New York Hej, du har ingen aning om vem jag Ă€r. Jag mailar dig, för jag vill ha chansen att skriva pĂ„ riktigt. I skriv Ă€r det de Ă€nda sĂ€ttet jag kan vara Ă€rlig pĂ„. Och jag Ă€r trött pĂ„ att ljuga nu. NĂ€r jag var liten började jag skriva pĂ„ en lista, en lista med tusen saker som jag ska göra innan jag dör. En lista som gör att jag vĂ„gar, pallar, ser, tĂ€nker, Ă€r. För livet Ă€r en tĂ€vling, och den som har högst high score innan den dör, den vinner. För vem vill vakna upp och vara gammal? Och Ă„ngra allt man inte gjort. Ăverst pĂ„ den listan stĂ„r det, Ă„ka till New York, och nu Ă€r jag pĂ„vĂ€g! PĂ„vĂ€g att bli mig sjĂ€lv. DĂ€r jag skriver att jag Ă€r, men inte Ă€r egentligen. För den hĂ€r stan, den dödar mig, och jag vill inte dö. Jag vill vinna! Jag skulle göra vad som helst för att fĂ„ skriva för en tidning. lĂ„t mig fĂ„ förvĂ€rkla mina drömmar. Mvh Frida Jag vet inte vad jag vill, men jag vet vad jag inte vill. Och det Ă€r dethĂ€r! Jag vill inte gĂ„ i skolan, jag vill upptĂ€cka vĂ€rlden. Jag vill vara kĂ€r i den jag Ă€r ihop med. Jag vill inte dö av trĂ„kighet. Jag hatar att bo i en smĂ„ stad. Jag delar in allt i vad jag hatar och vad jag Ă€lskar. Jag Ă€lskar att skriva. Jag hatar sladdtrassel. Jag Ă€lskar sommar. Jag hatar vatten. Jag Ă€lskar New York. Jag hatar Jenny. Det finns alltid tvĂ„ sĂ€tt att se pĂ„ saker. Jag Ă€r som ett mynt, med tvĂ„ sidor. Jag hatar , och jag Ă€lskar. Jag Ă€lskar mig sjĂ€lv, och jag hatar mig sjĂ€lv! New York. tvĂ„ ord som kĂ€nns som lösningen pĂ„ allt. ingen mer skola. Inga fler ekvationer. Inga fler franska revolutioner, eller sjöar i Afrika. Nu ska jag bara rĂ€kna ut roten ur mig sjĂ€lv. Jag har fĂ„tt mitt första jobb, och det Ă€r att skriva den hĂ€r krönikan. jag ska fĂ„ skriva, och ni ska fĂ„ lĂ€sa. Presentations Ă„ngest. Ăr det nu man ska bli vuxen? Ăr det nu man ska fatta alla viktiga beslut? Eller Ă€r det nu man ska vĂ„ga allt det dĂ€r man en gĂ„ng lovade sig sjĂ€lv. För sĂ„ mycket jag vet, sĂ„ lever vi bara en gĂ„ng. Och det Ă€r nu! Snart lyfter det. Staden, vĂ€nnerna, tankarna. Allt lĂ€mnas bakom. Och med smĂ„ obetydliga miniatyrer i perferin. Allt som nĂ„gonsin spelat roll, kommer inte lĂ€ngre betyda nĂ„tt. En dag nĂ€r den hĂ€r kröniskan publiceras Ă€r det tjugofyra timmar kvar tills jag lyfter. Tjugofyra timmar tills mitt nya liv börjar. Jag Ă€lskar att Ă„ka. Men jag hatar att lĂ€man er. Jag har en lista. Och överst pĂ„ den listan stĂ„r det, Ă„ka till New York. Jag rĂ€knar ner varje sekund. KĂ€llare, VindsvĂ„nng, smĂ„ stad, stor stad, tragik, eoufori. Jag Ă€lskar kontraster, tydliga skillnader, rĂ€tt och fel. Ălska eller hata. Jag Ă€lskar nĂ€r skyskraporna reser sig som tallar mot en klas blĂ„ himmel. Jag Ă€r verkligen hĂ€r. Andas, tĂ€nker, lever. New York. MĂ€nniskorna kryllar likt myror. Dom Ă„ker upp i glashissar i empire state building. Och det Ă€r inte det Ă€nda som rör sig uppĂ„t nu. Det Ă€r staden som aldrig sover. MĂ€nniskor som lever dygnet runt. Dunk Dunk Dunk.... Jag kĂ€nner pulsen, jag kĂ€nner möjligheterna, jag kĂ€nner New York. Att Ă€ntligen vara hĂ€r, i den stad som kĂ€nns lika fikttiv som Ankiborg. Men som i verkligheten Ă€r mer levande, Ă€n nĂ„tt annat. Jag ser alla möjliga mĂ€nniskor. Snygga bartenders i east village. Och mindre Cowboys utanför biograferna. Jag vet inte vem jag Ă€r, men jag vet vem jag inte Ă€r, och det Ă€r dĂ€r hĂ€r. Jag vill inte spela spelet lĂ€ngre, men hur gör man dĂ„? Om man bara vill bara sig sjĂ€lv. Jag Ă€r inte lĂ€ngre sĂ€ker pĂ„ nĂ„gonting. Men jag vet en sak. För den ni tror att jag Ă€r. Det Ă€r inte jag. Ingen kĂ€nner mig. Utom du! Du Ă€r min bĂ€sta vĂ€n. För nĂ€r jag Ă€r med dig, sĂ„ fĂ„r du mig att tycka om mig sjĂ€lv. Det fanns ingen Central Park, inga gula taxi bilar, inga fula tallar. Men allt jag skrev dĂ€rifrĂ„n var pĂ„ riktigt. Det var vi som var New York. Och nu Ă€r det bara jag kvar. Ni sitter dĂ€r, och tror att ni förstĂ„tt precis allt. ellerhur, som om ni kĂ€nde mig. Men det gör ni inte. För ingen, ingen vet nĂ„gonting om vad man kĂ€nner. Vi kan aldrig veta, men vi kan visa att vi bryr oss. Och det gjorde jag inte. Att jag aldrig var i New York spelar ingen roll. Det Ă€r inte hĂ€r i krönikan jag har ljugit, det Ă€r allt innan, allt efter, och nu för dig. Du som var allt annat. Jag har en lista. En bor dĂ€r jag har skrivit ner tusen saker jag ska göra. Men inget av det spelar lĂ€ngre nĂ„gon roll. För allt har tvĂ„ sidor. Det ni ser utĂ„t, och det som Ă€r innanför. Om man bara lyssnar. Jag hatar mig sjĂ€lv och jag Ă€lskar mig sjĂ€lv.
discoholicmusic
yousharknotpass
snowghoul
titsay
theartofmadeline
dailybridgerton
2087
