Ett mynt av medmänsklighet att ge vidare
Matt 22:15-22 “Då gick fariseerna bort och kom överens om att försöka få fast honom för något han sade. De lät sina lärjungar och några av Herodes anhängare söka upp honom och säga: "Mästare, vi vet att du är uppriktig och verkligen lär oss Guds väg. Du faller inte undan för någon och ser inte till personen. Säg oss vad du anser: är det rätt eller inte att betala skatt till kejsaren?” Jesus märkte deras onda avsikt och sade: “Hycklare, varför vill ni sätta mig på prov? Visa mig ett mynt som man betalar skatt med.” De räckte honom en denar, och han frågade: “Vems bild och namn är det här?” — “Kejsarens”, svarade de. Då sade han till dem: “Ge då kejsaren det som tillhör kejsaren och Gud det som tillhör Gud.” När de hörde detta blev de häpna. De lät honom vara och gick sin väg.“
När jag var liten tyckte jag mycket om att samla på saker. Jag samlade på bland annat basebollkort, fotbollskort, frimärken och så mynt. Jag hade en helt ok samling med mynt från olika länder, en del gamla men de flesta samtida. Jag hade också en och annan sedel i mindre valörer. Norska, danska, engelska pund. Franska, tyska. Innan euro kom. Så minns jag alldeles särskilt hur glad jag var när jag hälsade på en vän i Pennsylvania. Han hade en släkting som jobbade på ett myntverk och som då ordnade som present, mynt som ingen hade rört vid. Det skulle tydligen vara lite extra, om de var fria från fingeravtryck och förpackade så att de inte skulle skadas så kunde värdet öka mer än annars. Idag kan jag tycka att det är lite konstigt att just mynt som aldrig använts skulle vara värda så mycket mer än mynt som används. Idag skulle jag tänka tvärt om. Mynt som används är helt klart mer värda! Nuförtiden har vi mer eller mindre rationaliserat bort myntet. Vi har plastkort istället och betalar för olika saker också med swish. Men det finns vissa tillfällen där man påminns om hur viktigt det kan vara ett ha lite mynt i fickan. Jag tänker förstås dels på kollektupptagningen i gudstjänsterna även om en del börjar erbjuda möjligheter att swisha osv. Men jag tänker framförallt på våra tiggare som vi möter dagligen. Vassill som sitter utanför hemköp i Björklinge har varken swish eller betalterminal. Han är beroende av myntet. Men inte bara av myntet utan av var och ens välvilja. Som jag sa, ett mynt är ju inget i sig själv om den aldrig används.
I dagens evangelietext får vi veta mycket om ett visst mynt. Det är en romersk denar. En romersk denar var ett mynt som motsvarade ungefär en vanlig dagslön på den här tiden. Det var också summan som skulle betalas i en årlig tempelskatt. Jesus frågar också vems ansikte som finns på myntet vilket de svarar är kejsarens. En romersk denar brukade innefatta en bild på kejsaren på ena sida och så på andra sidan en beskrivning av kejsaren som guds son. Att bära ett sådant mynt innanför templets murar bryter mot några budord. Ni kanske kan gissa vilka? Du skall inte bära avbilder och du skall inte ha några andra gudar jämte mig. Här blir de som försöker sätta dit Jesus lite bortgjorda. När de kommer med frågan om det är rätt att betala skatt till kejsaren så ber Jesus dem visa upp ett mynt som man betalar skatt med. De kunde lika gärna ta fram en judisk schekel utan kejsarens huvud på, vilket hade varit det mest naturliga myntet för tempelskatten. Romarna var medvetna om hur känsligt det var för judarna att bära avbilder inom tempelområdet så de tillät judarna att använda de egna kopparmynten. Det Jesus säger i nästa steg har blivit ett klassiskt citat som slängts fram i århundraden i debatten om relation kyrka-stat. Det var egentligen först under reformationen som det blev en riktigt het fråga. Tvåregementsläran. Det fanns ju goda skäl. Dels hade man upplevt hur makthungriga och korrumperade påvar kunde utnyttja religionen, dels levde man i en tid då nationer började bli mer självständiga. En god kristen skulle tjäna både sitt fosterland och sin Gud men aldrig blanda ihop de två. Allt som tillhörde staten var den materiella världen och allt som tillhörde Gud var den andliga världen. Nästan lite ”överlåt politiken åt politikerna”. Sen växte det dessutom fram en syn under början av 1900-talet som ansåg att Jesus inte överhuvudtaget är intresserad av att slösa tid på statliga angelägenheter eftersom de tillhörde de världsliga ting som skulle upphöra vid Guds rikes ankomst. De tolkar därför Jesu svar som ironisk och att han i själva verket menar att det där med huruvida ni skall betala skatt det är ”ert” problem, det angår inte mig.
Texten har alltså använts från både kyrkligt och statligt håll för att legitimera att hålla isär religion och samhälle utan öppenhet för någon dialog eller samverkan mellan dem. Jag menar att detta helt missar det budskap som Jesus förmedlar. Jesus vill snarare betona hur sammansvetsade dessa två saker är med varandra. Eftersom myntet de höll upp hade kejsarens bild på ena sidan så var det logiskt att han skulle få tillbaka det men allt annat; den riktiga kroppen, levande materia, hjärtat som slår, blodet som pulserar, kropp, själ och ande skall man ge till Gud. För det tillhör Gud. Det var nog det som var orsaken till att de som hörde hans svar häpnade. Bakom orden finns tanken att det är i Gud som vi lever och rör oss och är till. Eller som det står i psaltaren 24: ”Jorden är Herrens med allt den rymmer, världen och alla som bor i den. Det är han som har lagt dess grund i havet och fäst den över de strömmande vattnen.” Allt tillhör Gud, självklart också då kejsaren. Guds anspråk på en människa har inga gränser, det omfattar hela ens existens, och så också politiken och medmänskligheten.
Man skulle kunna säga att Jesus inbjuder oss att fråga WWJD (What would Jesus Do?) vid varje tillfälle. Och vad är det Jesus vill med våra liv? Han vill att vi skall älska. Alla skall förstå att ni är mina lärjungar om ni visar varandra kärlek. Det sammanfattas egentligen så himla bra av Paulus i dagens episteltext Romarbrevet 13:7-10: ge alla vad ni är skyldiga dem, åt var och en det han skall ha: skatt, tullar, respekt, vördnad. Stå inte i skuld till varandra utom i er kärlek till varandra. Ty den som älskar sin medmänniska har uppfyllt lagen. Som människor skapade av Gud, som lever och rör oss och är till i Gud är vi skyldiga att visa kärlek till varandra. Jag är skyldig Vassill utanför hemköp min kärlek. Jag är skyldig flyktingen som hoppas få finna fred och trygghet här i Sverige min kärlek. Jag är skyldig var och en av er min kärlek. Det är det mynt som vi bär runt på. Ett mynt som Gud har lagt ner i vårt väsen för att kunna ge vidare till andra.