Nu är det höst och jag spenderar mina dagar på ett överkast på golvet.
Fai_Ryy
almost home
occasionally subtle
Today's Document
Sweet Seals For You, Always
noise dept.
Monterey Bay Aquarium
"I'm Dorothy Gale from Kansas"

No title available

shark vs the universe

Andulka
Cosmic Funnies

pixel skylines
DEAR READER

Product Placement

PR's Tumblrdome
trying on a metaphor
wallacepolsom
No title available
Show & Tell
seen from United States
seen from Brazil

seen from Malaysia
seen from United States

seen from Malaysia

seen from United States

seen from United States
seen from Brazil
seen from Venezuela
seen from United States

seen from United States
seen from United States
seen from United States

seen from United States
seen from United States

seen from United States
seen from United States

seen from United Kingdom
seen from United Kingdom
seen from Brazil
@skrft
Nu är det höst och jag spenderar mina dagar på ett överkast på golvet.
Glad midsommar!
Barnet fyller snart en månad. Han är lite grann som en utomjording, lika obegriplig som gullig. Nu ligger han i min famn och hickar. Sovit nästan hela natten och jag med, allt blir så mycket lättare när man får sova. Jag minns knappt hur det var att vara gravid konstigt nog, trots att det tog upp större delen av min tillvaro under 9 månader. Och nu är det han, i resten av mitt liv. Känns fantastiskt och skitläskigt på samma gång.
våffeljärn
Såhär dagen innan våffeldagen har vi invigt vårt nya våffeljärn. Det är vårt tredje. Känns ju sjukt. Våffeljärn är en grej som åtminstone jag tänker på som en sak man köper och har tills man dör, de används så pass sällan att de inte hinner slitas särskilt mycket. Men vårt tredje alltså. Och det är bara för att de två föregående har varit så kassa att de inte ens borde få kallas våffeljärn. Man har kunnat våffla sin hand i dem utan större brännskador, de har knappt ens blivit varma. DET HAR JU INTE ENS FRÄST NÄR MAN HÄLLT I SMETEN!!! Hatar att köpa icke-funktionella grejer, det finns inget som gör mig så frustrerad. Ett våffeljärn som knappt klarar av att grädda våfflor liksom, vad fn ska man med det till?
Hur som helst, det nya är från Åviken och ser ut som det är tillverkat i början av 90-talet, det gör fyrkantiga, ganska stora våfflor och har en löstagbar sladd, känns tryggt. Och det blev mycket goda och frasiga våfflor i det järnet, så allt är till belåtenhet. Nu är frågan vad vi ska göra med de andra två järnen. Pracka på dem på mindre våffel-nogräknad person kanske.
dagen D
Idag är den 22 mars, datumet som bebisen är beräknad till. Tydligen också den vanligaste födelsedagen i Sverige, hörde jag på radion i morse.
Vår bebis kommer nog inte att födas idag. Men snart hoppas jag, för att vara höggravid är inte att vara i sitt esse direkt. Kan knappt gå, måste kissa var tjugonde minut, orkar inget.
Fast jag har faktiskt bakat bondkakor idag. Var så himla sugen på det igår, men då hade vi ingen sirap hemma. Masade mig iväg till affären och handlade (ca 300 meter), men när jag väl kom hem orkade jag inte baka.
Granntanten under har tv:n på så hög volym att vi hör precis vad de säger på nyheterna.
OM VI GÅR NER OCH RINGER PÅ NU KOMMER HON FÖRMODLIGEN INTE HÖRA DET ÄNDÅ.
Jag har blivit en muttrare. Det betyder att när jag tittar på nyheterna och det är nåt inslag som är rent åt fanders sitter jag och säger emot tv:n, suckar högt och svär för mig själv. Samma sak när jag läser om något upprörande, fnyser, suckar och muttrar. Jag märker det knappt själv. Hur hände detta? Min pappa gör samma sak (genetiskt?) och i tonåren förstod jag det inte alls, tyckte bara det var så sjukt onödigt. Det HJÄLPER ju inte precis. Sitta och svära åt en tv. Men nu fattar jag grejen. Man kan ju inte bara sitta där och låta dem (idioterna) stå oemotsagda. Känslor måste ut. En markering måste göras (även om den inte har betydelse för nån annan än en själv). Idag har det bland annat muttrats under läsning av Nina Björks senaste bok. Hon sätter ord på så många konstigheter i världen att man bara inte KAN sitta tyst. Att muttra lite för sig själv i det läget är en nödvändighet!
Har skrattat oproportionerligt mycket åt detta.
Här är de fem böcker jag läser parallellt just nu. Hamnar ganska ofta i ett sånt här bokläsarkaos. Det är väl min fäbless för att påbörja böcker utan att avsluta dem. Men jag har en ganska bra uppdelning för tillfället. "Stål" är prioriterad, för den läses till bokcirkeln, "Eld" läser jag när jag är trött i ögonen av och måste ta en paus från den (läser "Stål" på datorn, som e-bok), Nina Björk är köksbordsläsning (t.ex. medan jag äter lunch), Susan George ligger på toaletten och Östergren på nattduksbordet, läser den innan jag ska somna, alternativt på morgonen, innan jag går upp.
Av någon anledning har jag så himla svårt för att läsa Klas Östergren. Jag började läsa "Gentlemen" för flera år sedan men lyckades aldrig läsa ut den. Det var förvånande, för när jag började läsa minns jag att jag fick en slags "wow"-upplevelse, "shit, det här är ju BRA!". Jag gillade språket, historien, allting. Men sen.. Tvärstopp. Och jag gav upp. Sen gav jag mig på den igen i höstas, kom lite längre, ungefär halvvägs, men samma sak igen. Kom inte längre. Och nu för några veckor sedan, när jag läste om filmatiseringen av boken, tänkte jag att nu jävlar! Tredje gången gillt. Jag kanske lyckas, men skulle gissa att av de här fem böckerna är "Gentlemen" den jag kommer läsa ut sist.
Fölsedagstulpaner!
Första dagen på föräldraledigheten, och jag börjar den med denna låt!
George Harrison - What is life
Säg inte grattis
Jaha, nu har det kommit, det obligatoriska "GRATTIS PÅ INTERNATIONELLA KVINNODAGEN!!!"-mailet. Varenda jävla år. Suck.
Premiär på balkongen! Visserligen med jacka, halsduk och yllefilt, men ändå! VÅREN ÄR HÄR!!!
Laddar upp inför tisdag.