Krönika: Resemagasinet inrikes maj 2011
OM PLAGG OCH FÖRTRYCK.
Kan ett plagg utöva förtryck? Och är det förtryck att inte kunna klä sig precis hur man vill? Det var två tankar som flög genom mitt huvud när Frankrike nyligen gjorde det olagligt att dölja ansiktet på offentlig plats.
Därmed kriminaliserades också ett av världens äldsta klädesplagg – ansiktsslöjan. Idag är plagget kanske mer känd som niqab eller burqa och förknippat med kvinnor som praktiserar islam. I västvärlden är den inte särskilt vanlig, i Frankrike var det innan förbudet knappt två tusen kvinnor som dagligen bar slöja för ansiktet.
Frankrikes president Nicolas Sarkozy försvarar lagen med att burqan och niqaben anses vara symboler för ett kvinnoförtyck och därmed plagg som inte är förenliga med staten Frankrike. Och visst har han rätt i att i länder som Afghanistan och Sudan ingår dessa plagg i en kontroll av kvinnan, i en inskränkning av hennes rättigheter och i ett förtryck från staten. Men plagget är inte källan till dessa. Den patriarkala makten är.
Precis som när vi tittar på modehistorien och analyserar plagg i dåtidens aktuella kontext, måste vi titta på hur plagget existerar idag i det enskilda landet.
Plagg får sin värdeladdning av den omgivning de befinner sig i. Och just Frankrike är ett fritt land, en demokrati där det råder religionsfrihet. Vad Sarkozy uppenbarligen inte tänkt på när han väljer att kriminalisera ett plagg, är att han gör uttryck för en gammal patriarkal kulturtradition. Det handlar om hur samhället bestämt över kvinnors frihet genom att kontrollera hur de går klädda. En tradition som – ironiskt nog – idag praktiseras i enstaka länder som Sudan (där det råder byxförbud för kvinnor enligt lag). Och nu i Frankrike, uppenbarligen.
Denna form av kontroll har Europa – genom 1900-talets kvinnorörelser – befriat sig från. Och nu må det vara sant att burqan inte direkt är ett plagg som ingår i garderoben för den idag frigjorda kvinnan. Men man brukar säga att typiskt för ett fritt land är rätten för varje individ att klä sig fritt – och där ingår rätten för individen att välja vilket plagg som passar eller inte passar i ett sekulärt och modernt samhälle.
Tre andra genom historien omstridda plagg:
Krinolinen. En stor, tung, och vid underkjol populäriserad i Europa under 1800-talet. Den blev så småningom utfasad, för att göra comeback igen för knappt hundra år sedan, i början av 1900-talet. Krinolinen har med rätta beskyllts för att fängsla kvinnan och hålla henne borta från utbildning och arbete. I samband med kvinnlig frigörelse under 20-talet kasserades krinolinmodet och kvinnor tog det första steget mot att kunna klä sig mer fritt.
Le smoking. 1966 skapade Yves Saint Laurent sin uppklädda byxkostym för kvinnan, en välskräddad och kvinnlig smoking som kom att bli hans signaturplagg genom åren. Kostymen väckte uppståndelse, och det tog lång tid innan de kvinnor som bar byxor blev insläppta på Paris finare restauranger eller klubbar.
Korsetten. Det sättet korsetten fängslade kvinnokroppen och orsakade både smärta och andnöd hade varit orsak till kontrovers och debatt i århundraden innan den tillslut helt enkelt stämplades otrendig av 1920-talets viktigaste modeskapare. De senaste decennierna genom artister som Madonna har korsetten haft en revival, idag snarare som en symbol för kvinnlig och sexuell frigörelse.