick, sĂ„ jag masserar lĂ„ren med mina smĂ„ (men inte för smĂ„) hĂ€nder, jag glider över lĂ„ren ner till baksidan av knĂ€na, haha, det kittlar. Och sĂ„ upp till rumpan igen, jag lĂ„ter handen glida över den runda formen, jag sluter mina ögon, biter mig i underlĂ€ppen. Det Ă€r skönt. Och handen fortsĂ€tter glida runt, nĂ€stan ner âditâ, men jag lurar mig sjĂ€lv genom att röra fingrarna över den nedre delen av magen istĂ€llet, som putar ut pĂ„ grund av min diet som fĂ„r kortisolutsöndringen i min kropp att öka vilket leder till extra underhudsfett. Vidare upp till mina stora bröst, med fingrarna över vĂ„rtgĂ„rdarna, jag stimulerar bröstvĂ„rtorna sĂ„ de styvnar och sĂ„ att min kropp utsöndrar oxytocin samt prolaktion. Jag sjunker försiktigt ner i badkaret, vĂ€njer mig gradvis vid temperaturen, jag sĂ€nker mina former i vattnet och brösten flyter pĂ„ grund av fettvĂ€vnaden, huden knottrar sig. Jag vĂ€ljer en tvĂ„l med doft av gran och tvĂ„lar in mina axlar, jag drar med tvĂ„len över halsen och ner mot magen under vattnet, jag drar i vida cirklar och ovanför mons pubis sĂ„ att blodets aktivitet ökar. Jag lĂ„ter mitt hĂ„r suga i sig vĂ€tan och jag kĂ€nner pĂ„ mitt ansikte, min knappnĂ€sa, mina rosiga kinder, min panna, jag öppnar munnen och tar tag i tungan med tummen och mitten av mitt krökta pekfinger, jag drar ut min tunga. Vickar pĂ„ den, slickar pekfingrets vrĂ„r med tungspetsen, jag Ă€r en liten hund. Jag kysser min vĂ€nstra hand. Drar med fingrarna genom det uppblötta hĂ„ret. FortsĂ€tter massera mitt skinn, mitt fett och mina muskler, skrapar, för att fĂ„ bort döda hudceller och ta fram de nya som ligger under. Jag anvĂ€nder en tvĂ€ttsvamp för att skrubba mina nĂ€tta fötter, de flesta svampdjur Ă€r hermafroditer och det Ă€r skelettet av arten Spongia som jag nu för mellan benen, som jag tvĂ€ttar insidan av lĂ„ren med. StĂ€nger ögonen igen, suckar av lĂ€ttnad, mitt hĂ„r faller i slingor över ansiktet, jag rodnar, jag strĂ€cker pĂ„ benen över vattenytan. Jag kĂ€nner mig sĂ„ upphettad. Jag stiger upp ur badet vars temperatur nu har sjunkit till 37 grader och jag anvĂ€nder en rosa handduk, den brukade fĂ€rga av sig men nu har den tvĂ€ttats sĂ„ mĂ„nga gĂ„nger att den inte lĂ€ngre gör det, sĂ„vida man inte gnuggar riktigt hĂ„rt.
Naken gĂ„r jag in i mitt rum, jag Ă€r torr och rumstempererad, pĂ„ min skrivbord finns en spegel med dimensionerna 40 x 40 centimeter, jag speglar mig i den, jag tittar pĂ„ kurvorna som skidar ner i nya, kurvor och mina tjocka lĂ„r dallrar nĂ€r jag smĂ€ller till dem jag hoppas att jag inte fĂ„r ett blĂ„mĂ€rke av det dĂ€r, mina blodkĂ€rl Ă€r vĂ€ldigt svaga har jag mĂ€rkt frĂ„n tidigare och jag lĂ€gger mig i sĂ€ngen, jag höjer mitt kön mot spegeln, plockar fram min AAA-drivna vibrator, först pĂ„ lĂ€gsta styrkan, runt, runt vulvan, och jag smeker mitt bröst, bröstvĂ„rtan pekar mot affischen av Gustav Klimts Kyssen med mannen böjd över kvinnan som liknar mig fast jag har större bröst hans kanter hennes cirklar cirklar runt klitoris pĂ„ blygdlĂ€pparna, mitt huvud kastar jag bakĂ„t nĂ€r jag vrider mig i njutning pĂ„ sĂ€ngen som jag köpte pĂ„ IKEA för 150 ⏠tillsammans med de Ă„tta euro jag betalade för lunchen dĂ€r, sĂ„ jag slĂ€nger runt mig pĂ„ den vita sĂ€ngen 160 x 200 cm och fingrar mig sjĂ€lv i munnen som jag borstade med mintsmakande fluorstĂ€rkt tandkrĂ€m, jag har sex hĂ„l som fyllts med porslin och mina andra hĂ„l fingrar jag petar runt med Les Petites Blue lĂ€ngd 6 cm omkrets 1.8 cm kostade jag kör ner fingrarna djupare i halsen, suger pĂ„ dem pĂ„ ett sexigt sĂ€tt, precis som Elsa Jean suger i Elsa Jean Horny And Wet mina ögon rullar runt runt runt, jag andas snabbare, jag biter sexig mig i lĂ€ppen min timglasfigur, min affisch med Kraftwerk som jag köpte pĂ„ nĂ€tet för 9,77 ⏠knĂ„dar mina bröst stönar ja tĂ€nker pĂ„ att risken för att dö i bröstcancer minskar med 50% om man gĂ„r pĂ„ en mammografi med jĂ€mna mellanrum och att det Ă€r lĂ€nge sedan jag gĂ„tt pĂ„ en men sĂ„ skjuter vĂ„gor av vĂ€rme, njutning genom mig med kraften hos en Schofield modell nr. 3 och i nĂ€r jag kommer tar jag tag om lakanen, hĂ€ndernas flexion och pronation min bĂ€ckenbotten min musculus pubococcygeus som krampar nĂ€r jag nĂ€r jag min sexiga kurviga kropp min kaktus vid fönstret mina tvĂ„ millimeters hĂ„rstrĂ„n pĂ„ benen min byst min syster ovanpĂ„ pussar mig Macbook Pro pĂ„ skrivbordet jag Ă€r hĂ€r och jag Ă€r sexig jagâ
Han kÀnner sig, han kÀnner att han inte har ett vÀrde som liksom kan, ses, eller mÀtas. Han kÀnner sig vÀrdelös, han gör faktiskt det, och och det Àr inte bara det faktum att han inte sÄ att sÀga har nÄgonting att kom-bidra med, fö-för det har han liksom inte heller. Det mest vÀrdefulla han Àger Àr datorn och kyskhetsburen som han stal pengar ur förÀldrarnas plÄnböcker för att kunna betala. En tub av hÄrdplast runt penisen som förhindrar erektion. Inte en enda mÀnniska har nÄgonsin sett honom, ingen har rört vid honom. NÀr han mjölkar prostatan med sin plugg och förvrider sig pÄ golvet och dreglar av behaglighet och lust slipper han tÀnka pÄ det. Men pÄ nÀtterna drömmer, sjunger varenda muskel om en annan, varmare sÀng, med en annan, varmare kropp att omfamnas av. Han vill svÀljas av det röda, hans huvud förstÄr inte men det gör den knutna magen, han Àr pÄ grÀnsen till tÄrar för att han Àr sÄ ensam, och han skriker ut i nÀtets strömmar av kod att han bara vill ha nÄgon att Àlska, nÄgon som kunde ta hand om honom, som kunde vÄrda denna kÄta lilla fÄgel, lÀka vingarna, lÀka penisen, lÀka sjÀlvförtroendet. En mamma, en pappa. NÄgonting sött. NÄgot nytt, nÄgot annat Àn ansatsen till sÀd som rinner genom burens hÄl över skrevet, som marinerar honom i lukten av ensam- och hopplöshet. Det Àr ingen som svarar, inga svar som tröstar honom. Bara likadana klagorop. Han har inga talanger, han kanske Àr deprimerad, han Àr överviktig pÄ fel stÀllen, han vÄgar inte gÄ ut och lÄta sin kropp skÀndas av större andra ansiktslösa, han vÄgar bara fantisera om det. Han vill inte dö, men han vill dö, han förstÄr inte och det gör inte de sista vÀnner han har kvar heller. De sÀger Ät honom att rycka upp sig, att han Àr fast i sina tidsfördriv, och de förstÄr inte för han vet inte hur man skriver att det Àr tiden som Àr det farliga, att de inte plÄgas av minuter som han, att de har fÄtt meningsfyllda liv till skÀnks och att de borde vara tacksamma men de sÀger att det Àr en dag i morgon ocksÄ och sÄ lÀgger de pÄ den metaforiska luren, de loggar ut, till skillnad frÄn honom kan de stÀnga av, de kan sova djupa drömmar och vakna utvilade. De har inte sett hur han ser ut. Kroppen som försöker övertyga sig om att den inte bara kan överleva utan faktiskt frodas pÄ skrÀpmat och lÄtsasljus frÄn skrivbordslampan och datorskÀrmen.
Han kan nĂ€stan fĂ„ upp en knytnĂ€ve i sitt anus, han har trĂ€nat ihĂ€rdigt och funderar allvarligt pĂ„ att fixa en kamera för att spela in smĂ„ snuttar av penetration att sedan dela med sig av till de andra törstande andra tĂ€nker han, ska fĂ„ se nĂ„gonting, och i dessa fantasier som han misstĂ€nker kommer förbli fantasier Ă€ven de, Ă€r det inte helt och hĂ„llet hans egen kropp som tĂ€njs utan en duk, ett erotiskt medium, och magen som putar ut p.g.a. dildon som forcerats in i tarmsystemet Ă€r nĂ„gonting vackert, han tĂ€nker inte pĂ„ den pĂ„ det sĂ€ttet men det Ă€r en kokong, och kanske tĂ€nker han att magen en dag spricker för att lösgöra en riktig kropp, en kropp att vara stolt över. Som han kan flyga med, flyga lĂ„ngt bort lĂ„ngt in i solen. Samtidigt ber han till âgudâ varenda gĂ„ng har gĂ„r pĂ„ toaletten, sĂ„ att inte ringmusklerna (för det finns tvĂ„ i anuset) faller ut tillsammans med resten av hans inĂ€lvor. Han Ă€r rĂ€dd för smĂ€rtan, han Ă€r rĂ€dd för förödmjukelsen. Tanken pĂ„ att ertappas avsvimmad tĂ€ckt i kroppsvĂ€tskor Ă€r fortfarande skrĂ€ckinjagande. Han tĂ€nkte sniffa lim och bedövad av ruset slita upp armarna med en kniv, men limmet gjorde honom seg och okoordinerad, sĂ„ snitten över armarna blev ytliga, slarviga och sorgligt olivsfarliga. Han vaknade med ett dunkande huvud och ett badkar som smetats ner med vad som nu sĂ„g ut som tunn ketchup. Om det börjar svida eller sticka nĂ€r han knullar sig med leksakerna slutar han direkt, tar sig över klimaxgrĂ€nsen, stĂ€dar upp, och fortsĂ€tter med de otaliga program han har pĂ„ datorn. Om han ska lyckas dö, och det ska han, hela tiden numera, mĂ„ste döden komma utifrĂ„n.
Det hinner gÄ flera mÄnader sedan knivförsöket innan de mordiska tankarna nÄr honom upp till öronen och idén, att hÀnga sig sjÀlv m.hj.a. bÀlte, uppenbarar sig. Han knyter bÀltet till bjÀlken över sÀngen och sig sjÀlv till bÀltet. LÀmnar ingen lapp eftersom det inte finns nÄgot att sÀga (hans förÀldrar anvÀnder inte lÀngre hans namn). Naken stÄr han pÄ sin sÀng och runkar, han sluter ögonen och runkar till hela vÀrlden, och lite till morph frÄn Treasure Planet. Han kÀnner blodet dras ihop och hoppar frÄn sÀngen.
KAP 4 | OH, & AH! & PROSIT
Aaah, aah & ah & ha nĂ€r du & du nĂ€r du river upp mig och lĂ„ter innanmĂ€tet rinnaâ ut mmh hm sĂ„ du vet hur jag kĂ€nner nĂ€r, & du tvingar in ditt & jag faller ut pĂ„ hela golvet,â försöker lĂ€gga in i organen medan du tar mig bakifrĂ„n din stygga hahaha din stygga satan! Fram/tillbaka/hela natten Ă€lskade hur du alltid lyckas överraska, med dina hĂ€nder och mina tĂ€nder som bryter dina fingrar och som drar med dem över mig/fram/och tillbaka (ah) och fram igenâŠ
Upp men ocksĂ„ ner jag tĂ€nker pĂ„ en bild med vit och svart kanin, (du) dömande ögon och (jag) slickande lĂ€ngtan, jag Ă€r varma tassar och du Ă€r kall pĂ€ls & vi Ă€r aldrig grĂ„ tillsammans. Du bygger mig sĂ„ att jag har ett blixtlĂ„s över magen, du kan dra upp det nĂ€rsomhelst och utforska det bultande varma och ahm sĂ„ skönt ja (uhhn) det bĂ€sta du Ă€r det bĂ€sta som hĂ€nt mig. Dra upp mig och förstör mig. Döda mig igen som du alltid ahaaha med dina fingrar alltid lĂ€kta alltid skarpa. Var snĂ€ll med mina hinnor Ă€lska(de/re/t), klĂ€m ihop mig för jag Ă€r din gummidocka vi Ă€r tuggummikĂ€rlek ihop/ut/och gud nuâ
Du sÀger ingenting och du vet att du(jag) Àlskar det. NÄgra sekunder din varma andedrÀkt över mina axlar innan du biter och tuggar pÄ mitt tofukött tuggar/hÄrdare. Ser du mina ögon och mina hjÀrtformade pupiller? Och du ser ju/ja mitt hjÀrta som bultar sin kontur under mitt bröst som du suger pÄ Àlska(r)de(t) ivriga törstiga och/och tvingar in Ànnu mer av dig hahaaj haha. Du som X och jag som A och hon Àr O mitt A i ditt X & O runt vÄr hud gud sÄ bra sÄ bÀst sÄ gud sÄ A & & sÄ O, visst? Visst visst visst bÀstade Àlskat. & rosa & blÄ & palett & aptit som jag har (för dig (för henne (och mig))) mitt AJ mitt JA mina naglar tuggar vi sönder tillsammans, skinnet alltsÄ skinnet som vi tÀljer sliter tömmer av frÄn kroppen lÀgger pÄ marken och knXllar i.
JAG: Raraste kĂ€raste sötaste ben jag böjer isĂ€r & Ă„t sidan tĂ€nder (pĂ„) i ditt inre greppar !tag! i lemmen suger pumparâ flĂ„sar glĂ€dje stönar andakt. SENSU,ELL [-ellâ] adj. -t -a som hĂ€nför sig till sinnliga behov el. upplevelser; vĂ€llustig m.m. IN|ĂLV,OR s. pl. KROSSA v. -de 1 slĂ„ sönder m.m. 2 (vard.) korsa, fara över; k. Atlanten POLY,KROM [-Ă„âm] adj. -t -a mĂ„ngfĂ€rgad POLY,MORF [-Ă„râf] adj. -t -a mĂ„ngformig, mĂ„nggestaltad POLY,SEM [-eâm] adj. -t -a som har flera betydelser fast du förstĂ„r mig sĂ„ klart alltid hela tiden oaldrig.
DU: SAOXex med dig, gungande & knarranDU ĂGER MIG SĂ
GĂR VAD DU VILL. Dina koppel och min hals och min flĂ€mtande tunga. Piska/rygg/piska/röv/piska/mage&bröst hör du hör en ton av glĂ€dje i luftens ilande, applĂ„derna som sprutar ut frĂ„n kroppens jack.
JAG: Ăr bara blommor men sĂ„ solsken som jag sprutar/lyser rinner ut ur munnen efter flera timmars bollgag.
Prosit pĂ„ grekiska Ă€r jitses och jisses vad vi hĂ„ller pĂ„ hĂ€r i oss ballonger ballonger & putar ut & spricker nĂ€stan men: fortsĂ€tter. Mitt namn Ă€r (A) & ditt Ă€r (O) och tillsammans Ă€r vi slutet vaggande, smĂ„ rörelser & ömheter innan tornet Fallos faller över oss och himlen blir blĂ„svart sedan rödsvart plötsligt gul och nu sĂ„ vit att jag blir blind i alla nerver döv i mina ögon i min tunga ge mig dina Ă€lskade ber dig om kött och levande vĂ€rme men du bleknar sĂ„ Ă€ven jag och tillsammans in i randen genom hĂ„let som sugs ut och (hĂ€rligt) förintas & i sjĂ€lva sinnenas destruktion vrĂ„lar vi l/d/e/ö/v/d/a/enâl/d/i/ö/v/d/e/e/t/nâd/n/ö/u!!
DĂ„sig, jag med armarna i kors under bröstet som ligger pĂ„ golvet vaknar han. Vaknar Ă€r jag kanske fel ord, dĂ„ han snarare glidit över frĂ„n dröm till verklighet. Visionerna i jg regnbĂ„gens fĂ€rger försv-plötsligt borta, som att de alltid aldrig menar jag varit dĂ€r jg, han försöker minnas foten men ser bara fotavtrycket. Rösterna fast egentligen ord, betydelsen Ă€r kvar men ingenting annat. Naken, med hud igen. Han lossar bĂ€ltet frĂ„n halsen, knuten kring bjĂ€lken mĂ„ste gĂ„tt upp. Sperma över golvet, han ligger i den blygsamma pölen. Huvudet vĂ€rker, fötterna Ă€r kalla, hela kroppen Ă€r ganska kall. Förutom hjĂ€rtat, som fortfarande skiner, kramar om sig. Vad var det dĂ€r, tĂ€nker han om de vĂ€sen och tillstĂ„nd han mött. Ăver jag mĂ€nniskan, eller djupt inne i henne jagjag ligger alltsĂ„ en vĂ€rld dĂ€r vĂ„ldsam födsel sprutar vild extas. TĂ€nker han inte. Fast det Ă€r sĂ„ svĂ„rt att ta sig in i hans huvud, till och med för honom. En ny tomhet infinner sig nu, foten Ă€r stukad, mĂ€rker han. KĂ€nslorna Ă€r inslagna i plast och han kan bara se deras fĂ€rger, han kĂ€nner dem inte. Niko, med fri blick, ser sitt liv och vad det Ă€r. PĂ„ randen som Ă„terstĂ„r av den dĂ€r platsen. Vet du vad det Ă€r han tĂ€nker pĂ„? Vad det Ă€r han tĂ€nker att han tĂ€nker att han tĂ€nker pĂ„? Vet du det? Vet han? Ăr det för jag mĂ„nga frĂ„gor? HjĂ€rnan skvalpar runt inuti sin kista, skvĂ€tter ryggmĂ€rgsvĂ€tska som en bĂ„t och nosen pĂ„ bĂ„ten som stöter mot kajen, smĂ„ plaskanden. Det kanske rinner vĂ€tska ur det högra örat, men knappast. Hinnan mellan honom och en av de vĂ€rsta insikter som finns Ă€r tunn. NĂ€r han om han ropar ord ut ur sin strupe skulle skriket eller skriet eka ut frĂ„n, det vridna husets fönster liksom snett lutade ner mot den gamla trottoaren utanför en lockelse ett förförande â om han skriker kommer ljudet fĂ€rdas genom luften genom anti-luft och, studsa tillbaka. Himlen Ă€r tapeten, stjĂ€rnorna Ă€r glödlampor i miniatyr och om han gĂ„r till den högsta toppen i staden dĂ„ kan han, pĂ„ riktigt, fast man vet inte, röra den. Röra jg himlen. Skriket studsar tillbaka. Han hör det, den gör det. Det kallas akustik. Stackars Nikos tankar greppar Ă€ngsligt efter strĂ„larna av nya-döden men den inbrĂ€nda bilden har redan tĂ€ckts av en ny, vaken hud, det gĂ„r inte kan inte minnas och han springer in i vĂ€ggen inte metaforiskt utan springer med raseri/skrĂ€ck/sorg/leda in i vĂ€ggen, huvudet före. Utan poĂ€ng, förstĂ„s, och, det vet han. Nu vet han ocksĂ„ att han, Ă€ven i drömmarna och Ă€ven i synerna, Ă€r fast hĂ€r. HĂ€r. I samma jg dimension som alla andra, i ett klantigt snickrat universum. Spikarna (nu försöker han strypa sig med egna hĂ€nder, benen sprattlar) hĂ€nger löst frĂ„n vĂ€ggen vars blĂ„a svarta fĂ€rg flagnar bĂ€ltet, tĂ€nker Niko, ska hjĂ€lpa honom, men paniken blommar ut och han faller till golvet och ligger dĂ€r som en skadeskjuten hjorâ fast vilket djur som helst, han ligger dĂ€r och andas tungt, ögonen uppspĂ€rrade, munnen som inte har rĂ„d att vara stĂ€ngd, hjĂ€rtats trumvirvel, fĂ€rgerna blĂ„tt-gult-rött-orange-svart-grön-lila-gul-grön-röd-gul blinkar sköljer blöljer för hans ögon, darrande, det-mĂ„ste-upprepas flĂ„sande. Det Ă€r nu jag inte dör, tĂ€nker han. Nu inte-dör jag. Gud skulle inte tillĂ„ta det hĂ€r, skriker Nikos lilla jg kristna. Det finns en grĂ€ns dĂ€r grymhet jag blir en kniv som skĂ€r i tillvaron och nĂ€r han ligger dĂ€r, pĂ„ golvet men som sagt Ă€r det det faktum att han ligger jagjagjag som spelar roll, skĂ€rs det i alla hans tillvaror. VĂ€rlden Ă€r sĂ„ HĂR nĂ€ra, och den Ă€r tĂ€ckt av plastfolie som andas in och tĂ€cker munnen ingen luft och dĂ€rför inget skrik att studsa mot vĂ€rlden som Ă€r nĂ„gra millimeter frĂ„n huden. Han Ă€r vid liv han Ă€r vid liv och medvetandets ord studsar runt men inget fastnar, jag drar sig jag undan, flodens ebb och mĂ„nen skinande pupill och sperman glittrar luktar sĂ„ att jg allting Ă€r sperma sĂ„ sĂ€d Ă€r kletigt protein, hans armar jag fastnar i vitgrĂ„ trĂ€sk hans jgjg armar faller sönder-grodyngel som simmar i vĂ€g och ebb igen nĂ„gon sekund av lugn lĂ„t det ta slut tĂ€nker vi alla, tĂ€nker verkligen jag Niko. Ăr han vaken eller drömmer han och kan han fly det hĂ€r?
Han kommer till rummet frĂ„n kvĂ€llsmĂ„l med förĂ€ldrarna, lite kakao pĂ„ mustaschen, gurksmak mellan tĂ€nderna, ett sĂ€deskorn som fastnat mellan tandköttet och överlĂ€ppens insida, rotar efter det med tungan. NĂ€r han ligger i sin sĂ€ng. Gör han allt för att inte. TĂ€nka. VĂ€lkomnar sömnen, att slippa vara rĂ€dd i nĂ„gon timme innan han oundvikligen slits igĂ„ng igen. BĂ€ltet har han gömt under sĂ€ngen, övningen (att knyta sig sjĂ€lv med bĂ€ltet till bjĂ€lken) har han gjort sĂ„ mĂ„nga gĂ„nger att det gĂ„r Ă€ven i sömnen. Hoppas han. NĂ€r han drömmer om-man-nu-kan-kalla-det-drömma ligger kroppar pĂ„ varandra, lappar lĂ€ggs i hĂ„l och vattenkannor av plast vattnar platsen som flĂ€sket, vĂ€vnaden höjer böljer pustar ut pĂ„, vi Ă€r inte horor, vi tycker bara om att knulla tungor ner i munnar-munnar ner i munnar tungar muskler spĂ€nner hĂ„rt om tungor vi Ă€r inte horor. Det blixtrar rött och grönt och discobollen snurrar glittrar flĂ€ckar vita flĂ€ckar blir en storm av snö sedd med ögon som sitter i bussen sitter en pojke-kanske-sju och pĂ„ hans t-shirt en blond med stora tuttar vad vet du om samlag tĂ€nker jag vad fan vet du om samlag lilla pojke lilla flicka string och klack och lack pĂ„ lĂ€ppar rött och glansigt vad vet du om sex dĂ„ gamla rynkor varma Ă„ngor i ett hus med mĂ€nniskor som avsiktligt misslyckas med att drĂ€nka sig och sjuder i sin och-och i andras vĂ€tska hur de tvĂ€ttar ryggen hur hans ögon pĂ„ marken de stĂ„r dĂ€r med handen runt ögonen i honom vad vet du om coitus stora stora stora ögon plutar lĂ€ppen ögats Ă€ppel fast sĂ„ lĂ€ser man MAN pĂ„ engelska nĂ€r tvĂ„ Ă€r kĂ€ra vad vet de om more ferarum nej vad vet det och vad vet du och Niko vad vet han? Han Ă€r vid liv sĂ„ mycket liv att det sprattlar att han pissar ner sig och inte ens HĂR i drömmarna försvinner tankesĂ€ttet för sĂ„ HĂR hĂ„ller HĂR pĂ„ med sina hĂ€nder och definitivt fingrarna som bĂ€nder upp ögonlocken han ser vĂ€rldens alla hörn igen och han ser mĂ€nskorna och klotet och de Ă€r vita bruna larver som krĂ€lar pulsar faller av och jorden sönderknullas av mask och de stönar psalmer om hur zink ökar mĂ€ngden sĂ€d och till-sammans formar sig ett hĂ„l som krĂ€nger runt och fylls av vet du vad mask, mask och bara fylls med mera hĂ„let, dock, fortsĂ€tter krampa och ingenting föds det Ă€r ingenting som föds för att poĂ€ngen Ă„tminstone sĂ„ lĂ„ngt larverna förstĂ„r Ă€r att fylla sig sjĂ€lv utan att ge tillbaka sĂ„ vad vet du om sex dĂ„ och vad vet jag om Niko som klĂ€mmer om bĂ€ltet med darrande hand och förhoppning om lysande land har han knutit runt ryggen pĂ„ huset och han kommer leva kĂ€nner livet kĂ€nner blodet dras ihop och hoppar frĂ„n sĂ€ngen.
