ARREST BATO. IMPEACH SARA.
Misplaced Lens Cap
noise dept.

Origami Around
No title available
TVSTRANGERTHINGS
KIROKAZE
ojovivo

#extradirty
The Bowery Presents
trying on a metaphor
Show & Tell
🪼

No title available
Fai_Ryy
Sade Olutola

ellievsbear

bliss lane

gracie abrams
Cosimo Galluzzi

PR's Tumblrdome
seen from Chile
seen from United States

seen from United Kingdom
seen from Bolivia
seen from India

seen from United Kingdom

seen from Bahamas
seen from Spain
seen from Lebanon
seen from Lebanon
seen from Spain
seen from United States

seen from United Kingdom
seen from United States
seen from Pakistan
seen from Spain

seen from United States
seen from United States
seen from Germany

seen from United States
@guiltytoledo
ARREST BATO. IMPEACH SARA.
Sakit ng katawan ko pero ginusto ko to. Dalawang araw lagi na lang nakikidnap para maglaro ng volleyball. Tapos wala pa akong kapalitan. Lagi pang kinukuha ng ibang teams dahil need daw nila ng setter. Ako naman si go lang ng go. Hahahhaa. Tas kakatapos ko lang maglaba ngayon. Walang pahinga sa rest day? Tama ba yon? Pero okay lang ako.
Felt cute. Good morning! Happy Sunday!
"Real friendships survive the truth. The best ones even grow from it. You must be who you are but you must also let them be who they are."
Last day of my 4-day long weekend rest. Bukas back to work na naman. Wala na talaga akong motivation para pumasok pero kailangan eh. May pinag-iipunan. Need ko na talaga maghanap ng work from home or work na di ko na need bumyahe araw-araw. Nakakapagod na! Also, single pa rin ang taong ito. Sana may lumambing na! Malungkot na nga eh pagod pa. Ano na lang ako neto? Hello po Tumblr peeps! Pwedeng pwede nyo akong kausapin. I am always online. Hahaha! Nagbabalik-loob na ngani.
Di makatulog kaya nagselfie na lang.
Recommend blogs please!
So eto na nga. Okay pa naman ako. Meron pa bang natirang kakilala dito? Hahahhaa. Eto na, magbabalik loob na talaga ako sa pagbablog. Namimiss ko na eh. Miss ko na sobra. Babalik at babalik pa rin. Hello guys!!!
– Kahlil Gibran (1883 – 1931), in a letter to Mary Elizabeth Haskell (1873-1964), November 10, 1912 in “Beloved prophet; the love letters of Kahlil Gibran and Mary Haskell and her private journal“
"If you don't want classes, don't come. If you don't want to study, then don't. It's your life. But... don't get in someone else's way. Don't assume your minute is the same as another person's. It may feel the same now but later, it'll have made decades of difference." Na Hwa-jin (Teach You A Lesson).
2026 me so far.
Hey, it's been a while. Update lang, buhay pa ako. Masaya ako. Kuntento. Nasa mabuting kalagayan.
So ayun, Christmas season! This year, umuwi ako sa probinsya namin sa Masbate at may plus one ako - my boyfriend! First time kong magdadala ng boyfriend sa bahay and makikilala ng parents ko personally! Grabe yung kaba...kabaklaan. Joke! Anyway, happy ako na tanggap kaming dalawa ng family namin and sobrang gandang gift na ito para sa akin. Bonus pa na kumpleto kaming pamilya ngayon dahil umuwi rin yung dalawa kong kapatid dito.
Sana masaya rin kayo! Namiss ko na ang Tumblr and lumipas man ang panahon, babalik at babalik pa rin ako dito. <3
The right person will show you that you were never asking for too much.
Last night sa inuman, someone asked the group, "kayo ba, kapag sa love, are you willing to give everything (100%) or dapat magtira ka pa rin para sa sarili mo?"
Most of them said na dapat daw magtira para sa sarili para kapag natapos, at least meron pang natira para sayo.
Pero ako sabi ko, "all or nothing". Why would I go into a relationship thinking that it will end kaya dapat in increments lang yung love na ibigay ko? "100! All out", yan ang sabi ko. I don't want to have any regrets. I want to love that person with all my heart and all of me. Deserve niya yung 100% ko.
Narealize ko lang na, masasaktan at masasaktan lang din naman at kusa kang maghiheal (sa tamang panahon). Basta ako kapag gusto kita, locked in na talaga ako. My love is yours. All of it. 🥰😭
2012 vs. 2025 hahahahha!
Hi. I'm still here. 🤓
The right people will never put you in a position to question your place in their life. If they make you feel unwanted, stop trying to belong.
I’m always the one waiting—not because it’s easy, and definitely not because I’m okay with it, but because leaving has never felt right. I wait because I care, because I hope, because something in me refuses to give up on people too quickly. It’s not just patience—it’s a quiet kind of loyalty that keeps showing up even when it’s not returned. But waiting hurts, and maybe I don’t want to keep carrying that alone. Maybe it’s time someone saw the weight I’ve been holding and chose to stay too.