I går var en dålig dag för mig. Jag gjorde SFI kurs D provet, men jag var inte nöjd med det. Jag tyckte att jag var så dålig på att tala. Uppgiften var så svår och jag trodde att jag skulle misslyckas med det nationella provet. Men idag fick jag ett mail från min lärare som sa att jag har klarat provet och att jag ska fortsätta mina studier på grundläggande nivå. Jag har avslutat SFI efter mindre än sex månader. Jag var både glad och ledsen samtidigt. Jag brukade åka till SFI med min fru, och hon kommer att vara ensam där i framtiden. Men jag ska inte missa SFI eftersom det var på en plats som jag inte tyckte om. Jag vet inte hur jag ska förbättra mitt svenska. Jag kan inte prata så bra än, och jag kan fortfarande inte förstå så mycket när jag hör en svensk prata svenska. Jag är lite stressad, men jag har mycket motivation att bli bättre på språket. Här är mitt försök att skriva på svenska varje dag så att jag kan träna mer, använda fler ord och bli bättre och bättre varje dag.
Jag har just satt igång ett nytt uppsatsarbete. Det känns spännande – det var längesedan jag skrev någon stor uppsats i litteraturvetenskap. Jag kommer att vara ganska vag om vad jag skriver min uppsats om i det här inlägget – jag vet helt enkelt inte hur det blir eller ens om det blir något av allt. Istället tänkte jag beskriva min tanke- och arbetsprocess så här långt lite mer i detalj.
En enad lärarkår på Kultur-, Samhälle- och Mediegestaltningsprogrammet varnade oss 3:or vid terminsstarten i augusti: “Akta er för prokrastinering! Om ni inte ser upp kommer den att göra era liv miserabla!” Högmodig satt jag där i föreläsningssalen på Campus, Norrköping och tänkte att det gäller mina kurskompisar men inte mig. Och vips så hade det gått 49(!) – FYRTIONIO(!) – dagar utan att jag…
Jag ska skriva uppsats i november, december och januari för kandidatexamen i sociologi. Bloggen ska få följa med så nu påbörjar jag den rafflande serien “anteckningar från uppsatsarbetet”.
Del 1: Tankeskriva. Dysthe mfl rekommenderar i “Skriva för att lära” att planlöst skrivande utvecklar idéer, skapar idéer, ringar in teman. Man tänker med pennan. Här är ett utdrag ur mitt tankeskrivande (tryck på inlägget).
Nästa del: En preliminär pentagon.
En orelaterad minnesanteckning: Måste lägga till Angela Davis och David Harvey till Academia.
En approach är att etablera diskursen, att dagens policyskrivningar är födda ur en neoliberal ideologi. Det hjälper mig att kritisera den. Jag kan bygga vidare med att ta stöd från Ola Söderholms sociolog som beskrev att eftersom ekonomin är "satt" går det bara att förändra språket och symbolerna – något som gbg kommun har gjort ordentligt. Kan jämföra policydokument från börja av 90-talet och idag och se att, kanske, trots att det är högre inflyttning idag så är det samma verktyg, samma metoder, inga "omtag".
För att underbygga allt kan Lefebvre och Harvey bygga en världssyn; social space och neoliberalism, the condition of postmodernity. Harvey kan guida undersökningen: Vad är rätten till staden och hur skulle ett omtag i policyarbetet kunna leda till det – specifikt i fråga om boende?
Baumann skriver om "the stranger" som gruppen som inte kan kontrolleras av moderniteten. Är detta den "segregerade"? Går det att applicera the stranger på alla segregerade? DVS örgryteborna kontrolleras bara i diskursen, inte i det fysiska – de lever inte i mångfaldssamhället. Skulle vara intressant att prova dem som främlingar. (boken modernity and ambivalence)
Spaning: egenföretagandet idag, det eviga f-skattebehovet, gör att vi blir mer hela människor eftersom vi får en helhetsbild av våran tillvaro. Våra handlingar blir inte uppdelade i "mindre och mindre" – de blir inte fragmenterade utan vi följer våra handlingar från kontakt, bokning, genomförande, resultat, skicka faktura, bokföring, reflexion. Vi tillverkar inte längre en mutter till en stor maskin som vi inte förstår. Eftersom vi säljer en tjänst måste vi också kunna motivera tjänsten. Vi blir avancerade människor.
Jag ska ha teori, metod, resultat.
Det finns inte mycket "stor" teori att bygga på. David Harvey ligger närmast. Går det som sociologi? Lefebvre måste gå. Det nyliberala klimatet är välbeskrivet. Detta är mitt fundament. Men vad ska jag skriva om? Göteborgs kommun har problem med att planera bort boendesegregationen (bs). Vad innebär det?
De får inte verktygen som skulle möjliggöra att de kan planera bort bs.
De har verktygen men tolkar dem på ett sådant sätt att de inte kan bygga bort bs.
De har verktygen och tolkar dem "rätt" men har inte nog med resurser för att bygga bort bs.
De kan öht inte få verktygen för att bygga bort bs eftersom kapitalet förhindrar det/det är en fråga för staten.
Det låter som att jag måste läsa mycket lagar och regler för hur det här fungerar. PBL. Upphandlingar. Får kommuners fastighetsbolag bygga subventionerat? Det blir frågor jag inte vill ställa. Fokus ska ligga på människor och deras upplevelse av lagar och regler.
Jag har redan tänkt på det här. Kom fram till den gången att jag måste intervjua dem som arbetar med ämnet eftersom deras hållning till policydokumenten är en nyckelkoppling från politik till genomförda projekt. Kan jag undvika att intervjua dem? Jag kan studera policydokumenten själva. Nu är jag tillbaka i början av resonemanget: Jag landar i att måste läsa mycket lagar och regler. Hur policydokumenten förhåller sig till spelreglerna. Kan jag ignorera spelreglerna? Mycket möjligt. Jag beskriver mitt fundament och tidigare forskning på boendesegregation. Sätter dokumenten i direkt relation till det. Sliter dem ur sitt sammanhang och belyser dem akademiskt. Jag är ingen lagexpert. Jag är en expert (mha Harvey mfl) på hur samhället ser ut, kan se ut, bör se ut. Jag kan kritiskt granska policydokumenten ifrån mitt perspektiv, inte göra anspråk på att ta hänsyn till alla lagar och regler. Bidraget blir ett sociologiskt: Ur ett sociologiskt perspektiv betyder de här policydokumenten detta och detta.
Vad frågar jag då? Jag vill ha en utforskande fråga, skapa svar som inte fanns, inte göra en trött neomarxistisk spaning. Jag vill belysa bs med en slående tanke: Kan det vara såhär? En approach är att göra en komparativ undersökning på städer med liknande förutsättningar. Där finns en spänning. Hur gör Oslo – där det verkar gå bättre? Hur gör Bristol, Liverpool, Boston, Helsingfors? Berlin? Berlin är fantastiskt! München. Här har jag exempel på städer som också nyligen tagit emot stora mängder nyanlända personer. Jag förankrar min studie: Flyktingkrisen 2015 gjorde denna fråga hyperaktuell, om den inte redan var det. Men jag vill inte fastna där. Den etniska boendesegregationen började i och med arbetarklassens suburification/småhusägande/när de lämnade miljonprogrammen och invandrarna blev hänvisade dit. Paris comes to mind. Liknande men större problem där. Men bra exempel, finns det?
En annan approach: Kanadas flyktingar kostar a fragment av vad de kostar i Sverige – de flyttar direkt in i communities. De tar inte emot personer som redan är anlända – endast personer de vet att de har resurser att ta emot. De är 36milj människor men tar emot en liten andel. Det här är en helt annan diskussion än bs, men finns det en koppling? Att communities tar emot flyktingar är intressant ur integration/segregationssynpunkt. Vad säger the haters i samma communities? Hur sker boendet? Gott exempel på bra lösning eventuellt.
Vad är segregationen? Se den delade staden: Är den etnisk/ekonomisk/kulturell/klass osvosv. Viktigt såklart. Analysen kan vara intersektionell: Grundproblemet är säkert ekonomiskt, för båda grupperna, men skulle den ekonomiska situationen förändras så har man ju byggt sin sociala tillvaro på platsen. Varför isf lämna? Den nyfattige örgrytebon har inget val, bergsjöpersonen kan göra bostadskarriär "hemma". Studien frågar därför: Hur påverkar ekonomi? Hur påverkar släkt/vänner? Jag får ett flerdimensionellt svar. Det här innebär intervjuer. Huva.
Två veckor återstår av mitt andra år på Linköpings Universitet. Och upploppet bjuder både på både nöd och lust. Nöd Vår dokumentärfilm är kaos. Beror på flera orsaker. En är att tekniken inte har varit oss nådig – för att uttrycka det milt. Filmen ska visas på ett avslutningsevent onsdag nästa vecka, så nu gäller det att gå ut stenhårt för att sedan öka. Gaaaaaahrghhh! Lust Vår uppsats är klar…
