Andelen självkontroll en kvinna har minskar för varje veck hon har på magen. Fråga vilken åttaåring flicka som helst och hon kommer att kunna vittna om denna sanning. Eller vänta, vad pratar vi om, det är bara en del av ditt naturliga kroppsspråk att sitta med armen korsad framför magen, inte som om du försöker att dölja någonting, varför skulle du vilja dölja veck, för helvete, det är bara veck.
Skratta lagom högt och helst på ett sätt som jämförs med porlande bäckar, men absolut aldrig ett gudsförgätet vattenfall som dränker allt som korsar dess vägar. Nej men på riktigt, har ni någonting sett något så groteskt som en kvinnas okontrollerade skratt? Om du vill dränka något så dränk hellre dina meningar i medvetet omedvetna formuleringar som kanske, möjligtvis, detta är bara min gissning och bara en liten grej jag gör på fritiden. Låt dina ord vittna om självförakt, nej jag menar ödmjukhet. Det är nog lättare om du bara undviker att prata om dig själv. Kvinnor som pratar om sig själva för mycket är ändå avskyvärda.
Faktaunderlag är en del i uppnåendet av kontroll. Detta förklarar varför varenda millimeter av kroppen måste granskas och mätas. Vaderna, femton centimeter upp från knäet, midjan och höfterna och halvvägs mellan, bröstets omkrets samt över och under brösten. Du lär dig kalorier, kolhydrater och mättade fetter i livsmedel som om de vore glosorna till ett livsavgörande språktest. Glöm det du har lärt dig och lägg till lite extra så att du är på den säkra sidan. Gör det bara.
Kroppen är till för att kontrolleras. Förbjud alla kroppsvätskor, alla ledtrådar om att du är en varelse som andas, äter, skiter. Det äckligaste som finns är kvinnor som inte kan hantera kroppsvätskor och med hantera så menar vi dölja. Bort med svettlukt och svettiga pannor, armhålor, under-bröst-svett, rumpsvett, lårsvett. Fort, dölj dina tårar innan du blir kallad hysterisk och se för guds skull till att inte låta mensblod eller någonting mensrelaterat synas, det kvittar väl om du har så ont att du vill dö.
Kontroll, tänker du, och fylls av själväckel de gånger du dricker alldeles för mycket alkohol och det svaga minnet av hur du raglar omkring orsaker mer smärta och illamående än de där manshänderna, alltid manshänderna, mot din kropp. Du hade sagt nej om du hade varit i kontroll över dig själv. Glöm allt du vet om att okontrollerade fulla män är fyllda av dödlig fara för okontrollerade kvinnors patetiska aura är mer aktuellt nu.
Kontroll, tänker du, och skriver noggrant in veckans planer. Färgkodar studietid, jobb, träning, vänner och engagemang för ingenting vittnar om kontroll som en fullspäckad och fulländad kalender. Blått för plugg, gult för vänner och träning för det måste väl vara inom samma kategori ändå, rött för jobb samt engagemang och vitt för luckor som snart kommer att fyllas ändå.
Tidsluckor, minnesluckor, köksluckor som öppnas och stängs varje gång du går till skafferiet för att fingra på den där chipspåsen och du känner lukten av fett och salt och kolhydrater så väl, kan nästan smaka den. Eller nej, en sån som du skulle aldrig ha något som friterade, färdigpaketerade potatischips hemma för det är cancerframkallande, miljöförstörande och säkert kapitalistiskt o viktigast av allt: äter du en hel chipspåse så måste du springa ungefär en mil med ett pulshöjande tempo och hur mycket du än låtsas så tycker du likväl att det är s v i n t r å k i g t att springa på löpband. Du påminner dig själv om att du måste börja gilla egengjorda grönkålschips.
Kontroll är att inte hamna i en ätstörning, men kanske bara råka vara lite, lite på gränsen ibland. Du vet allt om ätstörningar, alla dess uttryckssätt och dess effekter. Förmodligen har du redan haft en ätstörning, men det där var kanske inte en riktig ätstörning för under tonåren hade alla du kände kroppskomplex. En ätstörd person har en falsk känsla av kontroll som kan rubbas när som helst. Du däremot, du har riktig kontroll. Du hade faktiskt kunnat äta kolhydrater utan att blinka, men du har ju medvetet valt bort dem. Riktig kontroll.
Nästa gång du träffar honom tänker du Prata Känslor för att du är själstrött på hans fullkomliga misslyckande att se allt ditt osynliga arbete. Men sen tänker du att det är klart man är blind inför det som inte som syns. Kanske är det egentligen du som borde vara tydligare. Kanske är det bättre att inte säga någonting alls för det finns en risk att du kommer att börja skrika på honom och ställa till en scen när han inte förstår varför du helt plötsligt är så upprörd. Upprörd tänker du, du är ju pissförbannad, inte bara upprörd. Krackelera fasaden, slå sönder ytan och efteråt ber du om ursäkt för att du var en crazy bitch. Sluta böla, du vet att killar blir obekväma när tjejer bölar.
Gå in på toaletten och ha nästan panikångestattack, men bara nästan. Precis innan isen rämnar gör du kvadratövningar, andas nästan kontrollerat och distraherar dig själv med att maniskt svepa igenom hela Tinder.
Gå ut från toaletten och ät pommes för att bevisa för alla andra att du kan äta exakt vad du vill och att alla skönhetsideal är patriarkala värderingar sammanvävt med kapitalism och rasism och du är en feminist som inte tänker ta åt dig. Säg ingenting om att du bokar in dig på dubbla träningspass dagen efter. Säg ingenting om att du går hem och klämmer på din mage framför spegeln. Säg ingenting.
När du sitter mittemot en läkare med snälla, men distanserade ögon kommer du förmodligen redan att ha en kort och koncis sammanfattning av ditt psykiska mående, analys kring bakomliggande orsaker och en tydlig bild av vad för typ av hjälp du vill ha. När läkaren fortsätter att i tystnad kolla på dig med sina snälla, men distanserade ögon kommer du att avsluta din korta, koncisa sammanfattning genom att effektivt gå rakt på sak.
Jag behöver bara få kontroll över mitt liv.
kaledo-art
blakekathryn
dededos
baratheonpilled
