Söndag, 10 oktober
Oktober. Oktober. Oktober.
Oktober.
Varje år i oktober.
Född i oktober, våg i tecken.
Extrem känslobomb.
Närhet, förälskelse, manipulation och kärlek.
Det är vad jag önskar minnas av dig.
Men istället minns jag din blick.
Din blick med dom stora bruna varma trygga ögonen och även din tomma svarta djävulska blick.
Istället minns jag ditt leende.
Dina vackra läppar som gav sig ifrån det mest underbara leendet och även ditt äckliga genomskärande hånflin.
Istället minns jag känslan av din hud.
Din trygga famn att kasta mig i när inget kändes rätt och även dina armar som inte låter mig gå i det värsta.
Istället minns jag hur du rörde mig.
Dina stora händer försiktigt smekandes över hela min hud och även känslan av kvarsittande smärta.
Jag hatar dig.
Mest för ditt svaga psyke.
Det finns bara en, en som kan kännas helt rätt på alla vis.
Men du förvandlades till ett monster.
Hur kan du inte ha ånger?
Den rätta kände alla känslor, skulle aldrig såra eller låta någon bli skadad. Den rätta var allt kärlek kunde beskrivas som. Den rätta var du men finns inte längre kvar.
Istället minns jag orden.
Som ”jag älskar min flickvän så mycket att det skrämmer mig ibland” och även ”hoppas att du aldrig mer kan sova på natten”.
Klockan är 04:12 det har gått mer än 4 år.
Jag kan inte låta bli att tänka, vad tänkte du när jag älskade dig mer än mig själv och du ändå valde att förstöra den helt unika personen?