#extraval

[swemagast]

#extraval med #extraallt #jensganman #jensganmanförklarar LÄS https://www.facebook.com/644748250/posts/10158418158088251/?d=n (på/i Kulturdepartementet) https://www.instagram.com/p/CQQGhIzJgSX/?utm_medium=tumblr

[swedeneuropeworld-blog]

Vad väntar talmannen på? – Extraval nu! Vad sysslar egentligen talmannen i Sveriges riksdag med? Hur många gånger ska riksdagen rösta ner Stefan Löfven innan det blir ett extraval?

[whenyouareafeminist]

WHEN THIS IS DIKTATUR-ARGUMENTET KOMMER UPP I NO NYVALSDISKUSSIONEN

[fasterkarin]

Om val.

Oj oj oj, nu finns det så mycket att säga.

Jag hoppas att den här valrörelsen blir mer konkret än någonsin. Vi har nu tre budgetförslag som visar vad det blev av alla vallöften. Efterlyser kunniga och opartiska journalister som kan levandegöra det här dokumentet för mig och alla andra som vill ta ställning.

Hoppas också innerligt att vi nu har sett slutet på “att inte debattera migrationspolitiken”. Svenska politiker får växa upp och ta debatten - i alla sakfrågor. Sluta idiotförklara väljarna och tro att vi inte kan skilja på rasism och en sund debatt om hur man uppnår en god förvaltning - på alla politikområden. När Jonas Sjöstedt gick till attack mot Mattias Karlsson i Aktuellt igår ville man ju bara gråta av glädje! Äntligen!!!

Och media. Mer än något annat hoppas jag nu att de inser vilken extrem makt de har. Makten att främja en öppen debatt genom att inte formulera slutna frågor. Makten att låta bli att dra upp den där opinionsundersökningen från förra veckan som ändå inte säger något om det som hände idag. Makten att låta sina klickkåta rubriksättare åtminstone hinna läsa artikeln innan de trycker på Publicera. Tyvärr är jag lite skeptisk. Kanske saknas förutsättningarna för en genomtänkt journalistik i twitteråldern? Jag kommer att fortsätta ifrågasätta allt jag hör. Så gott min tröga lilla människohjärna nu förmår.

Det känns bra med extra val. I september röstade väljarna för förändring. Tydligare än så blev det tyvärr inte, men faktum är att vi lever i en demokrati, och då är det ologiskt att det är de som blev bortröstade som ska sätta ramarna för politiken.

Till våra fina, demokratiska, hårt arbetande partier som gjorde lite halvtaskigt ifrån sig i september vill jag avslutningsvis tipsa om ett välbeprövat gammalt framgångsrecept (som ni borde känna till vid det här laget men... på förekommen anledning): Våga prata om vad ni vill göra. Inte om vad ni tror att jag vill att ni ska göra. Och framför allt inte om vad de andra borde ha gjort. You can do it!