j

/

[721069]

03:34 - 19/8/24

ditt namn stod skrivet för längesedan

ditt namn stod skrivet klart och tydligt i en del av mig som inte längre skulle existera

i en värld full av det yttre gick vi i in i varandra

”jag såg i dina ögon att du blev glad”

min blick har känts tom i flera år

”du tänker för mycket”, är något jag fått höra av många när jag bara var

i mina ögon såg du känslor som inte längre existerade, bara på grund av något du sa

”jag såg i dina ögon att du blev glad”

[721069]

J K - allting har sitt slut

05:10 - 14/11/21

Jag kan skriva om dig hela tiden.

Jag kan sätta ord på det som inte går att förklara.

Vem jag blir när du rör vid mig.

Vad du får mig att känna när jag andas in lukten av din hud.

Hur jag blir stum när du ser på mig.

Om jag visar dig, kommer du fortfarande se på mig?

Kommer du rysa när mina fingertoppar smeker längs din kropp?

Får jag visa dig vad kärlek är?

00:57 - 16/11/21

Håller hårt i din hand.

Jag kan se på oss varje sekund.

Mina fingrar på din hud.

07:20 - 12/12/21

Jag lägger min panna mot din och blundar.

Jag undrar vad du tänker.

Jag tänker inte alls.

Jag tittar på dina läppar, ditt fina leende, dina långa fransar och dina obeskrivliga ögon.

Jag undrar vad du ser i mina.

Jag ser allt i dina gröna fina.

En glimt av värme.

En glimt av trygghet.

En annan värld.

Jag undrar om du känner något när du ser på mig.

Jag känner mig levande när jag ser på dig.

Som att allt kommer lösa sig.

Jag lägger min panna mot din och blundar igen.

Jag känner känslan av vara ett med dig.

Jag undrar vad du tänker igen.

Jag tänker, det är inte vi.

[721069]

Söndag, 14 november

En dag vaknar jag utan att mitt hjärta går sönder.

En dag med din hud mot min.

En dag vaknar jag med dig i framtiden.

En dag till ingenting.

[721069]

Söndag, 10 oktober

Oktober. Oktober. Oktober.

Oktober.

Varje år i oktober.

Född i oktober, våg i tecken.

Extrem känslobomb.

Närhet, förälskelse, manipulation och kärlek.

Det är vad jag önskar minnas av dig.

Men istället minns jag din blick.

Din blick med dom stora bruna varma trygga ögonen och även din tomma svarta djävulska blick.

Istället minns jag ditt leende.

Dina vackra läppar som gav sig ifrån det mest underbara leendet och även ditt äckliga genomskärande hånflin.

Istället minns jag känslan av din hud.

Din trygga famn att kasta mig i när inget kändes rätt och även dina armar som inte låter mig gå i det värsta.

Istället minns jag hur du rörde mig.

Dina stora händer försiktigt smekandes över hela min hud och även känslan av kvarsittande smärta.

Jag hatar dig.

Mest för ditt svaga psyke.

Det finns bara en, en som kan kännas helt rätt på alla vis.

Men du förvandlades till ett monster.

Hur kan du inte ha ånger?

Den rätta kände alla känslor, skulle aldrig såra eller låta någon bli skadad. Den rätta var allt kärlek kunde beskrivas som. Den rätta var du men finns inte längre kvar.

Istället minns jag orden.

Som ”jag älskar min flickvän så mycket att det skrämmer mig ibland” och även ”hoppas att du aldrig mer kan sova på natten”.

Klockan är 04:12 det har gått mer än 4 år.

Jag kan inte låta bli att tänka, vad tänkte du när jag älskade dig mer än mig själv och du ändå valde att förstöra den helt unika personen?

[721069]

Måndag, 4 oktober

Jag ville inte vara med någon.

Jag ville inte älska för att sen lämna.

Jag ville inte dela min värld med någon.

Jag ville vara ensam.

Jag ville inte tro på rätt person vid fel tidpunkt.

Jag tappade känslan av kärlek.

Jag håller tillbaka, det känns som jag ska spricka.

Vem är han?

När har jag sett hans blick förut?

Hur kan han vara så lik men samtidigt så egen?

Varför känner jag mig hemma i hans famn?

Hur blev han min trygghet?

Vad gör jag om han lämnar mig?

Jag vill ha dig.

Jag vill vara med dig.

Jag vill vara din.

Jag vill dela mitt kapitel med dig.

Jag vill vakna en morgon och älska dig lika mycket som mig själv.

Jag vill sätta dig före.

Jag vill ge dig världen.

Jag vill förlora mig själv för alltid i dina ögon.

Jag vill vara kär, i dig.

Med dig.

[960127-blog]

Jag trodde hans tid här på jorden var över, att jag aldrig skulle få se hans fina leende igen. Han tog för mycket, jag kunde inte längre höra hans andetag. Hela jag höll på att falla till marken då han plötsligt började andas igen.

“Lämna mig aldrig”

[960127-blog]

Söndag, 1 Februari, 2015

Innan detta ögonblicket så trodde jag att jag var fast. Men sen kom du.

Med hans händer pressade mot mina bland kuddar och lakan, lutar han sig ner mot mina läppar och ger mig en sån kyss som vi kallar för “filmkyss”. Han reser sig igen och kollar på mig med sina bruna, stora ögon. Han har den där sexiga blicken och spänner sina käkben så han nästan ser lite arg ut och jag kan inte sluta kolla på honom. Hur hans stora vackra läppar rör sig när han pratar och hur hans långa ögonfransar rör sig när han blinkar. Hur hans kyssar smakar och hur han luktar när jag begraver mitt ansikte i hans bröstkorg.

Han kollar mig rakt in i ögonen samtidigt som han ler det finaste leendet jag någonsin sett. Detaljerna, att hans ögon är spräng-röda, att han har som två små sträck i kinderna när han ler, att man ser på hela honom att han mår bra. Han är den dagliga höga dosen jag aldrig kommer glömma av. Han får mig att känna mig knäsvag genom att bara titta på mig.

När han log, så fann jag inte längre någon mening i att fortsätta inhalera den drog jag vart beroende av i månaders tid för att orka med en dag extra. När han log, så fann jag mig själv i känslan att vara “high on life” för första gången någonsin.