Skogslunds trädgård

Hos oss i södra Småland odlar vi ekologiska grönsaker, kallslungar honung och gör egen bivaxsalva - bland annat. Här kan du läsa om våra tankar och idéer om småskalig kommersiell odling, biodling, byggande; vår vardag och passion. Vill du hitta hit? Vi finns strax utanför Diö på vägen mot Höö, en mil norr om Älmhult. Kontakta oss gärna på [email protected]

[skogslund]

Psst...

Nu finns vi på Instagram: @skogslundstradgard

[skogslund]

Höst i Skogslunds trädgård och Smålands kulturfestival

Det har minst sagt dröjt med skrivandet och det är bara att konstatera att det jordiska går före det mesta. Här har hänt en hel del, och störst av allt (men givetvis ganska litet) är att familjen utökades med lilla Kerstin i augusti! Hon hänger med på allt från att sprita bondbönor till att gå på möten eller skörda grönkål.

Nu går säsongen mot sitt slut, fast kanske ändå inte. Vi planerar nämligen att vinterodla i växthuset och skriver mer om det i ett senare inlägg! Det finns fortfarande en hel del att skörda färskt och vi njuter av sallat, persilja, grönkål, rödbetor och till och med en del tomater. Inte minst morötterna är fantastiska. Jag tror att många underskattar smakskillnaden mellan en vattnig, lagrad butiksmorot och en direkt ur jorden, färsk och av en bra sort. Funderar på om vi borde ha smakprov när vi säljer på marknad för att understryka skillnaden...

Grönkålen får vara ifred för rådjuren i år och är en förälskelse som börjar djupna till en långvarig relation. Den är lite skrymmande att ta med på marknad, yvig och bångstyrig, med följden att den snabbt säljer slut eftersom vi inte får med oss tillräckligt. Men till helgen ska vi vara med på Funkisfabriken i Diö under Smålands kulturfestival - det ser vi verkligen fram emot! Då kan vi kanske rentav fylla på grönsaker under dagen. Försäljning på hemmaplan passar oss perfekt, det är ju ni som bor nära som kan handla närodlat! På lördag 31/10 är det öppet på Funkisfabriken 10-16 och på söndag 11-15 och det är ett riktigt späckat program. Kom dit vetja!

[skogslund]

Nyslungad honung på Lokala Skafferiet!

Imorgon lördag kommer vi att stå på torget med Lokala Skafferiet i Älmhult mellan klockan 10 och 16. Nu har vi äntligen med oss alldeles nyslungad honung (som smakar fantastiskt!), färskpotatis, svartkål och mycket mera. Välkomna!

[skogslund]

Knölarna

Förra året odlade vi tre potatissorter: snabba och tidiga Rocket, King Edward och Cherie. Alla tre bra sorter på sina olika sätt men i år ville vi satsa på riktigt friska och motståndskraftiga sorter, eftersom vi odlar helt utan bekämpningsmedel, samt framför allt goda potatisar. Valet föll efter mycket stötande och blötande på sorterna Marine, Sava, Connect och Amandine. Hoppas våra trogna kunder från förra året ska kunna hitta sina nya favoriter i årets skörd! Bilderna är från när potatisåkern kupades. I år odlar vi hos en granne och kompis som upplåter en före detta köksträdgård i en fin södersluttning. Ännu har vi bara hunnit prova Marine som är fantastiskt tunna och ljusa i skalet, kokar färdigt på en kort stund och smakar sött och fantastiskt bra. Sorten har visst vunnit smaktester och än så länge är vi imponerade av såväl smak som tidighet och storlek. Stommen i resten av årets måltider är räddad...

[skogslund]

Tillökning

Vi hade en liten kull kycklingar från åsbohönsen i fjol och tänkte oss en ytterligare utökning av flocken i år. Det blev bättre, eller i alla fall mer, än vi anade. Efter att ha lagt ut redägg och väntat ett slag la sig en höna - bingo! Hon fick raskt tolv ägg att ruva och låg fint på dem. Fast vi hade glömt att märka äggen och någon dag senare låg det 17 ägg i redet, så dem kryssade vi och höll tummarna. Samtidigt missade vi att plocka in ägg i det andra redet och vips hade en höna till lagt sig på mer rimliga elva ägg. De två damerna skulle visa sig vara uthålliga förstagångsruverskor och efter tre veckor hade vi 25 kycklingar på 28 ägg. Alltså var inte kycklingtraktorn som Peter byggde i fjol tillräcklig och han fick bygga en till i snygg bågstil. Tänk så det kan bli. Nu går alla 25 med mammor på grönbete i flyttbara burar och det syns att de trivs. Nog måste det väl vara så de ska ha det? Nästa år planerar vi att låta åsbohönsen bli surrogatmammor och ruva fram ägg till vår andra flock med mer värpbenägna höns. Skönt med djur som har sina instinkter på plats och vet precis hur de ska göra.

[skogslund]

Äntligen redig mat

Den här sena våren och försommaren (samt det faktum att vi själva varit lite sena med sådden) har gjort att vår kost varit lite trist på sistone. Sallad i all ära, men de här första nypotatisarna, färska vitlökarna och späda grönkålsbladen har vi verkligen lääääängtat efter! Idag plockade vi första buketten av grönkåls- och svartkålsblad, något här och något där, för att fräsa i olivolja med ett stort stycke färsk finhackad vitlök och sedan en skvätt grädde, salt och peppar. Helt gudomligt. Snart svämmar odlingarna över av allt möjligt men precis nu är man tacksam för varje variation och ny smak. Dill, persilja, sagda grönkål, färsk lök och potatis är verkligen på gång nu. Hoppas att gurkväxterna ska trivas med värmen och fukten och ge utdelning snart, liksom de gröna tomaterna i växthuset som gärna får börja skifta färg... Skördetiden är här.

[skogslund]

Det lokala skafferiet i Älmhult

Imorgon hittar ni oss på Det lokala skafferiet på torget i Älmhult! Den här gången har vi bland annat med oss chiliplantor, ringblomssalva, honungssenap och nykokt rabarbersylt med vanilj.

Det lokala skafferiet består av lokala producenter av mestadels ekologiska produkter som står på torget den sista lördagen i varje månad under säsong. Här finns bland annat ägg, riktigt gott bröd, lammskinn, sylt och kött från såväl vilt som lamm och nöt. Om jag inte misstar mig kommer det dessutom att grillas imorgon... Väl värt ett besök!

[skogslund]

Slutet på rådjursplågan

I skogen finns det som bekant rådjur. Till vardags äter de lövsly och gräs och är nöjda med det. Till lycka för våra rådjur, och till vår stora olycka har det nu dykt upp en stor buffé av grönsaker, fruktträd och bärbuskar. De knaprar på det mesta, och resten trampar de sönder. Man blir inte glad den marknadsdags morgon man möts av sorgliga stumpar istället för ett böljande hav av svart palmkål.

Vi förstod snart att ett stängsel var nödvändigt. Tryckimpregnerade stolpar rimmade illa med ekologisk odling, tyckte vi. Samtidigt skulle det hålla i många år, och vara överkomligt i pris. Valet föll på robinia-stolpar och ett två meter högt viltnät. Robinia är en gullregn-släkting. Alltså en ärtväxt som växer till ett mindre träd. Stolparna står emot röta minst lika bra som tryckat virke, men innehåller inte giftiga ämnen. Dessutom är de så fint personliga! De kröker sig lite hit, lite dit. Staketet böljar fram i terrängen, och smälter in riktigt fint.

Nå, vägen till en rådjursfri trädgård är inte precis spikrak. Beväpnade med trappstege, spett och slägga hackade vi oss mellan stenarna en halvmeter ner i jorden och slog ner stolparna. Det var ett jobb som kroppen behövde vila från då och då, men till slut hade vi faktiskt fått ner allihop. Min mamma har tappert funnits vid min sida i detta vansinnesprojekt. Hon har hållit stolpar, kokat te och funnit lösningar. Inte minst är det roligare att jobba tillsammans!

Nu är det nätets tur. Efter mycket nagelbitande bultade vi fast nätet mellan två plankor och använde lastband för att spänna ordentligt. Resultatet är hittills mycket lovande. Rådjuren kommer inte genom i en, två eller tre bitar. Det är säkert!

Så vad gör man med alla dessa meter stängsel? Man fyller dem med växter, tänker vi! Humle, blåärtor, störbönor och varför inte björnbär? Ett grönskande stängsel kommer bli en vänlig gräns runt trädgården, och ge oss möjlighet att odla på höjden också.

Den rådjursfria odlingen närmar sig! /Peter

[skogslund]

Bästa odlarlunchen

Att släpa sig in i köket när ungarna leker som bäst och planteringen/vedklyvningen/ogräsrensningen eller vad det än kan vara går som på räls, solen skiner och allt är frid och fröjd är ingen liten utmaning. Vi lyckas bara knappt vissa dagar. Men - det finns faktiskt lösningar. Snabba sallader med kokta gryn funkar bra på våren. Då slänger man i sånt man råkar ha, som färsk spenat, våtarv eller något annat grönt och gott, häller på god rapsolja, kanske smulad ost eller kokta ägg i bitar.

Bästa lösningen stavas o-m-e-l-e-t-t, särskilt om man har egna höns. Då vittjar man hönshuset, plockar örter, vispar ihop en smet och kollar sen kylen efter bra rester. Kokt potatis är överlägset. Eller förvällda nässlor - stek i smör och slå på omelettsmeten. Helt klart bäst på våren.

Så här ungefär kan man laga omelett till ett par hungriga personer, med sallad och/eller bröd till:

Örtig omelett

4-6 ägg (beroende på storlek) 1 dl mjölk ½-1 tsk salt, örtsalt eller buljongpulver en gnutta svartpeppar en klick smör rejält med hackade eller torkade örter som oregano, timjan, persilja valfri fyllning eller pålägg, som kokt potatis, lök, spenat, nässlor, grönkål, tomat, ost

Vispa samman ägg, mjölk, örter, salt eller liknande och svartpeppar. Om du har något som behöver fräsas, fräs det i smöret i en stekpanna med kanter (annars, hetta upp smöret i stekpannan). Slå på smeten när pannan är riktigt varm. Sänk sedan värmen till det lägsta, rör om lite grann och lägg gärna på ett lock. Titta till då och då. När omeletten börjar bli färdig, alltså när den fortfarande är krämig ovanpå, lägg på eventuella tomatskivor, ost eller liknande som inte ska mer än värmas lite. Omeletten är klar när den stelnat igenom, eller om man är lagd åt det hållet, när den fortfarande är krämig på toppen. Servera gärna med gott bröd och sallad.

[skogslund]

Att harva på

Vi har en nybruten grönsaksåker. När vi flyttade hit för snart tre år sedan var den översållad av hela den småländska floran, och en del som inte alls hör dit. Där växte små och större träd, starr och mossa. Men framförallt växte det frodigt av det mest förhatliga av alla ogräs: Kirskål. Till dig som hurtigt säger att den passar i vårsalladen eller i en härlig paj säger jag: Hoppas du har god aptit!

Jag har gått med motorsåg och yxa, med lie och gräsklippare. Sedan plågat vår stackars tvåhjulstraktor tills det luktat bränt för att försöka vända jorden. Hjälpen kom i form av en snäll granne med traktor som sett mina vedermödor. Förra våren plöjde vi med hans hjälp upp större delen av stycket. Jorden är tung och lite lerig. Potatis, kål och squash, liksom bondbönor och jordärtskockor växte så det knakade. Det är verkligen bra med "tunga" grödor på nybruten mark, innan man fått fason på rotogräset. De breder ut sig och konkurererar bra med det mesta. De tål att man rensar mellan plantorna. Frösådd var inte att tänka på den sommaren!

Till hösten var det dags att ta fram såg och yxa igen. Stycket breddades och asprötter och kirskål fick ge vika återigen. Stenen vi tog upp skulle förmodligen räcka till att bygga en medeltida borg, och den stackars traktorn fick stå på bakhjulen mellan varven för att ta sig framåt.

Den här våren har det harvats, harvats och harvats ännu mer. Först med traktorhjälp, sedan med vår lilla tvåhjulstraktor "Brumma". Jag har kopplat på en gammal hästharv, så kallad "hundrapinneharv". Det är ett ekipage som inte liknar något annat, och fungerar utmärkt! Hundrapinneharven lämpar sig särskilt väl för småländska förhållanden, varför den varit mycket vanlig här.

Jag har till och med hört sägas att den inte går att använda om det inte finns sten i jorden. Harven tömmer oftast sig själv på rötter, där den rasslar fram över klapperstenarna. Rötterna ser solen och dör, precis som andra onda ting.

Snart är det då äntligen dags att så och sätta plant på vår nya finåker, men alldeles säkert hinner jag harva några vändor till! /Peter

[skogslund]

Tomatnostalgi

När jag var barn odlade mina föräldrar tomater till försäljning i liten skala. Jag minns hur jag sprang mellan gångarna i växthuset som pappa hade byggt av limträbågar när storebrorsan var bebis. Kanske är det därför lukten av tomatplantor alltid ger mig en obestämbar känsla av nostalgi när jag vattnar och nuddar dem.

Nu börjar tomatplantorna slå i taket under lysrören. Vi har inte fått ordning på förkultiveringsplatsen ännu och har därför nödlösningar med sågbockar, hyllor och fönsterbänkar men skaffade ett par rejäla lysrörsarmaturer för en spottstyver på Återbruket i Älmhult (ett kommunalt initiativ där saker som skulle slängas tas om hand och repareras, rengörs eller vad som krävs och säljs på loppis. Väl värt ett besök! Tisdag-torsdag eftermiddag har de öppet om jag minns rätt).

I år provar vi några nya sorter. Det är alltid svårt när man sticker handen i godispåsen (läs: försöker välja i frökatalogen) men vi hoppas vi har gjort bra val. Några olika färger är viktigt att ha, starka friska sorter, några körsbärs- och några vanliga, självklart en bifftomat men framförallt: goda tomater! I våra odlingar strävar vi efter att använda sorter som inte är hybrider och gärna kulturarvssorter, som ofta smakar bättre. Så snart vi räknat ut hur många plantor vi behöver för eget bruk börjar vi sälja överskottet! /Sofia

[skogslund]

Rabarberlycka

Senaste tidens regn har verkligen satt fart på rabarbern. Nu skjuter den plötsligt upp med god fart och det var inga som helst problem att få ihop till en rabarberpaj! Storasyster hjälpte gärna till att skära i bitar.

Så här ungefär gör man en riktigt god rabarberpaj:

Rabarberpaj med vanilj

Smuldeg: 2 dl vetemjöl 1 1/2 dl havregryn 1/2 dl strösocker 1/2 dl farinsocker (kan ersättas med strösocker) 125 g smör

Fyllning: cirka 6-7 dl rabarber skuren i tunna skivor 1 dl strösocker eller 3/4 dl honung 1 tsk äkta vaniljpulver 2 tsk potatismjöl

Sätt ugnen på 200 grader. Smörj en pajform. Finfördela smöret med vetemjölet, havregrynen och sockret i en skål.

Häll rabarbern i pajformen och strö över socker, potatismjöl och vanilj. Blanda väl. Smula smuldegen över rabarbern och grädda sedan pajen mitt i ugnen i cirka 15-20 minuter eller tills pajen fått fin färg.

Det här är ett recept på en ganska syrlig paj som tar fram rabarbersmaken. Tycker man om sötma i bakverk kan man tillsätta mer socker. Honung ersätter socker i fler recept än man tror. Nu är vårt fjolårsförråd på upphällningen och vi väntar på första slungningen, så vi bakar mest med socker. Snart blir det så att säga andra bullar. /Sofia

[skogslund]

Nu har vi satt vår sista potatis (för i år)

Egentligen ska man ju sätta potatisen första maj, sägs det, men vi dröjde ända till tredje. Hos en god granne och bonde ett stenkast härifrån har vi en liten åker som legat i träda och som nu harvats och gödslats för potatisen.

Idag har vi satt det stycke potatis vi vill ha hemmavid för att kunna plocka färskpotatis till lunchen. Tack vare potatisplogen som förre husägaren lämnade kvar gick arbetet lätt. Först några rader av en tidig sort, Marine, som vi inte provat tidigare, sedan i tur och ordning våra kulturarvssorter. Några större plantor har Peters bror, som vi delar potatisodlingen med, dragit upp för tidigare skörd. Hoppas de klarar nätterna under fiberduk!

I fjol fick vi utsäde till de gamla svenska sorterna av den skickliga trädgårdsmästaren på Linnés orangeriträdgård på Möckelsnäs. Avkastningen var ganska blygsam men vi fick till eget utsäde för i år och har nu satt några rader Blå mandel, Leksands vit, Gammelsvensk röd, Rättviks röd och en liten slatt Rödbrokig svensk.

Framtiden får utvisa, och så vidare... /Sofia

[skogslund]

Vår, vår, vår

Allra allra först bland de odlade växterna är, vid sidan av rabarbern, örterna. Små krusade citronmelissblad tittar upp redan i april och följs av mynta, oregano och libbsticka (om man är lycklig nog att ha en planta). Fast det allra bästa i näven med örter är kanske ändå basilikan, som man får dra upp inomhus så här års. Vi sådde basilika av sorten Genovese, vanlig pestobasilika (och kanske den allra godaste?), redan i mars till försäljning och eget bruk och har nu den ganska nöjesbetonade plikten att toppa plantorna som har vuxit till sig rejält. Så lunchen med förra årets frysta tomatsås, stekta ägg i strimlor, riven ost och en skvätt bortglömd pasta fick ett rejält uppsving. Hej våren!

/Sofia