En papperslös konstnär från Norrland

[phl-p-blog]

En kvällsanteckning. Staffli och rullare. Bläck och vattenfärg.

[phl-p-blog]

Leder över sjöar.

[phl-p-blog]

Så härligt att greppa stora blyertsen igen! Teckningen är ju så central för mig och några teckningar senare känns det alltid bra. Denna gången några vintermotiv från studions fönster.

[phl-p-blog]

Omsvept månljus färdas jag buren av snön till andra sidan sjön. Dova kontraster vandrar mellan himmel och skog i spöken av den mörkaste blå, vita ytor skär genom grynigheten och gröna toner exploderar i gränslandet. En försiktig festival av ljus där endast ögon som väljer att se har sett.

[phl-p-blog]

Utanför Fyndesberga shoppingcenter tas en sista stillsam bön. "Må vi hitta den där alternativt blå jackan du alltid behövt."

[phl-p-blog]

Kvällsanteckningar och funderingar över framtiden. Hur jag känner för min penna.

[phl-p-blog]

Soltak (olja, 80x80cm, 2012)

[phl-p-blog]

Träden står vackert. Stilla, stilla. Ett fruset ögonblick tinar själen med berusande skönhet. Kölden påminner kroppen om fyllan.

[phl-p-blog]

Konstnären målar för vad han ser, ibland i hopp om att nå vad det är i andras sinne borde ses.

[phl-p-blog]

Anteckningarna haglar i blocket inför en kommande målning. Det handlar bara om att hitta glädjen i det du gör och resten kommer.

[phl-p-blog]

Nu är nya ateljén invigd med två små självporträttskladdar.

oj oj, om det är något som får mig att gå igång är det porträtt. Inte nödvändigtvis mitt eget. Det är med porträtt som att fånga det du ser i människans öga utan att avslöja för mycket av vad du just sett.

[phl-p-blog]

Surströmmingsfarbror Penna och akvarell (2011) 

En doft som kommer mot en likt en berusad man med halsen på glänt till avgrunden. Hur nära får han komma? Surströmmingsfarbrorn är glad och lyssnar inte, han vill komma närmre.

[phl-p-blog]

Frukostkladd i blyerts över Saxnäslandskap. Jag trodde jag skulle klara mig undan köksfönstrets vy. Men trodde fel. Speciellt fascinerande när jag stått på den mäktiga Rovpen för två dagar sedan, en rent makalös tur.

[phl-p-blog]

Mor Britas väg, och en stelfrusen Arctic Cat poster. Ungefär såhär kändes det att vakna imorse.

[phl-p-blog]

Resliga träd kantar snötäckta vägen till fjället som gömmer solen. Dalar doppar toppar i solsken, höjder håller än vår utsikt.

[phl-p-blog]

Huden minns ännu stugvärmen när den svala snövinden tycks smeka kinden. Men minnen falnar och smekningar river nu min hud, ingen borde besöka er idag min kung. Ändå kan jag inte hålla mig borta.

[phl-p-blog]

Bekymrad kvinna. Jag rotar i gamla block inför flytten.