Nöjesguiden: Låt oss få vara rasister ifred!"
(ursprungligen utlagt 22 sep-14 på min andra blogg)
Amat Levin om DN:s kultursidas vilja att skylla SD:s framgångar på, typ, Tintin i Kongo-debatten:
Idag skriver Jonas Thente på DN:s kultursidor att SD lyckades växa trots att vi diskuterade Tintin i Kongo och Lilla hjärtat. Och det är ju ett faktum. Det är också ett faktum att många av de diskussionerna, till exempel det jag skrev om igår, inte talar till de som är SD:s väljare – antingen för att de inte bryr sig, eller för att de befinner sig så långt utanför diskussionen. Allt gott så långt. Men det här. Det här får mitt blod att koka.
"Det finns inte särskilt många renläriga rasister på våra gator, om man räknar bort skånska småorter. Däremot finns det många som kallas rasister så ofta och hätskt att de snart börjar tro på det och agerar därefter."
Läste denna text igår och lite av vad den handlade om har gått förlorat. Men jag skrev ner lite tankar som väcktes hos mig efter att ha läst den. Liksom textförfattaren tror jag att ribban för vad som anses som ett rasistiskt uttalande har sänkts. För 20-30 år sen kunde man kläcka ur sig lite smårasistiska grejer om utlänningar utan att folk reagerade nämnvärt. Har vi blivit mer upplysta idag, utbildade? Jag vet inte, kan bara konstatera att det är så. Men det förelåg större tolerans förr mot när folk snackade skit om invandrare. Detta kan vara en orsak till vissa människors reaktion om att de inte längre får säga vad de tycker. De har helt enkelt inte hängt med i utvecklingen.”Jag har alltid sagt negerbollar sen jag var barn, och det tänker jag fortsätta med”. Såna människor.
—————————
Och oh boy, så många såna peeps man stött på. Finns ju även fb-grupper där enda syftet är kampen för att få säga detta ord. Helt otroligt. Det kanske är det som en del kallar för politisk korrekthet idag, att de inte kan kläcka ur sig lite random skit om invandrare utan att bli kallade för rasister. För jäsiken så mycket sånt man hört genom åren, Inte grova grejer, utan smågnäll, smygrasism. Och med en fot i landsbygden och en i stan vet jag definitivt var sånt tugg frodas mest. Bara att kolla var SD fått flest röster. Inte var det i storstäderna, även om de självklart har sympatisörer även där.
Och ja, jag sa också n-bollar när jag var liten. Och förmodligen även som tonåring. Nu var väl detta ord inget man sa i tid och otid. Bara när det vankades det bakverket hos nån, eller när man skulle göra det själv. Tillsammans med nån kompis då, för rörde man ihop smeten själv till bollar så fanns ju ingen anledning att öppna munnen. Förutom för att äta de, men det är ju en annan story. Förresten, utvikning från ämnet. Kom just på att jag läst nånstans att det ursprungliga namnet på bakverket är chokladbollar. Det mer rasistiska namnet på dessa tillkom under naziperioden på 40-talet. Se där…
Okej tillbaks till varför vi kids kallade bullarna för det vi gjorde på 70-talet. Det var helt enkelt det ord som ALLA kallade de för. Om det stod “the N-word” på recepten i bakböcker och på havregrynspåsar, etcetera, det minns ärligt talar inte jag. Men i folkmun användes det ordet. Tyckte vi det var rasistiskt ? Alltså, jag jag bara tala för mig själv och svaret är nej, men visst kände man att det skavde lite att säga ordet. Att det inte var helt rumsrent/ok. Och då inte för att ordet rent bokstavligt anspelade på testiklar. Nej, i ett större perspektiv. Innerst inne så visste/kände man ju att det inte var okej att använda “the N-word”. Har funderat mycket på detta. Om detta är en efterkonstruktion. Alltså känslan av att det inte var helt ok att använda det ordet på bakverket. Om jag verkligen tyckte så på den tiden jag använde ordet. Eller om det är nåt mitt vuxna nutida jag lägger till nu i efterhand på minnet.
Men tillbaks till mitt grundresonemang. Om det förr tegs när folk sa nåt obetänkt, ofördelaktigt och generellt nedsättande om såna som de ansåg “icke-svenskar” så har idag folk tröttnat på dessa småsinta och smårasistiska pikar gentemot allt som anses främmande, som en del ägnar sig åt. Personer som inte längre pallar med att blunda eller se mellan fingrarna när smygrasismen visar sitt tryne. Förr dök den upp vid fikaborden hemma hos folk, idag har den fått nytt syre på fb.Ytterligare en sak jag tänkt på. Vid analysen av SD:s framgångar lyftes det fram att en av orsakerna var folks oro. Oro för att klyftorna hade ökat i samhället mellan de som har och de som inte har. Att landet slitits itu, att den ekonomiska utsattheten ökat för en del medan andra fått det väsentligt bättre genom jobbskatteavdraget.
Alltså, vi är många som dela den oron, att osäkerheten och otryggheten har ökat, att klyftorna och den orättvisa fördelningarna ökat under alliansens tid vid makten., Men vi röstade ej på SD för de. Hur kommer det sig ? Ser för övrigt exempel så gott som dagligen på fb på inlägg som handlar om det jag tog upp.Kom förresten att tänka på en undersökning jag läste om som nån fb-vän lagt upp. Minns inte siffran, men en hög andel hade svarat att de var mycket nöjd med livet och sin ekonomi. Ja, det kan jag inte säga att de var dem som kommenterade. Istället handlade kommentarerna om vem f-n det var som svarat på denna undersökning. Ja, kanske lite snedvridet urval, vad vet jag, ett urval som ej skildrade Sverige i stort. Alla grupper. Eller…, kan det vara så att folk skönmålar sin situation. Även om jag verkligen inte förstått varför man skulle göra det i en undersökning. Räcker väl med att folk skönmålar sitt liv på fb.
Eller är det bara folk som är nöjda med sin ekonomi och liv som svarat?. Det finns ju vissa grupper som inte är så benägna att svara på enkäter. Tänkte på detta när jag jämförde SD:s resultat i Valu jämfört med det faktiska valresultatet. I Valu fick SD 10 %, och det riktiga valresultatet blev 13,6 %om jag inte missminner mig.Min analys är att detta antingen beror på att SD-röstande valde att inte svara på/ta emot Valus undersökning utanför vallokalen, eller att de svarade att de röstade på nåt annat parti, eller att de inte ville svara på den frågan. Fortfarande rätt stigmatiserande att säga att man röstar å SD. Många drar sig har jag märkt. Men så råkar de ju alltid ut för mothugg de som går ut med det med. Och nu låter det som jag försvarar folk som röstar på de. Gör jag inte. Även om vi har demokrati och alla får rösta som de vill. Dock i en demokrati ingår även att man har rätt att kritisera ett parti som man ej gillar, Men jag har skrivit så mycket om varför jag ej gillar SD i andra inlägg här på fb. Det blir så tjatigt att tugga det igen.
För att försöka knyta ihop säcken på mitt långa resonemang så kan jag säga det igen: Jag blev inte förvånad att så många la sin röst på SD, men förfärad. Var tredje av SD:s väljare kom från Moderaterna. Min gissning är att en del av dessa är gamla socialdemokrater, som vid förra valet la sin röst på Nya Moderaterna på grund av bland annat jobbskatteavdraget och för att dessa nu kallade sig det nya arbetarpartiet. Antingen har dessa väljare sen blivit besvikna på Moderaterna för att det inte blev så värst mycket bättre för arbetarna att välja de. Eller så har de reagerat på de ökande klyftorna som blivit resultatet av Moderaternas politik. Att deras politik lett till vinnare och förlorare.
Och så in på arenan kommer SD med sina enkla lösningar på hur saker och ting ska fixas, samt kanske att man genom att rösta på de visar sitt missnöje med de etablerade “gamla” partierna. Och j-lar vad detta blev långt. Men nu har du väl sagt allt du ville säga om detta val, AK. F-n trot. :-)PS: Måste skriva en gullig sak. På valvakan hade Sören Holmberg en slips med bilder på sitt favoritdjur - en val !
http://ng.se/blogg/amat-levin/lat-oss-fa-vara-rasister-i-fred
