#euval2014

[letsmimikauniverse]

Röstfördelning EU val 2014

Fi Feministiskt initiativ: 204.005 röster 

[granskningeu]

Analys av EU-valet – nederlag för de stora partigrupperna

En kort analys av EU-parlamentsvalresultatet i stort och smått ges härmed. Sammantaget kan konstateras att de politiska vindarna blåser olika i de 28 EU-länderna av inrikespolitiska skäl. Det är inte så att någon partifamilj går fram överallt eller backar överallt.

EU-valet har ökat mångfalden i EU-parlamentet – på gott och ont. De fyra etablerade partifamiljerna Kristdemokraterna, Socialdemokraterna, Liberalerna och de Gröna har bundit ris för egen rygg med det europrojekt de genomförde för mer än tio år sedan. Nu skördas den sura frukten av detta. Väljarna som drabbats av arbetslöshet, fattigdom och otrygghet röstar inte (mer än hälften av de röstberättigade stannade hemma) och en stor andel av de som röstade proteströstade på extremistpartier.

Trots att EU-parlamentet, och även en del medlemsländer, lade stora pengar på reklam om hur viktigt EU-parlamentet är skall valdeltagandet bara ha ökat marginellt från 43,0% till 43,1% för hela EU. Den stora skillnaden var att valdeltagandet ökade med 2,9 miljoner i Tyskland, som har val till flera nivåer samma dag, och 1,756 miljoner i Frankrike. I Sverige ökade valdeltagandet till att lite mer än hälften av de röstberättigade gick till valurnorna. Ökade möjligheter att förtidsrösta var nog skillnaden i Sverige. I övriga länder varierade valdeltagandet, i några länder gick fler och röstade än 2009, i andra länder var det färre. Sämst var som vanligt slovakerna med ett nytt bottenrekord på 13,05%. Näst sämst var tjeckerna med 18,2%. I Litauen ökade valdeltagandet från 21% till 47,4%, men de hade EU-val samtidigt som andra omgången av sitt presidentval. I Lettland minskade valdeltagande från 53% till 30,2% på grund av att de 2009 hade lokalval samtidigt som EU-valet. Det hade de inte denna gång och då uteblev många väljare.

EU-parlamentsvalet håller ställningarna som det minst populära valet av samtliga val till olika nivåer i samtliga medlemsländer. Vilket återigen förnyar frågeställningen varför skall EU-parlamentet få mer makt när väljarna ser dem som så oviktiga?

I ett försök att skaffa sig mer makt har EU-parlamentets ledamöter genom sitt styre av EU-partierna försökt att lansera ”EU-presidentvalet”. Den största gruppen i EU-parlamentet skall efter valet utse EU-kommissionsordföranden om federalisterna bland EU-parlamentarikerna får sin vilja igenom. I Sverige försökta man från de stora partierna förtiga ”EU-presidentvalet”. När Socialdemokraternas EU-presidentkandidat Martin Schulz var på turné i Sverige titulerades han som ”affischnamn” på Facebook av en ledande svensk socialdemokrat. Om Schulz fått veta det hade han nog blivit både arg och besviken.

”EU-presidentkampanjerna” verkar alltså sammantaget inte ha ökat intresset för EU-parlamentetsvalet bland de cirka 400 miljoner röstberättigade.

De sju största länderna, Tyskland, Frankrike, Storbritannien, Italien, Spanien, Polen och Rumänien har 60,3% av de 751 platserna i EU-parlamentet. De övriga 21 medlemsländerna har alltså 39,7%. Det viktiga är alltså att gå framåt i de stora medlemsländerna där de flesta mandaten finns.

Om vi inledningsvis observerar valresultatet för den nästa största gruppen, S&D (Socialdemokraterna), som hade ett visst hopp om att bli största grupp men det blev de inte och det är inte så underligt när de gått bakåt i många länder. Men de gick framåt i några av de största länderna. De ökade något mandatmässigt i Tyskland och Rumänien (i det sistnämnda landet ökade alltså PSD, det regeringsparti som tvingar den romska minoriteten i sitt eget land i ekonomisk landsflykt på grund av bristande socialpolitik). De gjorde ett bra val i Storbritannien och Italien (även om DP i detta sistnämnda land mer skall ses som ett mittenparti). PS i Portugal ökade också något och gick fram ett mandat. Men i övrigt tappade de socialistiska/socialdemokratiska partierna i drygt 20 EU-länder samt i några stod de i princip still. Enda undantaget var Estland där man ökade procentmässigt men utan att ta något ytterligare mandat.

Den kristdemokratiska EP-gruppen har inte heller mycket att glädja sig åt. De tappade stort i de sex största länderna och i de mindre stod de still eller tappade något mandatmässigt. Men PPE-gruppen kan leva på att de fortsatt är störst och har mest pengar vilket lockar medlemmar. Det rumänska nationalliberala partiet PNL går från Liberalerna till den kristdemokratiska EPP gruppen. Detta trots att det redan sitter tre partier från Rumänien i EPP-gruppen. Men den rumänska politiska överklassen dras till makt och pengar så därför har PNL inga problem att byta.

Liberalerna ALDE tappade mycket i de fyra största EU-länderna Tyskland, Frankrike, Storbritannien och Italien. De gick fram i en del länder och backade i andra. Ett nytt parti, ANO, kom in från Tjeckien. Om ANO just nu har så mycket gemensamt med de andra i ALDE kan diskuteras, men de anpassar sig nog.

De Gröna backade i Tyskland och Frankrike. De gick fram i några länder och backade i andra. Av de nya medlemsländerna efter östutvidgningen har de medlemmar i Estland (en oberoende ledamot), Lettland, Kroatien och Ungern. I de två sistnämnda länderna är mandaten erövrade i detta val. Men fortfarande kan de gröna partierna inte bryta igenom i central- och östeuropa.

EU-valsdebatten i Sverige var fattig. Partierna försökta blanda in riksdagsvalskampanjen så mycket som möjligt och en del i media hade svårt att skilja på frågorna i de olika valen.

Anna Maria Corazza Bildt vann Moderaternas personröstning. Bör hon då inte ersätta Gunnar Hökmark som delegationsledare? Tror inte det, Moderaterna har tillräckliga problem med en dålig ledning i form av nuvarande partisekreteraren. De som personröstat på Corazza Bildt borde nog syna hennes politiska arbete noggrannare. Då skulle hon nog inte få så många personröster.

Miljöpartiet tog ett fjärde mandat i sluträkningen. Max Andersson träder in. Det är bra, han bör vara en trogen EU-kritiker och dels kanske han kan få MP att släppa kravet på införande av direkt EU-skatt samt försöka hålla emot deras vandring i riktning mot ett EU-kramande och EU-federalistiskt parti. Att Alexander Gabelic (S) åkte ut när Max kom in var otur för S. Gabelic är helt klart mer kompetent än de två män som stod före honom på S-listan och som tog plats.

Kristdemokraterna och Centerpartiet lyckades behålla sina respektive mandat i EU-parlamentet med en kampanj byggd på sagor. Kristdemokraterna framstod som EU-kritiker trots att de är trogna tjänare i den EU-federalistiska EPP-gruppen samt att deras EU-parlamentariker de gångna fem åren troget röstat för EU-överstatens byggande.

Centerpartiet talade om ett ”smalare men vassare EU” trots att de inte kunde nämna en enda EU-institution som borde läggas ned samt att de alltid röstat för EU:s massiva budgetökningar. De kampanjade också emot euron trots att de inte gjort eller sagt något i frågan på flera år. Inför riksdagsvalet 2010 var bland andra Annie Lööf för ett medlemskap i euron medan dåvarande partiledare Maud Olofsson svarade vet inte på frågan. Men KD och C skall nu hårdbevakas i EU-parlamentet och vi får se hur de röstar i frågor som ökad EU-budget, införande av EU-skatt, EU-övervakning av medlemsländernas budgetarbete, skapandet av EU-armé med mera.

Tyvärr kan partierna bluffa väldigt mycket i EU-parlamentsvalen eftersom EU-parlamentet är helt bortglömt mellan valen. Få har kontroll på vilka frågor som behandlas där och hur många svenska EU-parlamentariker säger en sak i Sverige och gör en annan sak i Bryssel.

[killarnamottjejerna]

Tungt

Kände du med efter valet att det var lite tungt med all fascism i europa?

Då är den här till dig:

[vitterskog-blog]

[objektivtsubjektiv]

Media jobbar stenhårt för Soraya Post

Det är verkligen komiskt. I Sverige. I dag. Å ena sidan har vi en gammal tant. 57 år. Vars mamma drabbades av samma oförrätt som en mängd svenskar med utvecklingsstörning. Men de här är värre. Så klart. För hon var rom. Å andra sidan har vi ett vårdbiträde och en långtradarchaffis. Båda är helt vanliga människor. Som har jobbat och försökt att göra rätt för sig. Men de ÄR värre. För de är Sverigedemokrater. Soraya Post har varit politiker (som de kallar det) i ett halvår. Hon kallas "Toppolitiker" och spås en fantastisk framgång. Sverigedemokraternas representanter kallas "Politiska rookies" och spås noll och ingen framgång. Vad är skillnaden? Jo. Vilken bild media väljer att ge dig. Jag har inget personligt emot Soraya Post. De hon företräder har jag stora problem med. De pratar om jämlikhet och antirasism. Populärt. Minst sagt. Rätta mig om jag har fel men Gudrun satt väl i riksdagen ganska många år. Varför gjorde hon inget då? Var det mer jämlikt då? Nej. Förmodligen inte. Snarare tvärtom. Men nu! Nu är det dags! Och media fick en ultrapolitiskt korrekt individ att föra fram. Det kan inte bli bättre. Gudrun är smart. Det är det inget snack om. En otroligt intelligent kvinna. Är Soraya Post där hon är av egen kraft? Knappast. Om klimatet i Sverige varit det motsatta hade Gudrun letat upp någon annan som passat för det. Soraya Post är Gudruns marionett. Så länge hon drar blickar och intresse till sig får hon vara kvar. Annars tror jag Gudrun tänker om. Intressant.

[objektivtsubjektiv]

Soraya Post Fis

Är detta ett skämt? Allvar! Hur kröp kommunisterna in överallt i det svenska samhället? Hur kan en samlad mediakår stötta dessa vidriga ismer? Finns det verkligen ingen. Ingen som ifrågasätter. Vågar ifrågasätta vad som håller på att hända? Objektivitet är när flera är överens om en subjektiv åsikt. Det är skrämmande att se förfallet. Vi har en borgerlig regering. Eller? Har vi det? "Nya" Moderaterna innehar statsministerposten. Varför "nya"? Låter som ett kursat företag. Vilket ju inte känns helt fel. OK. "Nya"? Var det för att namnet "vänsterpartiet" redan var taget? Jag hittar i stort sett inga skillnader mellan de olika partierna i mitten. Mitten för mig är alla utom kommunister. Förlåt. Vänsterpartiet. Feministisk initiativ och Sverigedemokraterna. V o Fis är båda kommunister. Riktiga kommunister. Läs Sovjet cuba rumänien och så vidare. Sverigedemokraterna ligger på högra sidan men också i mitten. Egentligen ligger de i mitten men eftersom de vågar ta i de heta potatisarna som svensk media och riksdag har beslutat att det är förbjudet att prata om. Så. Blir de inte bara höger utan höger-extremister. OK. Då har alltså Sverige nu en Rom som inte har stöd från romer i allmänhet. Men har enligt media stort stöd bland högutbildade kvinnor i storstäderna. Utbildningens tillstånd i Sverige är ju en separat debatt. Men. Högutbildad känns plötsligt väldigt relativt för mig. Intressant.

[johanalexanderjohansson]

En bra till en dålig kväll på 10 sek!

Inga roliga siffror vi får möta. En ny historia 2014 håller på att skrivas runt om i eu, ännu ett bakslag i historieböckerna. Det är fruktansvärt! 

Vi pratar om Sverige, Tyskland, Danmark och Frankrike i första hand.

Men, det var när jag läste om tyska nazisterna NPD:s framgångar som jag började kallsvettas. De verkar få ett mandat efter att Tyskland tagit bort den tidigare procentsspärren. Tyska nazister i ett demokratiskt parlament. Det är inte 1932. Det är 2014. Det är dessa politiker som de kommande fem åren ska vara med och bestämma, bland annat, över EU:s gränser och vilka människor som får passera dem. Skrämmande läsning som väcker rädsla. Nivån börja gå allt lägre, nu pratar vi om nazister som ska få vara med och styra ett demokratiskt tänkande parlament. Jag hoppas av hela mitt hjärta att NPD inte får något mandat och att Viktor på Nyheter24 har fått felaktiga uppgifter om detta. 

Annars har det skett, vi är tillbaka på 30-talet där nazister har en tala. För att inte tala om Sverige och Sverige Demokraternas 10 %. Jag förstår inte hur ni kan.  

[idesoftae]

Vet inte om det är positivt eller negativt men verkar som om de flesta SD-rösterna kommer från Moderaterna...

I alla fall så ligger Vänster-blocket som störst. Och F! får ett mandat också.