Julia Nyberg Spets @dencyklandejulia-blog - Tumblr Blog

The ending

Jag tyckte faktiskt om boken Antiloper, inte för att det blev min nya favorit bok eller något men den var ändå trevlig att läsa. Den blev liksom inte på något sätt tråkig. Det jag gillade med den var att den va ganska lätt läst, det va ganska korta kapitel, inblandat med lite andra texter som en liten paus från själva boken. Precis som jag skrivit innan tyckte jag även mycket om att boken är skriven i ungefär samma tidsålder som mig själv vilket gjorde att jag kunde relatera och förstå vissa saker bättre. Visst skulle jag kunna rekommendera Antiloper för någon annan person men jag skulle inte säga att de kommer att älska den eller att den är min nya favoritbok för så bra tyckte jag inte att den var. Men om jag skulle rekommendera den till någon så skulle det vara till tjejer runt min tidsålder. Några andra tror jag inte skulle tycka samma sak om boken. Att skriva här i bloggen tycker jag ändå har varit ett ganska smidigt sätt att skriva om sin bok. Det har varit bra att kunna ha möjligheten att vara fri och sköta sig själv. Samt att det har varit ganska lätt att bara ta fram mobilen och skriva i, vart du än är. Så jag har tyckt att det har varit bra. Helt ärligt så tycker jag inte alls om att läsa så några tankar på en by bok har jag inte än i alla fall. Men eftersom att jag inte gillar att läsa så tror jag att det är grunden varför jag gillade Antiloper. Jag hatar att inte förstå det man läser eller när det går väldigt sakta framåt, men Antiloper var väldigt lättförstådd och gick ganska snabbt att läsa. Så + på det!

Budskap

Jag tycker alltid det är svårt att hitta budskapet med en text (i alla fall skönlitterära böcker) men samtidigt är det väl förmodligen ganska personligt. Det är ju hur man själv tolkar och uppfattar boken. Antiloper handlar väldigt mycket om vänskap, vänskap som genomgår/har genomgått sina sista år i skolan. Det jag tror att Denise vill få fram med boken är att det är inte alltid så lätt. Det är inte alltid så lätt att vara t ex den bästa vännen, men det räcker oftast att bara finnas där. Att man kommer att ändra sig och kanske flyta lite isär men om det är menat så hittar man tillbaka. Som sagt har jag lite svårt att få fram ett tydligt budskap men samtidigt tror jag att Denise Rudberg mer har involverat bra saker som kan vara bra att tänka på, om man är in den åldern, istället för att används sig av ett stort jättetydligt budskap.

Linnéparken

En plats som nämns i boken är Linnéparken i Växjö. Det är en plats som inte är allt för betydelsefull i boken men där hela historien faktiskt börjar. Boken börjar med att Astrid och Ellen träffas efter sommarlovet, dagen innan det sista året på gymnasiet börjar, i just Linnéparken. En mysig liten picknick där de pratar om allt och ingenting samt spelar lite gitarr och sjunger en liten snutt. Det är första intrycket man får av Astrid och Ellen i just Linnéparken, annars har den inte någon större betydelse. Linnéparken är en idyllisk plats i Växjö, en plats där många som växt upp där lekt och umgåtts i. Säkert ett ställe där många minnen har skapats. Linnéparken är uppdelat i tre olika delar - det formella kyrkorummet, den engelska parken med slingrande gångar och stora träd samt den nyare delen med öppna gräsytor, lekytor och inslag av vatten. I parken finns även minst en växt av var och en av de 24 växtklasser som Carl von Linne delat in. Allsång i Linnéparken är ett av Sverige största musikevenemang och en av sommarens höjdpunkter om man är från Växjö. Dit kommer tusentals besökare varje år. Under Julis måndagar kommer det dit kända artister och det bjuds på mycket sång och dans.

Utvecklingen av Astrid

Utvecklingen av huvudpersonen, Astrid i detta fall, har varit väldigt stor. Till en början är Astrid en ganska lugn och tillbaka dragen person som lever lite i skuggorna av sin bästa vän Ellen. Men ju längre in i boken man läser ju mer lär sig Astrid att stå på sina egna ben och stå upp för sig själv. I boken gör Astrid och Ellen ett personlighetstest om varandra där Astrid beskrivs som bl a "undergiven, blyg, tyst, opraktisk" men samtidigt "intressant, fantasifull och aktiv". Om man tittar på Ellens resultat så är de blyga och tysta sidorna raka motsatsen. I stora drag är det Ellen som kommer med alla förslag och idéer och Astrid som bara hoppar på tåget och hoppas på det bästa. Tills vändpunkten kommer, tills Ellen blir sjuk, tills Astrid inte orkar mer. Där händer något som gör att Astrid börjar att ta nya beslut och inte hasar efter Ellen längre. "Hon plockar fram en kort, röd klänning med urringning. Absolut inte min stil. Men varför inte jag kan ju testa". Hon har blivit mer aggressiv också "och du sin dysterkvist! Jag behöver inte dig Ellen!!" Samt skaffat sig en ny 'bästa vän' som hon hänger med. En vän som inte bara förändrar henne psykiskt även fysiskt, "Du kan ju testa, vad vore livet utan förändring?, upprepar Olina när vi står utanför Salong Make You Up". Hon har alltså lämnat det tysta och blyga och börjat bli den pratglad spontana. Längre har jag tyvärr inte kommit, men jag gillar verkligen förändringen för den ger liv åt boken, något annorlunda som händer liksom.

Vändpunkten

Astrids och Ellens vänskap har varit lite upp och ner på senaste tiden. Mest beroende på att Ellen börjat agera konstigt med väldigt konstiga värderingar. Astrid har märkt att Ellen inte varit i sitt rätta esse men har ändå trott att det bara är en jobbig fas som hon går igenom (vilket hon faktiskt gör). Vändpunkten för mig blir när Ellen hamnar på sjukhus för överdosering av Ipren. Från det tillfället och framåt har deras vänskap sakta börjat raserats och är inte alls som den var förut. "Har jag skrämt dig nu?" Svaret ja hon får tillbaka känns mer som en tröst än vad det betyder. Från den punkten börjar Ellen att bete sig konstigt och har ingen glädje kvar, vilket Astrid inte kan förstå. Men det hon inte förstår är att hennes bästa vän behöver hjälp, hon är sjuk. Fastän att folk säger till henne förstår hon inte att det finns en anledning bakom Ellens beteende. Därför gör hon det lite enklare valet och glider sakta ifrån henne samt börjar umgås med andra istället. Hon orkar inte vara en ständig vakt åt sig vän utan vill leva sitt eget liv. "Så typiskt Ellen, att hitta fel på allt och alla" "Jag packar ner mina minnen i tjugo skokartonger, jag blir en ny människa"

Bildspråk

Liknelser: • "Jag försöker få ögonkontakt med dig men ditt långa hår hänger som ett draperi för ditt ansikte." • "Jag vet att du inte klarar av det här, när något ligger och trycker som ett väntande åskväder." Metaforer: • "Han ser på mig med sina isblå fiskögon som han har stulit från en hundra år gammal död fisk." • "Jag är Julius Caesar och Jeanne D'Arc, jag är Christopher Columbus och moder Teresa, jag är Superman och Dian Fossey." Jag tycker om när böcker använder sig av mycket bildspråk eftersom att det är så mycket lättare att förstå vad författaren menar samt att man lättare kan se bilderna framför sig. Eftersom att jag tycker boken ibland kan vara lite rörig och svår att hänga med i tycker jag personligen att det är skönt med en metafor eller liknelse lite här och där för att lätta upp boken lite. Ester Roxberg har lyckats med att sätta ut bra metaforer och liknelser, och när man letade efter dem så hittade man faktiskt några efter bara någon sida och de fortsatte att dyka upp med jämna mellanrum.

Miljön

Som jag skrivit i de andra blogginläggen så utspelar sig boken sista året i gymnasiet. Boken börjar den sista sommardagen innan det är dags för den sista terminen innan det är dags att sluta. "Kolla vem som överlevt sommaren" säger Astrid till Ellen när de träffas i början av boken. Där jag är nu har det redan hunnit börja att bli vinter. Med en stor storm och kyla förstår man att det har bytas till den kallare säsongen av året. "Jag hatar att frysa". "Med ögonen på de där turkosa vattnen, den där palmen, det där leendet, inga orosmoln, bara lycka". Av citatet får jag samma känsla som jag själv känner när det är kallt och ruggigt ute samt att plugget en hänger hack i hälarna. Då vill man bara fly till ett stillsamt, varmt paradis. Man får mer känslor av boken än fakta vilket gör att man säkert uppfattar den olika från person till person. Därför får man inte reda på saker som miljö och känslor osv, utan att sätta sig in riktigt i karaktärerna och bilda sin egen uppfattning.

Karakterisering

Det här med om boken är en direkt eller en indirekt form av karakterisering tycker jag är lite svårt att tyda. Jag tror nästan att jag skulle vilja säga att det är indirekt karakterisering på det viset att man faktiskt inte kan läsa till sig de inre känslorna riktigt. Man får veta mycket vad som händer men du får samtidigt inte riktigt på känslorna runt omkring händelsen. Dock är det ganska lätt att själv lista ut vad som gömmer sig mellan raderna. På det viset kan man förstå känslorna bakom även om de inte skrivs ordagrant. "Du höjer musiken till max innan du kliver upp på en stol och hoppar upp på bordet." "Du kan ju inte dansa, eller?". Så är formen genom hela boken, det är mer berättande om just "du" än om allt annat. Vilket gör att inte huvudpersonens inre känslor inte riktigt kommer fram så tydligt. Fast sen finns det ändå mycket tankar och lite djupare citat som man får tänka efter lite på. "Men tror du verkligen att... ensam är stark?" "Men tror du inte liksom... att delad glädje är dubbel glädje?" Dock är dessa ofta utan större spekulationer eller svar. Då får man använda sitt egna huvud och tänka lite själv!

Antiloper

Jag har precis börjat läsa en bok vid namn Antiloper, skriven av Ester Roxberg. Jag är inte särskilt bekant med Ester från tidigare läsning men efter lite google sökning så hittade jag fram lite fakta. Ester Roxberg är en 28 årig svensk författare som föddes i en liten by i Zimbabwe. Hon är uppväxt i Småland men bor för tillfället i Stockholm. Boken Antiloper är hennes debutbok men har även skrivit två andra böcker vid namn Fågelhuset och Min pappa Ann-Christine. Mitt första intryck av boken Antiloper är att den verkar vara en bra bok som man skulle kunna relatera till. Det är i ungefär samma tidsålder, dock något år före då det utspelar sig sista året av gymnasiet. En sak som jag störde mig lite grann på till en början var att författaren använder sig av jag och du form vilket förvirrade mig en del de första sidorna med vem som var vem men det är nog bara en vanesak. Det brukar ju alltid ta några sidor/kapitel innan man kommer in i boken och börjar att förstå mer och mer. Annars fick jag bara bra känslor utav första delen, jag gillar att den är i ungefär samma tid som jag själv är i nu (alltså gymnasietid) och att man kan relatera till olika saker osv.. Jag tyckte om citatet "aldrig är vi så unga som nu". Det är ett citat som är ganska djupt, man får tänka en del samt att man kan tolka lite som man vill och jag tror att det speglar boken ganska bra. I boken går de sista året på gymnasiet och kommer säkert att sakna det när det är borta fastän att det är väldigt tråkigt nu, därför är det viktig ta vara på tiden som är nu och inte blicka för mycket framåt.

Trending Blogs

Recently Viewed Blogs

Julia Nyberg Spets