Garnmumriken

[garnmumriken-blog]

Gestrikefår

Mörtebo, Lingbo och Järbo är ursprungliga hemorter för Gestrikefåren som även de tillhör allmogefåren. De blir ofta mycket tama och keliga, och skönt är att både tackorna och baggarna ofta är lätta att hantera. De är mycket duktiga på att beta sly och passar utmärkt till bland- och skogsarbete. Färgen hos Gärstrikefår får kan variera mycket och de är ofta fläckiga eller brokiga. en del lamm föds…

View On WordPress

[garnmumriken-blog]

Roslagsfår

Roslagsfåren återupptäcktes i början av 1990-talet när Nils Dahlbeck och Lars Englund reste runt i Sverige för att hitta färgade ryafår och behornade baggar. Roslagsfåren var förr extremt vanliga i Roslagen, varje gård som hade får hade den här rasen och de hölls ofta på sommarbete på holmarna i skärgården. Precis som på många andra ställen i Sverige under 1900-talet bytte många fårägare ut sina…

View On WordPress

[garnmumriken-blog]

Nu kommer vi till en ytterligare allmogeras! Det är Svärdsjöfåret som har sitt ursprung i Svärdsjö i Dalarna. I början av 1050-talet hade alla gårdar i byn och grannbyn Bengtsheden just denna typ av får. På somrarna hölls de tillsammans på samma fäbod. Deras ull kallas ibland för ”tyskull” som är knollrig, smårutig, mycket mjuk och finfibrig. Den passar väldigt bra till olika sorters finare handarbete.

De är oftast vist med mörka fläckar i ansiktet och på öronen, men även svarta får med vita tecken förekommer. Deras svansar är korta, spetsiga och ullfria. Vanligtvis är både tackorna och baggen kulliga, men det kan ibland förekoma att baggen får små horn. Färgade får och baggar med horn gallras tydligen alltid bort, det vet jag inte varför en gör.

Svärdsjöfåren är som många andra riktiga lagspelare, de har en utpräglad flockkänsla och de är effektiva och duktiga betesdjur. Flockkänslan kan en härleda till tiden då de var på fädbodarna (vilket visserligen fortfarande finns idag, och där kan en säkert hitta många svärdsjöfår) då de hade stor nytta av flocken. Nu gör denna egenskap dem till bra hushållsfår.

  Svärdsjöfår Nu kommer vi till en ytterligare allmogeras! Det är Svärdsjöfåret som har sitt ursprung i Svärdsjö i Dalarna.

[garnmumriken-blog]

Tabakstorpsfår

Nu har vi nästan nått slutet på allmogefårs- racet, efter Tabacktorpsfåret som jag skall skriva om idag har jag Åsenfåret kvar. Sedan tänkte jag skriva lite om Gutefåret och Gotlandsfåret, sedan får vi se vart det bär hän. Tabacktorpsfåren är värmlänningarnas allmogefår, det var de som var mest vanliga där och även de som fanns på var enda gård i Ekshärad. de fick sitt namn efter en gård som…

View On WordPress

[garnmumriken-blog]

Nu har vi kommit fram till den allra sista allmoge rasen! Nästa vecka tar jag nya tag och skrivet om Gotlandsfåret. Det skall bli kul att gå vidare i den långa listan av får som finns, jag tänker mig att jag börjar lokalt och sedan vidgar vyerna, till slut kanske jag äntligen kommer fram till får som en har hört talas om. Det här med allmogefår är helt nytt för mig, men det har vart trevligt att skriva om dem!

Nu till Åsenfåren! Det är den största gruppen av får från dalarna, och de är från bys Åsen som ligger i Älvdalens socken. Älvdalen är som många andra byar jag skrivit om väldigt liten, men denna byn vet jag någonting om… Det finns mycket svensk traditionell folkmusik bevarad från byn, och enligt en man jag känner så fanns förr en enda lyktstolpe i byn, och den hade en strömbrytare.

Det var framför allt tre gårdar som under många år bevarade Åsenfåret, dels TyskMargit Allringer, dels syskonen SprittAnders och Helny. Dessa tre gårdar hade alla fädbod i Floj där deras flockar huserade tillsammans under somrarna. Tackorna hade sina lamm med sig och baggarna skiljdes inte ifrån tackorna förrän man återkommit till bygden efter sommarens fäbodliv. Betäckningen var då redan avklarad och de sparade sällan baggarna över vintern. Vintertid hölls fåren inomhus i små trånga ladugårdar och fick hålla tillgodo med “sämre och näringsfattigare hö än korna och hästarna men bättre än getterna”. Lamningen skedde hemma i Åsen men om en bagge av någon anledning sparades blev det ofta lamm på fäboden nästa år igen, eftersom tackorna blir brunstiga snart efter lamningen.

Lammen föds i allmänhet svarta eller viltfärgade, ofta med vita tecken och inslag av brunt. Dem ljusnar oftast allt eftersom med åldern och därför varierar färgerna mycket i en flock med individer i olika åldrar från svart och grått till vitt. Baggarna kan få mycket stora horn men även kulliga baggar förekommer. Tackorna är kulliga men hornknappar och små horn kan förekomma. vad som utmärker dessa får är att de har sina goda modersegenskaper, sin härdighet och om en tillbringar mycket tid tillsammans med dem kan de bli väldigt tillgivna.

Ullen varierar mycket, dels från individ till individ men även på ett och samma djur. Ullen kan vara av blankaste rya till finaste vadmalsull. Den är mycket lättarbetad och passar bra att spinna och tova. Svansen är kort och ibland kal.

  Åsenfår Nu har vi kommit fram till den allra sista allmoge rasen! Nästa vecka tar jag nya tag och skrivet om Gotlandsfåret.

[garnmumriken-blog]

Gotlandsfår

Hej och välkomna alla läsare, idag kommer en rätt deppig text om får. Jag brukar vara glad när jag skriver om får, det står ofta så mycket fint. Men inte idag, det jag hittade om Gotlandsfåret var fan bara deppigt! Men jag skriver om fårrasen ändå, det är ändå spännande att se hur olika Gutefåret och Gotlandsfåret har blivit trotts att de har samma bakrund… Tänk hur människan kan påverka djur…

View On WordPress

[garnmumriken-blog]

Fjällnäsfår

I min efterforskning av Fjällnäsfår hittade jag den här texten, jag tyckte den var så himla bra, så jag kopierade den i princip rätt och slätt. Något har jag lagt till, men i det stora hela står Mikael Ågren bakom denna text och bilder. Mellan Kiruna och Nikkaluokta ligger en liten by som heter Fjällnäs. Från denna lilla by härstammar en gammal fåras  som är döpt till fjällnäsfår efter en Gunhild…

View On WordPress

[garnmumriken-blog]

I ett hus i skogen Bor på en grusväg inne i skogen, såhär såg det ut på väg till skolan idag😊

[garnmumriken-blog]

Två inramade tavlor

Plötsligt hände det, två tavlor fick sin ram och sin plats på väggen.

Det tog ett bra tag, men nu är tavlorna äntligen uppe på väggen! Matrealet för att kunna rama in tavlorna har legat och “skräpat” länge, allt var färdigt för att ordna med en upphängning. Det blev ändå inte gjort. Jag var lite skraj, nu har dessa tavlor legat till sig bra länge och jag kunde väl inte riktigt få till modet. Varenda steg där mot ett färdigt resultat kändes som att “om något går…

View On WordPress

[garnmumriken-blog]

© Andrea Kowch

© Andrea Kowch

© Andrea Kowch

© Andrea Kowch

© Andrea Kowch

© Andrea Kowch

© Andrea Kowch

© Andrea Kowch

  Det finns väldigt mycket som gör att jag visar upp just Andrea Kowchs bilder här. Jag har inte speciellt många favoritkonstnärer, men jag kan faktiskt säga att Andrea är en av dom trotts att jag inte vart och sett hennes verk live. När jag väl hittar någon konstnär jag tycker om, vill jag gärna skriva om dom och visa upp dom för andra, så att fler får chansen att upptäcka konstnärer jag tycker om.

För ett rätt bra tag sedan snubblade jag över en bild när jag bläddrade runt på Pinterest, det var en sådan där bild som en bara inte kan släppa hur som helst. Jag minns tyvärr inte nu exakt vilken bild det var, det jag minns var att jag sparade bilden och sögs in i den här konstnärens bildträsk på pinterest, och tänkte att “Jag måste skriva om henne”.

Jag gillar de här bilderna av många olika anledningar, men bland annat för att de är så extremt välgjorda och jag kan känna saker när jag ser dom. De är målade i den palett färger jag gillar som mest och det finns en realistisk surrealism (om det ens finns något som heter så…) Men det jag menar är att de på något sätt skulle kunna vara fotografier, de är så verkliga, men det är alltid någon touch som gör att de känns surrealistiska.

Personerna i hennes värk växer verkligen otroligt mycket i och med man kan se ett så tydligt uttryck i deras ansikten, jag känner verkligen med personerna på tavlorna trotts att jag vet att de inte är verkliga. Det känns som att de bär på en inre smärta, vilket också gör att de känns verkliga.

  Har du någon favoritkonstnär? vem är det i så fall, jag är så nyfiken på att hitta fler och upptäcka fantastiska konstnärer!

    Besök gärna Andrea Kowchs hemsida: Andrea Kowchs hemsida

Kom ihåg att alla bilder är ägda av någon, jag har frågat om lov för att få använda de här bilderna till mitt inlägg.

Hur jag blev fast i Andrea kowchs bildträsk. Det finns väldigt mycket som gör att jag visar upp just Andrea Kowchs bilder här. Jag har inte speciellt många favoritkonstnärer, men jag kan faktiskt säga att Andrea är en av dom trotts att jag inte vart och sett hennes verk live.

[garnmumriken-blog]

Jag är såååååå glad och lättad! Tavlorna har äntligen fått sina motiv och det gick bra!

Hahaha asså, jag höll på att tappa hoppet två timmar in i min session i sreenverkstaden på kulturhuset. Då stod jag nämligen där i verkstaden och ALLT hade gått åt helvete! Tre ramar jag gjort i ordning hade belysts för kort tid och fotoemulsionen hade släppt. Ja men det var bara till att tvätta ramarna, ta tre nya och börja från början. Jag försökte låtsas som att jag inte hade bränt två timmar i onödan och försöka hålla mig lugn och hoppet uppe. Jag kan ju inte neka att jag hade känslor som sa att “idag är en dålig dag, allt kommer gå skit”. Men på något sätt kände jag ändå att “det här måste ske idag, jag har redan väntat för länge” så jag körde på med något extremt lugn när jag utförde de olika momenten, även om jag kände en väldig stress inombords. Jag visste inte om tiden att utföra allt skulle räcka till nu när två timmar redan var brända.

Jag visste också från de tre första failen att den här gången skulle jag behöva vänta längre mellan momenten så att tavlorna helt säkert skulle vara klara när jag skulle gå på nästa moment, i all denna inner stress fann jag min räddande ängel! Killen som jobbade i kaffet skulle precis stänga när jag kom dit och sa “du kan få kaffet som är kvar, det skall ju bara slängas annars!” Åh han räddade min kväll!

De tre ramarna blev någorlunda bra den andra gången, tillräckligt för att jag skulle kunna tejpa på vissa ställen och därmed rädda motivet. Good enough!

Det var ganska tjock färg de hade på kulturhuset, inte sådan jag var van vid, så trotts noga förberedelser så blev trycket ojämnt och syntes inte alls på vissa ställen. Tanken var genast “oh crap, tavlan är förstörd” men sedan tänkte jag att varför inte försöka sätta tillbaka ramen på exakt samma ställe och trycka om, om den redan är förstörd så kan en ju lika väl testa! Det funkade!

  Allt flöt på relativt bra ända tills det plötsligt började tjuta högt i hela huset, då var det något i det andra gänget som hade hållit till i huset som satte på larmet när de gick, för att de inte visste att jag var där helt enkelt. Jag rusade och stängde av det, nu var jag helt SJÄLV i huset! Mitt logiska jag säger att det är lugnt, inget kan hända men mitt andra jag som har vart rädd för stora, tomma, mörka hus i hela livet sa något helt annat. Jag fick ett stress påslag till och städade snabbt men noggrant ända tills jag kunde andas ut när jag stod utanför huset och kunde gå mot T-banan.

Tavlorna har fått sitt tryck! Nu är dom ett steg närmre att hänga på väggen. Jag är såååååå glad och lättad! Tavlorna har äntligen fått sina motiv och det gick bra!

[garnmumriken-blog]

Det känns inte som att det var länge sedan jag skrev nu, men oj vad mycket som har hänt sedan dess!

Nu när allt känns lite mer på riktigt så kändes det dax att gå ut på den första ramshopping-turen, jag visste kanske inte helt och hållet vad det var jag ville ha, men ungefär. Eftersom det kändes bättre att köpa på second hand än att lägga massa dyra pengar på en flashig ram, så fick det bli lite vad jag hitta och det känns spännande!  Tänker att antingen får alla tavlor ha samma ram, eller så försöker en kanske anpassa ramens utseende till bilden. Det andra kände jag mig mer taggad på, alltså att utforma ramen efter tavlan. Det blev två ramar för en billig peng på myrorna, som jag tänkte måla om, det kanske inte blir dyrare egentligen, eftersom att färgen också kostar pengar… nåja, det blir kul i alla fall!

Parallelt med ramvetandet jobbades det på med cirklar till en tavla som helt enkelt bara är tänkt att bestå av små cirklar. Det har gått extremt snabbt att tillverka dessa cirklar, det var som jag skrev i ett annat inlägg, att efter lång tid utav lite kreativitet så exploderade jag och satt i flera timmar en kväll, det gjorde jag sedan kvällen efter det och kvällen efter det, så visst gick det undan. Jag kan inte sticka under stolen med att det var extremt roligt att sy med en annan palett färger än jag gjort tidigare. Jag hade en tanke om att jag skulle hålla mig till en och samma färgskala till hela mitt “Flykting projekt” men det gick inte, jag blev alldeles för taggad att sy med höst färger. Den här tavlan som bara består av cirklar är tänkt att symbolisera en sorts tomhet som jag har hört att en kan göra efter en sådan vidrig flykt som de här personerna har vart med om. De har kommit till ett land, men annorlunda kultur, annat språk, de är oroliga för släktingar eller familjemedlemmar som är på andra sidan jorden, kanske har misst någon som de inte hunnit bearbeta, eller inte alls hunnit bearbeta flykten eller att de kommit hit.

Mitt under arbetets gång- när jag var som mest taggad (förstås) så gick min pressarfot sönder! Hur satan kan man ta sönder två pressarfötter på så kort tid som jag lyckats med?! Mor sa att det är för att jag syr så väldigt mycket, men de här är ju anpassade för att brodera med, som jag gör, och visst det sys mycket i det här huset, men SÅ mycket trodde jag inte. Tänkte att den väl i alla fall skulle hålla tre månader… aja, jag la ner och surade lite även den här gången. Efter ett tag när den värsta ilskan lagt sig kollade jag in på youtube för att kolla in vilken typ av pressarfot andra personer som maskinbroderar använder, då till min lycka såg jag en person som inte använde pressarfot alls! Det kan inte tagit många sekunder innan datorn var undanstoppad, symaskinen var uppe på bordet igen och jag satt och sydde.

Nu är priset sänkt på broscherna som ligger ute på Etsy till 50kr styck!

Och till sist: ÄNTLIGEN har jag fått tid till tryck! Nästa vecka blir det av! Det blir läskigt, roligt och helt fantastiskt!

    Ha det gött fantastiska människor!

salamitavlan är på G, och det är alla andra tavlor också! =D Det känns inte som att det var länge sedan jag skrev nu, men oj vad mycket som har hänt sedan dess!

[garnmumriken-blog]

För ett tag sedan berättade jag om mitt nya lager med tråd och nålar som jag införskaffade. Det gick att hålla sig ifrån det ett litet tag, till födel för “viktigare” saker, men igår exploderade det här hemma! Jag satt framför maskinen HELA kvällen och en liten bit in på natten, det gick inte att sluta helt enkelt. Det testades, testades, tänktes och testades igen. Så roligt att kunna experimentera med nya nyanser och nya färger!! Så taggad!!! Jag måste sett ut som en ko som nyss kommit ut på grönbete eller ett litet barn som nyss fått en första leksak… Det var ett lyriskt stadium som pågick under flera timmar!

Jag älskar höstfärgerna över allt annat tänkte jag säga, haha det var lögn. Gillar dom verkligen, men det finns mycket annat som jag värderar extremt mycket högre. De nya färgerna är i alla fall i olika höstnyanser och jag älskar verkligen att syn med dom, det känns så jäkla  gött att faktiskt sy med färger som är relevanta för årstiden.

  Det finns lite olika planer för dessa cirklar, det är inget som kommer avslöjas riktigt än… Vi får la se vad det blir av dom helt enkelt, om det blir någon av idéerna eller inte. Ibland är det bara skönt att ha några olika idéer, utan någon plan egentligen, bara köra. Det är väl då det blir som bäst?  

Jävlar vad kul det är att sy! För ett tag sedan berättade jag om mitt nya lager med tråd och nålar som jag införskaffade.

[garnmumriken-blog]

En ny ombyggnads period

En annan typ av design.

Igår satt jag och slösurfade runt på wordpress, lite sådär som en kan göra ibland och ramlade plötsligt över ett nytt tema, vet egentligen inte hur det gick till, det var i hur som helst inte tanken eller planen. Jag har i vilket fall som helt kollat lite efter andra plattformar att skriva på, för att jag trott att det var wordpress som har en del begränsningar, men så insåg jag när jag hittade…

View On WordPress

[garnmumriken-blog]

Hej

[garnmumriken-blog]

Varje litet steg känns som en vinst!

Tryck-dagen närmar sig med stormsteg!

Igår kväll fick jag äntligen skrivit ut mina mönster på OH-Blad! Konstigt nog hade jag helt och hållet glömt bort att vi faktiskt har en skrivare här hemma, så allt som behövdes göras var att cykla och köpa rätt typ av Oh-Blad. Det är tyvärr inte så många affärer som har kvar Oh-blad, antar att det inte är så många som köper det längre… Så det fick bli var jag hitta- alltså svindyra på…

View On WordPress

[garnmumriken-blog]

Det är lätt att tro att en är klar med motiv på photoshop. Men så när en skall kolla det sista innan det är dax för utskrift… så märker en att så inte är fallet. Det tar alltid längre tid än planerat. Jag tycker egentligen att småfixet är väldigt roligt, men nu är jag bara såå angelägen om att få mina motiv tryckta. Det sista jag hade glömt var att justera storleken på mina motiv, så att de faktiskt är tecknade i verklig storlek i photoshop. Och det allra sista jag glömt var att lägga alla de olika motiven på ett a4 papper i programmet så att jag faktiskt kan skriva ut dom. Till en tavla fick de båda motiven plats på ett a4 ark, men till det andra verket fick jag lägga dom på ett varsitt.

Planen från början var ju såklart att få allt det här fixandet i datorn klart tills intron på kulturhuset i skarpnäck, så att jag skulle kunna boka en första tid när jag väl var där. Men såklart blev det inte så, det var helt enkelt mer kvar än jag trott.

Visst jag har funderat fram och tillbaka lite kring huruvida jag skall ändra motiven, om de verkligen är så bra som jag trodde när jag målade dom för några månader sedan. Men har väl kommit fram till att dom håller, jag tycker om dom, och framför allt vill jag inte ändra på motiv in i oändlighet… Om jag hade målat om dom nu, hade jag väl funnit svagheter i den designen om en månad och då också bestämt mig för att måla om, och då blir det ju aldrig tryckt så jag kan lägga dom bakom mig. Just nu vill jag trycka och se färdiga resultat, för de här tavlorna har jag hållit på med ända sedan januari eller februari. Det har vart lite tärande att jobba på utan att få se resultatet, jag ser verkligen fram emot att få någonting klart, få hänga upp det och sedan jobba vidare!

Jag håller tummarna för att utskrifterna på Oh-blad skall passa (att jag räknat rätt) så att jag sedan kan boka mig en tid och TRYCKA!

Det här är de färdiga motiven som jag skall trycka på mina tavlor jag sytt under våren, det är två tavlor, där båda tillhör min kollektion som handlar om flyktingsituationen.

      Kan en någonsin bli helt klar med ett motiv på photoshop? Det är lätt att tro att en är klar med motiv på photoshop. Men så när en skall kolla det sista innan det är dax för utskrift...