Jag har blivit en enda sörja full av dåliga beslut, självhat och ångest
RMH
Alisa U Zemlji Chuda
Keni
styofa doing anything
One Nice Bug Per Day
No title available
KIROKAZE
occasionally subtle
let's talk about Bridgerton tea, my ask is open
h

❣ Chile in a Photography ❣
AnasAbdin
hello vonnie

No title available

⁂
Today's Document

izzy's playlists!
tumblr dot com
ojovivo
TVSTRANGERTHINGS

seen from Germany
seen from Argentina
seen from Malaysia
seen from Türkiye
seen from United States

seen from Indonesia
seen from Netherlands

seen from Romania

seen from United States

seen from Azerbaijan

seen from Malaysia

seen from United States
seen from Germany
seen from Malaysia

seen from Malaysia

seen from United States

seen from Türkiye
seen from United States

seen from Türkiye
seen from Czechia
@september-barn
Jag har blivit en enda sörja full av dåliga beslut, självhat och ångest
Hur överlever man när man inte vill leva????
Hur kommer det sig att vad man än gör så blir man aldrig tillräcklig
tröstar mitt självhat med sex och alkohol
“Min kropp dödar mig inuti Jag spyr och jag gråter Det finns inget slut Evig, evig ångest Hjälp mig.”
—
Om jag inte får dö, kan jag åtminstone få vara smal?
“Imorgon Linnéa då ska du inte äta någonting. Okej? Bra. Du vet varför, du är värdelös, ful, äcklig, misslyckad och allt illa där till. Så du kan väl ändå försöka vara den smala vännen, eller hur? Ja precis, bra. Kämpa och du kommer åtminstonde inte vara fetast. Om det nu är möjligt, äckel.”
—
LÄMNA MIG IFRED. låt mig dö. låt mig svälta, snälla. jag är så tjock. så äcklig. bara stick. låt mig vara.
men jag vill ju att ni ska bry er, egentligen
Förstår inte varför jag låter bli så här äcklig och fet, gång på gång på gång. Helvetes jävla äckel. Är så trött. Mitt självhat tär inuti, det sliter min trasiga insida i tusen bitar till. Snälla, snälla, snälla kropp, dö.
“Vill skära bort helamin kropp. Hur ska jag kunna jobba? Kommer äckla alla gäster. Helvete.”
—
Äckligt jävla tjock,skabbig och ja allt negativt man kan säga om en människa.
Kommer aldrig bli älskad? Alla lämnar mig. Alla hatar mig. Fast jag förstår varför. Vem skulle vilja vara vän med mig? Vem skulle ens vilja synas med mig?
Hela min familj kallar mig tjock. Hur fan ska jag känna mig bekväm i min egen kropp när de säger sånt? Kommer de inte ihåg att min vikt var en del av vad som fick mig att hamna på psyk i första början? Jag hatar redan mig själv, varför får de mig att hata mig själv mer?
“Sitter i sängen med tårar strömandes ner för mina kinder. Olika covers är på data skärmen. Ångesten stiger för varje minut, snart är det jobb. Jag mår så äckligt inuti, vill inte vara jag.”
—
Tjockistankarna är tillbaka. Jag tänker negativt på min kropp och längtar efter dagen då jag kan träna igen.
Usch, känner mig sådär tjock och ledsen och ensam igen. Kommer det någonsin att försvinna helt?