september 17
No title available
todays bird
Noah Kahan
2025 on Tumblr: Trends That Defined the Year
h

â

JVL
untitled
Peter Solarz
ojovivo

Discoholic đȘ©

Love Begins
Keni
$LAYYYTER
Three Goblin Art
Mike Driver

Kaledo Art
official daine visual archive
NASA
tumblr dot com
seen from United States
seen from Argentina
seen from Jamaica

seen from Jamaica
seen from Jamaica
seen from United States

seen from United States
seen from United States

seen from United States

seen from United States
seen from United States

seen from United States

seen from United States
seen from United States
seen from United States
seen from United States
seen from United States
seen from TĂŒrkiye
seen from United States
seen from United States
@sunstdiary-blog
september 17
june 19
july 19 gröna vÀxter ur vitt staket
gamla bilar pÄ kullerstensgator
sol regn vind
och sÄ sol regn vind igen
det orangeröda som skiljer sig frÄn allt grönt
tidens uppenbarelse i den svenska sommarskiftningen
smĂ„ fönster som stĂ„r halvöppnaÂ
ensamheten
det namnlösa ansiktet
en reflektion av mig sjÀlv i andras blickar
hÄr som snabbt flÀtas pÄ en bÀnk av en kvinna
hÄrtuss efter hÄrtuss
fÄglarna dÀruppe som trotsar vinden
en tjej som rullar sin resvÀska efter sig
och en blixt som slÄr ner i mitt hjÀrta
jag ser mig sjÀlv för ett Är sedan
pÄ den hÀr platsen
med resvÀskan rullandes efter mig
upp för alla kullerstensbackar
och den dÀr solen som fÄr min svett rinna
och ögonen som tÄras
den hÀr platsen ekar av minnen
och jag drar mig bort mot ensamheten
för att gÄ in i sorgerna
som dÄ gjorde mig hel
men som nu suddar ut min helhet
har ni förresten tĂ€nkt pĂ„ fĂ„glarnaÂ
som har full kontroll över sina vingar
dÀr uppe
i den starka trotsande helvetesvinden
jag plockar upp en sten frÄn stenhavet
visby ligger bakom mig
och hela havet dÀr framför
andas sara
det Àr bara minnen som spökar
men det Àr sant
allt det dÀr som hÀnt Àr sant
sÄ det Àr inte konstigt du vÀljer dig sjÀlv
framför nÄgon annan
jag vill bara pÄminna dig
hela havet och alla stenar du bÀr i handen
solen och vinden och all grönska du har omkring
vill pÄminna dig
om helheten
storheten
allt det du Àr i dig sjÀlv
utan att i framtiden behöva spegla dig i kÀrlekens förminskande ögon
slÀng ivÀg stenen
och gÄ nu tillbaka
till allt som Àr och kommer att fortsÀtta vara
tills den dag du upphör
och ingenting spelade nÄgon roll
postcard to future me
juni
den tionde juni. vi lÀser om brandrisker, om rök pÄ avstÄnd och varningar dÀr mÀnniskor uppmanas stÀnga fönster runt om i sverige. idag regnade det, hÀr hos mig, och pÄ fÄrö ocksÄ hörde jag mormor berÀtta i telefon. jag minns faktiskt inte sist det regnande men hÀr har jag gÄtt runt vÀntat pÄ regn som om jag glömt bort hur asfalt brukar lukta av sommarregn. det kÀndes sÄ nÀr jag gick dÀr i skogen och sÄg dom grÄa molnen ovanför mig, som om regnet skulle spricka upp och fÄ mig andas lÀttare. Ängesten har lagt sig lite frÄn förra veckan. jag kan dock fortfarande ligga hela dagar i sÀngen, men ibland avbryts jag av livet. det som faktiskt pÄgÄr. jag fÄr följa med i bilar som tar mig till sjöar, dÀr jag fÄr hoppa i vattnet först och stanna kvar till sist. jag har en vecka kvar i stan, sen Äker jag till fÄrö och fÄr försöka finna mig i ensamheten. som jag alltid brukar göra dÀr. livet mÄ vara smÀrtsamt mÄnga gÄnger men jag vet att det finns dagar kvar dÄ jag verkligen vill leva - sÄ jag tÀnker fortsÀtta, varje dag, tills det inte lÀngre gÄr.
utkast
Jag drömmer om platser att avsluta mitt liv pĂ„. Jag tror jag ocksĂ„ inbillar mig olika dödssjukdomar. Eller sĂ„ sitter en pingisformad vĂ€rk pĂ„ höger huvudsida dĂ€r pĂ„ riktigt, och infiltrerar min hjĂ€rna likt en hjĂ€rninflammation. Jag gĂ„r upp pĂ„ morgonen och invĂ€ntar min dagliga dos av illamĂ„ende. Snart spyr jag tĂ€nker jag. Snart dör jag tĂ€nker jag ocksĂ„. Ă ker ivĂ€g för att hĂ€mta upp ett nytt fult pass, efter det skjutsar pappa tillbaka mig till sĂ€ngen. Jag berĂ€ttar inte för honom att jag inte orkar lĂ€ngre. Jag gĂ„r bara upp för trappstegen in till hissen och lĂ€gger mig pĂ„ sĂ€ngen. GrĂ„ter tills jag slutar grĂ„ta. Drömmer om att jag flyttat till Visby. Googlar pĂ„ jobb nĂ€r jag vaknar. Han sitter dĂ€r i bakhuvudet, i framhuvudet, i hjĂ€rtat. Jag kan inte slĂ€ppa honom Ă€ven om jag skulle vilja det. Jag tĂ€nker att jag sitter pĂ„ lofoten och ringer mitt sista samtal, sedan dör jag. Jag stĂ€nger ögonen och ber om svart. KĂ€nslan av att fĂ„ vara ingenting Ă€r större Ă€n att vara hĂ€r. Jag tror nĂ„got Ă€r fel pĂ„ mig.Â
ligga bland maskrosor och vitsippor, lÀsa bodil malmsten, vara glad för livet jag lever mÀnniskan jag Àr och kroppen som Àr mitt enda sanna hem.
En engÄngskamera pÄ vift
Plocka blommor till dagbok för att minnas tiden som Àr sÄ lÀtt glömma bort i en tid dÄ hjÀrtat och hela kroppens system skriker i lakan i tÀcken i kuddar.
Sara May 18