Blöta byxor får man tydligen om man får för sig att pumpa cykeln i ösregn. Sen var det ju extra smidigt när jag valt att köpa en pump som tar 100 år på sig. Men lite pumpat blev det och jag hoppas det är tillräckligt för att ta sig in till stan imorn. Bakhjulet är lite skevt så jag kanske måste in och fixa det.
Det är verkligen dag för dag planer som gäller nu. Imorn är tanken att jag ska prova vara på ett fik i Örebro istället och fila lite på helgens pyssel. Det kan bli kul :) . Jag har fortfarande ett skyddsnät ifall det inte funkar men tanken är att jag ska utöka så att jag kommer närmare och närmare självständighetungen.
Projekt få upp draken gick inte alls idag trots att det blåste mellan 1.5 - 4.5. Linorna hade gosat med varandra och det behövdes snurras upp, vilket kanske tog 5 minuter och under tiden duggade det pyttelite. Kanske var det nog. Kanske var det för att det blåste 1.5 och kastvindarna var 4.5, trots att prognosen sa 7. Det börjar kännas lite sådär...gotta bo vid kusten om det här ska funka. Kanske är vindarna för taniga här.
Sen omprogrammerade jag om elbrädan idag för jag tyckte den ryckte alldeles för hårt, nåt jag inte ens visste att man kunde! Menne...efter det så...alltså nu är den FULLKOMLIGT livsfarlig. Jag vet inte vad som hände men den literally FLÖG genom vardagsrummet, hallen och ut i köket innan jag ens hann tänka BROMSA FFS! Som tur va var jag inte på den, då hade det gjort ont. Men det är nåt himla knas, det händer liksom inget förrän jag trycker den i botten och då går den ju på max! Så nu är brädan no go tills vidare men som tur va höll brädan och det blev mest ett jack i dörren.
Sågade med japanska sågen för första gången idag, thinking att den skulle jag vet inte? Såga med rakt? :) It didn’t. Den var väldigt mycket som en vanlig såg fast den skar finare. Men ja...det blev lite skevt, men det gör inget för jag ska ju göra om den iaf. :) Den fick lite personlighet :).
All in all har jag ändå varit piggare idag. Sover mellan 6-7 timmar per natt, vilket jag antar har och göra med att jag ökat näringsintaget men jag vet inte. Jag valde att gå in idag första gången jag gick ut. Ja det blåste och jag blev lite giddy och gick ut trots att jag precis ätit och det blev lite funky och lätt obehag. Sådär hm...varför gör jag det här? Så jag valde att vänta en timme och det gjorde jättestor skillnad och jag var nog ute och trasslade i 30 minuter utan att tänka på det. Mer träning.
Kunde faktiskt träna lite lätt igår och lite sånt PLUS sova. Jag sov till och med längre än jag gjort på länge: 6,5+3. Så progress.
Svärmor tycker jag ska söka ideellt jobb under tiden och att det är synd om mig. Är det synd om mig? Jag vet inte, det beror ju på hur man ser det. Allt kan ju vara tragiskt om man verkligen vill. Visst är jag osäker men samtidigt finns nåt levande going on. När jag satt och pumpade cykeln i regnet och blåsten och samtidigt försökte hålla i paraplyet så inte jag blev dränkt, så fanns nåt alive där. Det var min trötta cykel som pumpades igen, det är mina fötter som ska paddla och jag har hittat tillbaka till mitt gamla kreativa jag alltmer. Visst, det rullade på fint när jag hade ett bra jobb och stadig inkomst och hela den faderullan men liksom...ett tåg som går fort åt fel håll blir aldrig bra. Även om det sniglar nu så känns det som att ja...jag känner igen mig själv igen. Jag hinner stanna upp och fundera på vad jag vill. Sen vad det blir av det och sånt har man ju aldrig nån aning om. Men jag ska ge det en chans. Jag ska ge MIG en chans.
Men det är hella läskigt att ge sig ut på okända vägar. Var leder den HÄR liksom? Vad håller jag PÅ med? Men samtidigt...jag KAN inte leva hela mitt liv genom att lyssna på alla andra och inte mig själv. Att ta ett ideellt jobb innebär ju återigen att jag kommer börja förlita mig på att människor är där. Det är ju egentligen inte det jag behöver. Jag har gjort det och det blir en falsk trygghet, för när det krävs att jag står där på egna ben igen så håller de inte. Och DET håller inte.
Jag fixade att vara själv 5,5 timmar i fredags, vilket är längesen jag lyckats med. Även när jag jobbade så kom det inte upp i de siffrorna. Det måste varit...? Det är flera år sen om man säger så. Inte ok. Inte ok nånstans.
Så är det fel så måste det vara Jag som gör det felet tror jag. Hellre prova och misslyckas än aldrig ens ge det en chans. Det är tanken och därför blir det fik imorgon och cykla in med en cykel jag inte vet om den håller. Den är lite som mig; lite obalanserad; rostig och färgglad med eget mönster. Men den har ju stått ute i regn och rusk, så det är inte så konstigt. Det har ju jag med, på sätt och vis. Men samtidigt...jag tänker på det som H:s mamma sa till mig den där gången jag berättade massa saker; att jag istället lärt mig andra saker och utvecklat andra färdigheter som de inte har. Vad man än gör så tror jag det ändå lär oss? Det har ju färgat mig helt klart och påverkat hela mitt liv utan tvekan. Men jag vill göra det till nåt bra. Liksom få en bra knork på det till sist. Fått lite visdom som jag kan dela med mig av och kanske hjälpa andra vilsna själar med.
Jag vet ju inte hur man gör. Jag mest försöker börja göra sånt som Jag faktiskt gillar och hoppas att det är rätt riktning och att man liksom hittar mer och mer längs den vägen.
