#blöjbyte

[arbetsamt]

[mammatrams]

Rysk roulette

När vi är hemma båda 2 så turas vi såklart om att byta blöja på Simon. Den som håller i honom brukar det bli, men inte alltid. Dagens filosofiska tanke står Björn för: Björn: Det här med blöjbyte är lite som rysk roulette, eller hur? Jag: Jaa… eller. Hur menar du? Björn: Jo, för när man tar på sig att gå och byta blöja, så hoppas man på att det ska vara ett löst skott. Alltså inte bajs överallt.

View On WordPress

[denofrivilligebloggaren-blog]

Från glädjeyra till bajs i ögat

Minsta dottern utvecklas för ögonblicket i en rasande fart. Knappt hade hon lärt sig sitta utan stöd förrän hon började få tänder. Som förälder blir ju stoltheten så stor att man får ont i huvudet. För ett par dagar sen satt hon således malligt på golvet och just bara satt. Eftersom hon kan det nu. Hon firade då av ett bländande leende varpå mamman kunde se att det glänste till i underkäken. Halloj där riskorn, tänkte mamma och lyfte upp det lilla barnet, glädjen är oändlig. En tand måste ju belönas med obegränsade mängder hurrarop och gos och kel. En svag doft av nåt misstänksamt i blöjan gjorde sig då gällande och gosandet avbröts för lite changing of the guards.    Mamman lägger upp det lilla barnet på skötbordet och fäller ner halva blöjan. Så här i tandsprickningstider, vet man ju efter 2 tidigare barn, att det kan vara lite löst och konstigt och jajamen, så även denna gång. Barnet är inte så suget på att ligga still. Barnet skulle kunna delta på cirkus med krumbukter och kroppsvinklar man inte trodde var möjligt. Mamman får slita lite för att få av blöjan. Kanske lite väl bokstavligt slit, för lite obetänksamt rycker hon till i blöjan för att få den att lossna från under det lilla barnet. Men, man ska inte vara ledsen, det kunde gått så väldigt mycket värre. Endast några få droppar av innehållet i blöjan ger sig ut på a five year mission varav någon droppe landar på mammans hår och... ja... som rubriken ger vid handen; mamman får även bajs i ögat.    Livet som småbarnsförälder... Man tuktas till en slav, en undersåte, som snällt finner sig i vilken behandling som helst. Man blir skallad, ryckt i håret, biten, klöst, kissad på, bajsad på, häromsistens kräktes det lite större barnet i pappans skägg... Övergreppen förekommer i en mångfald av sällan skådat slag. Så som bara föräldrar kan, uppskattar man att barnet kräks i knät på en istället för på mattan, för trots allt är det lättare att göra rent sig själv än mattan... Perspektiv förändras. Man ger rätt snart upp det där med att byta lakan så fort en droppe änglavatten hamnat på det, och uttrycket sleep on the wet spot får en helt ny, oftast inte lika lustbetonad, innebörd.    Men det är härligt också. De kramar man får av de små, de skratt de plötsligt brister ut i. Jag är stolt över att tre människor har valt att ge mig förtroendet att låna dem av sig själva den tiden de behöver hjälp medan de växer till sig. Tack älsklingarna, mamma ska förvalta förtroendet väl.