Onsdagen den 27 augusti 2025
Kära dagbok, Jag skriver i dig idag, för jag har ett par tankar jag måste få ut. Första är den ekumeniska veckan som var förra veckan. Den andra är det jag gör med ACT- svenska kyrkan. Den tredje är funktionshinder.
Jag, jämfört med en pingstpräst på Youtube, analyserade innehållet djupt och gick på 3 föreläsningar/seminarier. Det var ögonöppnande med vad de talade om och hur de arbetade i de olika falangerna av den kristna tron, med just frågan funktionshinder och hur vi kan och ska samarbeta med varandra så gott det går. Jag träffade ordföranden i Sveriges kristna råd och många andra representanter från många föreningar jag har aldrig hört talas om innan.
Jag ville gå på fler, men jag måste hushålla med min energi. I och med att jag skulle vara med på Biskoparnas ungdomsmöte, som var här i Stockholm under helgen också.
I och med den ekumeniska veckan, så skulle det vara en högtidsmässa i Storkyrkan, gamla stan.
En side note: Att åka elrullstol på kullersten är på samma gång inte kul som det är kul. Man måste åka snabbt för att inte känna av vartenda sten.
Jag fick reda på den under helgen innan och bestämde mig att vara med. Då som Ageravolontär (Det är en grupp volontärer som samlas till en plats/möte och så vidare för att driva på förändring. Genom att vara många, så är det en större chans att det blir en verklig förändring). Jag tänkte först att se om man kunde komma in som extra, då det fanns att man kunde vara med i mån av plats.
Kära dagbok, på tisdagen förra veckan insåg jag att jag kan inte vänta och se om jag kan vara med. Jag ska vara där! Så jag listade ut att man kunde boka biljetter gratis via kyrkans hemsida. Gick in för att boka. Vet du, kära dagbok, vad som är super irriterande när man ska boka med rullstol? Det går inte att boka som en normal människa! Du måste luska ut om du måste ringa eller mejla för att få en biljett. Hittar inget telefonnummer som hade telefontid efter 16 på eftermiddagen. Så jag började leta efter en mejladress. Jag fattar inte hur svårt det är att iallafall samla alla till en plats än att man måste rannsaka hela hemsidan för att få en mejladress. Problemet är överallt, inte endast i detta scenario. Kära dagbok, jag mejlade att jag hemskt gärna ville vara med på högmässan men kunde inte boka en plats för mig/rullstolen och min ledsagare. Det gick, så snabbt och smärtfritt att få biljetterna!
Planen var från början att mamma skulle vara med mig och hjälpa mig fredag och lördag. Problemet blev när vi på fredagen kom hem från Filadelfia kyrkan och det lät som att hon höll på att hosta upp sina lungor. Mamma hade hostat i 5 veckor redan, men detta lät hemskt! Jag sade till henne, ”du går till närakuten, du följer inte med mig imorgon. Pappa får göra det istället.” I slutändan var det lite tur att pappa var med mig, för folk trodde att jag behövde en livvakt, då a.k.a en viktig person.
Kära dagbok, när du sitter i rullstol, så måste du vara tidig till saker och ting. Den enda anledningen du är tidig är för att de måste hitta en bra väg in i byggnaden och du måste vara på din plats före alla andra. Tanken var enligt biljetten att sitta bredvid prästparet från Equmeniakyrkan. Men lilla jag kan inte sitta bland viktiga människor, nä. Jag fick en plats bakom talarpodiet. Man kan se mig i bild, om man tittar noga. Så allt det man kunde se på TV kunde jag inte se. Jag kunde titta på folkhavet och när de är i talarstolen. Vilket var kul i sig. Se så många människor i SÅ vackra dräkter, mode- och textilvetaren i mig dräglade på all skönhet och hur mycket historia allt bär. Jag talade innan med personen som bar på korset och hon hade på sig folkdräkten från Åhl. Jag fick även se på närmare håll den nicenska dräkten Svenska kyrkans ärkebiskop bar som är från år 1925. Fick höra att den flög in med helikopter för just högmässan.
Det var vackert och magiskt att vi alla 2025 kan samlas som bröder och systrar för vi alla tror på att en man spikades på ett kors för våra synder 2000 år sedan och skapat en religion runt honom.
Kära dagbok, den andra punkten. Det jag gör med ACT och som Ageravolontär. Historien är att jag satt i kyrkorummet och fick höra att ”Du måste hjälpa dessa människor. Du kan kommunikation i sociala medier från dina studier på gymnasiet. Du ska använda kunskapen nu!” Jag som bråkade med att jag alldeles nyss hamnade under SoL (socialtjänstlagen) igen efter att kommunen tyckte inte att argumenten att få tillhöra LSS- grupp 3 inte räcker. Jag var så arg på hela systemet och hur kan man vara så elak att slänga mig till en plats där vi båda vet om att jag kommer inte kunna få den hjälp jag behöver. Men men, ville de ha mig under en lagstiftning som gör mig mer ont än att hjälpa, så får jag acceptera det. Punkt slut.
Kära dagbok, jag hamnade på ett sidospår. Jag fick alltså en verbal kallelse till vad jag skulle göra. Så jag gjorde exakt det. Gick in på ACT:s hemsida och under engagemang (Engagera dig) så hittade jag ageravolontärerna. Anmälde mig samma dag och fick vänta ett par veckor på att gå grundkursen. Sedan gick jag på en Agerahelg i Uppsala och där kom nyheten (som jag redan fick reda på från rösten) och gick med direkt. (egentligen, så förskönar jag det hela. Det var ett par veckor innan helgen som det kom ut en förfrågan) Utan att blinka eller tänka efter. Jag var med i kommunkationsgruppen och skulle göra vårt första utlägg till Instagram. Det var mycket mental stress, för jag hatar deadlines. Men vi filmade, redigerade, lade till undertext och lade ut den.
Nu under sommaren, Kära dagbok, så har jag kämpat med det mentala. Jag var så stressad över min vardag som inte fungerade och jag hade flera episoder av stora anfall. I Juli så blev min Microsoft konto hackad och den är kopplad direkt till min dator.
Så jag bestämde mig, i och med minnet strulade i flera veckor innan dess, att byta operativsystem. Jag flyttade över till Linux. Helt plötsligt så måste jag lära mig hur man kodar på riktigt, inte leka med att göra en hemsida utan att se till att datorn fungerade på sättet jag ville. Jag var tvungen att hitta alternativ till Clipchamp och allt annat också. Jag håller fortfarande på att lära mig Gimp när jag har den mentala energin.
Kära dagbok, jag håller även i funktionshindergruppen, som ageravolontär. Då internationellt. Att man även tänker på de funktionsnedsatta i kris. Att de som blir av med kroppsdelar pga bomber eller stympning av lemmar, ska få ortoser och liknande. Så de kan fortfarande gå i skolan eller vara med i samhället. Att man inte gömmer dem eller skäms över att det finns ett handikapp. För vi alla ska bli älskade för exakt den vi är. Det innebär att du vill väl och gott, inte intentionellt skada andra, även om jag har blivit tillsagd att älska dem också. Men det är svårt att vara vänlig till en som skadar en medvetet och för planerat/manipulerad. Om detta är du, skaffa hjälp!
Kära dagbok, tredje delen. Det ämnet som påminner mig varje dag, minut, sekund om. Funktionshinder. Vad kan definieras som funktionshinder, Kära dagbok? Är det endast fysisk? Är det endast psykiskt? Kan det vara en kombination av båda? Är det något man kan endast få? Är det något du endast föds med? Vad är det? Kan du svaret, kära dagbok? För jag kommer inte ge dig svaret. Du borde veta, vid detta lag vad det betyder. Om inte, titta i ordboken, NE eller synonymer.se. Där kan du se vad den liturgiska bestämmelsen av ordet.
Kära dagbok, det är nu valår och jag kommer att tala högt om det politikerna vill tysta. Jag kommer att skriva i dig allt jag lär mig om statistik, retorik och med mera. Jag vägrar vara tyst när det folk bestämmer över påverkar mig personligen. Jag kommer inte säga att man ska rösta på ett visst parti utan visa det de skriver om just sådana om mig i sina partiprogram och hur de talar om oss i TV, debattartiklar och så vidare. Jag kommer inte vara diplomatisk i min ton och jag utövar min rätt att tala fritt. Jag kommer inte att gå in på specifika personer, men kommer att nämnas titlar. Titlar som flera personer över flera år har burit. Så Jag kommer att säga under ”denna regering så sade ministern [...]”, det kan vara Reinfeldts, det kan vara Ulfs, Magdalenas, Perssons, Löfvens regering. Du måste ha koll, kära dagbok. För det jag kommer ta upp gäller inte endast en regering utan flera. Den negligering som har varit att skydda de svagaste är ett skämt, på riktigt. Vi/ Sverige som land har fått hård kritik internationellt samt nationellt från riksrevisionen år efter år. Det är skamligt att kalla oss ett civiliserat och socialistiskt land att inte ta hand om hela folket. Då menar jag verkligen hela folket. Även de som är på gatan, de som har drog eller alkoholproblem och så vidare. Våra grannar gör ett bättre jobb än oss just nu i absolut allt! Vill vi att Norge, Danmark och Finland är bättre än oss i allt? Nej? Men de är ju det just nu. Och ingen politiker kan fixa ett problem som har växt fram över decennier. De har varit med och skapar problemet vi står i idag.