Nu var det ett tag sen jag skrev något här. Konstigt det där: man tycker att jag borde ha tid att sitta och skriva lite blogginlägg som arbetslös, men av någon oförklarlig anledning så rinner tiden iväg ändå.
Hur som haver, jag har i alla fall kommit fram till något de senaste dagarna. En livsinsikt kanske man skulle kunna kalla det.
Det slog mig när jag satt i min gamla vanliga datorstol. Datorskärmen bländade mig i mörkret. Klockan var inte allt för sent, men vintermörkret har redan tagit över stora delar av dagen. Med femton halvdassiga jobbannonser från monster.se uppflikade i internetbrowsern stirrade jag mig blind på skärmen. Det var nästan som att det slog mig som en blixt från klar himmel, jag var liksom inte redo att få en livsinsikt bara sådär, mitt på mörka dagen.
En obehaglig känsla av tomhet växte i mig. Känslan av att allt man gör är meningslöst. Att man spenderar tid på onödiga saker, och känslan av att jobben man söker - och inte får - är helt utan mening. Känslan skriker inombords. Den vill ut.
Jag vill åstadkomma något i livet! Jag vill känna att det jag gör är meningsfullt. Jag vill hitta på något, lära mig något, utforska något eller skapa något. Det spelar ingen roll vad det är och till vilket syfte. Bara det har någon typ av meningsfullhet.
Allt jag önskar är känslan av sinnesro när jag lägger mig i sängen och vet att jag har åstadkommit något i livet. Jag är meningsfull.
