#egen text

[coolsmol]

not only in devotion

I put your name in ink on my skin a friendly reminder, although, God knows you’re already too deep I won’t forget my vulnerability

I put your name in ink on my skin since there always could be a smaller risk to suffer from intoxication  with every, little, kiss you give Though, love isn’t always written in ink it wouldn’t be such of a problem, you’d think This ink could happen to be waterproof But as one wise lady once, gracefully, put; “Hurt whilst you can” and I wish to hurt for you.

[djungeljullan]

‘It’s so romantic on the borderline tonight’ sjunger Billy Joel i bakgrunden och min mage pirrar till, precis som alla tusen gånger jag hört han sjunga det förr. Visst är det det? Är det kanske så att vi förälskat oss i våra Instagram-färgade spegelbilder och väljer att automatiskt redigera bort det minsta lilla av människan som kommer fram. Det finns nämligen en tunn gräns mellan en inre lugn och ett vansinne. Är det lögner eller manifestation av ett liv jag själv konstruerar. Vi är den största konstnären av alla och vår livs arbete är du, Dolly. Den moderna Dorian Gray. En vacker tragedi som får alla längta till slutet. 

[coolsmol]

Nu kan vi vila

Första veckan på ny skola avklarad! Jag har varit som på moln i ungefär en vecka nu, försökt ta in allt som kastats min väg. Jag har knappt sovit eller ätit, men jag har haft väldigt kul, en aning hektiskt, och ändå lärt mig nya saker om mig själv och hur jag studerar.  Det var först denna morgon, då jag satt på bussen till skolan och insåg att jag glömt kvar min tandborste hos honom, som jag insåg hur himla trött jag var.  Jag insåg knappt att jag hade satt mig på sätet framför en av mina nya lärare, halvsovandes hela resan, förrän han gick ikapp mig på vägen till frukosten och frågade om jag hade sett den fina himlen som vi hade haft denna morgon.  Medan de flesta av mina nya vänner här är på en, så kallad Skam-kväll här i stan, så tar jag istället en välförtjänt paus på mitt nya internatrum. Jag har äntligen ett hem.  Nu väntar jag bara på att min ekonomiska situation ska bli lite bättre, så att jag också kan följa med på roliga event och vara en flitig del av studentlivet.  Men först måste jag hämta min tandborste. 

[coolsmol]

Peppar överallt

Lite så känns det just nu.  Det var ju inte helt fröjd och gröna skogar hela tiden, det förstår jag väl mycket väl, men det är ändå överraskande och jobbigt när oförväntade saker händer. Känns som att allting ligger utspritt som peppar över ett bord just nu.  Som att jag är rädd för att vissa pepparkorn ska ha trillat av bordet och glömts bort. Rädd för att allt måste göras från början. Som att allting är så mycket, överväldigande och nytt att jag inte vet var jag ska börja.  Vi kan ju säga så här, kanske; Du kom ju generellt hit utav en olyckshändelse, så det ska nog inte vara någon fara att misslyckas lite till innan alla korn är samlade.  Men jag har fått ihop några högar nu. Jag är inte riktigt säker VAR jag har lagt dem, men de ska vara nånstans där i bakhuvudet och just nu kanske vi inte tejpar upp dem på väggen.  Men någon dag kanske vi är där, varje korn, separat uppdelade på väggen, som en antik tapet (Ja vi har haft Historia i skolan idag).  Men först; Salt efter behag. 

[dessiemile]

"Grejen är den, jag kommer aldrig att glömma det här året, trots att jag har tillbringat hela veckan att försöka räkna ut hur man lämnar 2015 i 2015, att låta det gå när midnattstimmarna rullar upp. Jag vill inte att nästa år vara bara något slags eko av de här årets olika heartbreaks- depressionen som förnyade sitt hyresavtal i min kropp; de vänskapsband som blev fula och ruttnade av glömska; alla pojkar med sina tomma löften och obesvarade meddelanden; pojken som alltid kommer att smaka som sommaren, även om jag aldrig får kyssa honom. Saken är, dehär årets starter och slut inte försvinner när klockan slår midnatt. Det kommer fortfarande att finnas kvar: att stå på mina egna stapplande ben. Den här tiden i morgon kommer jag fortfarande vara skyldig min kompis 400 spänn. Jag kommer fortfarande vara skyldig alltför många människor alltför många ursäkter. Jag kommer fortfarande att vara rädd för att kalla denne darrande nya kärlek vid sitt namn. Jag vet bättre än att tänka att nästa år kommer vara perfekt. Men för Guds skull, låt det vara lite snällare än detta."

[simplylookup]

Men jag antar att det är så man älskar någon. Man börjar älska någon och sen är man fast. I vått och torrt.  Man kan inte sluta älska personen. Man måste helt enkelt lära sig att leva med alla fel och dåliga sidor.