Idag har jag varit på ett annorlunda äventyr. Jag har varit på lägenhetsvisning. Ska det äntligen bli min tur att få det lite större? Jag drömmer ju egentligen om en liten villa men jag måste vara realistisk. Priserna stiger i Huddinge som bara den men jag är nöjd bara jag får det lite större. Som jag och min son bor nu är inte hållbart. Vi bor i en liten tvåa. Fast det finns en skrubb eller walk-in-vloset som det heter. Så min son bor där. Vad fel det låter då jag skriver det. Som jag låst in honom i garderoben! Nej, men det får plats en 90 säng och ett byrå. Leka och sitta framför datorn får han göra i vardagsrummet. Fast ni vet hur det är. Ju större barnen blir desto mer prylar. Situationen blir allt mer ohållbar.
Jag vill så klart bo kvar i området med tanke på mitt jobb. Fast hittar jag inget snart så blir det kris. Han måste helt enkelt få ett eget rum.
Lägenheter finns det gott om. Jag har hittat flera jag skulle kunna flytta in direkt men det är budgivningen. Mindre lägenheter är det brist om i Stockholm och kranskommunerna. Det innebär att åtgången är suganden och som ensamstående kan jag inte hänga med lika länga i budgivningen som hushåll med två personer. Fast skam den som ger sig! Har en väldigt bra mäklare som brukar tipsa om nya tillfällen. Så när han ringde tidiagre i veckan så blev jag väldigt förväntansfull. Lägenheten var riktigt fin och det var inte alls så mycket folk på visningen som det brukar vara. Så önska mig lycka till för här ska det budas! :)