#ding junhui

[thismustbetheblog]

[streatfeild]

is it normal behaviour to halfheartedly fix the wst's 200 maximums celebration pic? i'm petty

[teamneilrobertson]

[esportazione]

[teamneilrobertson]

China Open 2019 | Opening Ceremony

[esportazione]

[teamneilrobertson]

Betfred World Champs Media Day

[staffan]

Ingen överraskning är också en överraskning. Men inte lika stor som en överraskning.

I VM:s första omgång såg vi nåt så ovanligt som 16 favoritsegrar. Hossein ”Crucible Smells” Vafaei slog visserligen sidade Si Jiahui, men Vafaeis hatkärlek för Sheffield har gjort honom till en fruktad VM-specialist och matchfavorit i mina ögon.

Även om varje favorit hade 75 procents chans att vinna (och snittet skulle egentligen ligga under detta), är sannolikheten för idel favoritsegrar mindre än en på 100.

Allt detta resulterade i en lång rad av namntunga och uppsnackade åttondelsfinaler, i synnerhet 102-årskalaset mellan O’Sullivan och Higgins. Roligt nog bjöd båda på storspel, men i slutändan var det Higgins som vände och vann i skiljeframe efter en bländande sista session.

En annan som hade imponerat stort i första omgången var Mark Selby. När han sen tog ledningen 2-0 med två hundraserier i andra omgången mot Wu Yize var det nog många som redan såg honom som finalist. Snookergudarna ville annat och plötsligt var han utslagen, 11-13.

Sen var det dags för nästa mästarfall. Iran mot Trump roade sig rubriksättarna med, och Vafaeis segertåg fortsatte mot världsettan. Ytterligare en toppenmatch som slutade med skiljeframe.

Regerande mästaren Zhao visade sig vara mänsklig. Men Ding Junhui, ack, alltför mänsklig. 13-9.