38
almost home
DEAR READER
Keni
Aqua Utopia|海の底で記憶を紡ぐ
No title available

Origami Around
AnasAbdin
TVSTRANGERTHINGS

❣ Chile in a Photography ❣
wallacepolsom

Janaina Medeiros

No title available

shark vs the universe
d e v o n

⁂
Game of Thrones Daily

JVL
Sade Olutola
One Nice Bug Per Day
we're not kids anymore.
seen from T1
seen from United States

seen from United States
seen from Argentina

seen from United States
seen from Argentina
seen from United Kingdom

seen from United States

seen from Indonesia

seen from Peru
seen from United States
seen from United States

seen from United States

seen from United States
seen from United States

seen from Japan

seen from Hong Kong SAR China
seen from United States
seen from Singapore

seen from United States
@malinbrink
38
Toppen 2025
Vågor med Viggo
Brat på WoW
Zakarias sånger
Tokig i dem är jag
37
So this hände.
2024: Jobbade på ICA. Inte i kassan. På Banken. Gillade det inte. Bytte igen. Landade på en reklambyrå med värme. Känns som hemma. Trivs som fisken. Här ska jag stanna länge, länge. Mer? Z blev två år och Viggo blev fyra. Sen gifte vi oss, jag och Ivan. 10 år blev ett I do i Stadshuset och en håll käften-fest med trerätters och karaoke. Jag hade en otrolig klänning, otroligt hår, otroligt kul. Blev för full. Ivan med. Vad gör det. Dagen efter var nästan bättre. Vi hämtade barnen, tog bilen till stranden och njöt av årets sista bad. September tog slut och livet tog fart. Jag jobbar mer än någonsin just nu, och det är precis så jag vill ha det. Aldrig känt mig så kreativ. Det är fint.
2024 blev mitt första år helt utan Tumblr.
2023
Krig och elände. Bilder på olyckliga barn. I Sverige, i världen. Och bilder på mina barn, de lyckliga. Det är en privilegierad ångest som sammanfattar hur jag känt i år. Skammen av att tillslut ta bort sociala medier, för att hjärtat inte orkar mer. Skammen av tryggheten och otillräckligheten.
Det är svårt att skriva om 2023 som ett lyckligt år. Det har varit för mycket skit som hänt, även om det inte har hänt mig. För i vårt lilla radhus i Bandhagen har lycka funnits. Zakarias har lämnat bebislivet bakom sig. Viggo kan skriva sitt namn och räkna till 15. De leker tillsammans, bråkar, kramas och älskar. Ivan är hälsan själv, jag är avundsjuk. Men 2024 ska jag sluta tänka och börja göra. Jag ska bli stark. Jobbet har varit fint, men med rastlösheten som skugga. Nu har jag hittat någonting nytt, hur det blir visar sig i nästa kapitel.
Jag drömmer om fred när jag lägger mig. Att alla barn får somna tryggt hos sin mamma och pappa. Att diktatorer, terrorister och annat ont folk byter sida till den goda eller löses upp som ånga och försvinner ut i atmosfären. Det har varit många tuffa år. Och det är nog nu. Nästa år ska kärleken vinna. God Jul och Gott Nytt Fredligt År
the end
För all tid
Okej, så jag tog klivet. Signerade. Accepterade. Det är ett första steg för att lämna det liv som jag målade upp för mig själv, där på Forsbergs för över 10 år sedan. Vi får väl se om det blir bra, men jag tror det ändå. Jag är redo.
Sommaren du är saknad
Vi för alltid och in i evigheten
Det är så svårt att veta vad som är rätt.