#förebild

[liwslust]

En av mina viktigare kvinnliga förebilder - Liws lust

Ett lite mer sentimentalt inlägg om en av mina största kvinnliga förebilder. Min svärmor, som varit som en mentor på livets utmanande mentala stigar.

Idag var jag bara tvungen att lyfta fram en av mina viktigaste kvinnliga förebilder. Svärmor! 😍

[arbetsamt]

[jberndes]

"ROLE MODEL" #almedalen #fotograf #canon #canonnordic #scandinavianphoto #scandinavianphotographers #streetphoto #assholesonline #rolemodel #förebild (på/i Almedalsveckan)

[marcusbcristobal]

Denna man är en av mina förebilder 🙏🏻 TACK Magnus för allt du lärt mig och för att du är den du är. Ditt lugn när jag ibland får för mycket feeling är så välkommet 😀 Nu gör vi två konserter tillsammans i Filadelfiakyrkan och det är en ära att få dela scen tillsammans med dig 🙏🏻🎶 #glädje #konsert #kollega #gatansröster #filadelfiakyrkan #magnushelmner #förebild (at Filadelfia)

[nittifemma]

Våra förebilder var förebilder på bilder.

Unknown

[upprepningar]

Min dräng har också en dräng!

Det finns nog få av oss som inte har en eller ännu mer troligt flera förebilder; personer, personligheter, fiktiva figurer, teorier och så vidare. Det kan röra sig om storheter vars idéer förbluffad oss eller mer vardagliga hjältar som vi helt enkelt ser upp till. Den store Gandhi eller en lilla-vänn!

Det som är gemensamt för våra förebilder är att vi beundrar dem för något som vi å ena sidan inte ser hos den stora massan och å andra sidan värdesätter högt och möjligtvis strävar efter att uppnå.

Till exempel om jag lägger stor vikt vid mitt utseende och har fixering kring en viss typ av kropps- eller utseendeideal kan jag finna inspiration hos och gå efter personer som just har fokus på det yttre. Troligen någon som utövar någon form av kroppsbyggaraktivitet, eller i modebranschen, eller varför inte båda och. Eller om jag finner stort värde i att lyckas med karriären eller åstadkomma en förändring i världen (oavsett art) låter jag mig fascineras av någon uppfinnare eller entreprenör. På samma sätt om jag uppskattar personliga egenskaper såsom mod, ärlighet, givmildhet osv. Kommer jag att se upp till personer som besitter just dessa egenskaper.

Denna beundran som på ett djupare plan kan leda till eller härröra ifrån en identifikationskänsla berättar oftast om vilka vi är och vad för slags värderingar vi bär inom oss. Det är direkt kopplade till vår världsbild, vad vi tycker är viktigt och hur vi skulle vilja leva våra liv om vi fick möjligheten att göra som vi ville.

Nu över till min egentliga poäng med denna text.

På samma sätt som vi har våra förebilder och personer som vi ser upp till är vi själva föremål för andras strävan efter (i deras värld) kvalificerade förebilder. Alltså i en omvänd relation är det vi själva nu som väcker beundran och möjligen identifikationskänsla hos andra. Jag vågar påstå att oavsett vilka vi är och vad vi håller på med så finns det människor (om än några få) som ser upp till oss. Och även detta kan berätta något väsentligt om oss och om vilka vi är och inte minst vilken bild vi ger av oss själva utåt.

Och det är här vi har ett personligt ansvar som är kanske till och med större än när vi själva ska välja våra förebilder. Det är här vi kan på ett enkelt och smidigt sätt återgälda en del av vår skuld till livet. Det är i denna roll som vi kan försöka agera goda och dygdiga förebilder. Man ska inte underskatta värdet i att inspirera folk runtomkring sig. Som någon klok sa någon gång: idéer kan förändra världen. Och när vi ändå vet att våra handlingar, våra idéer, vårt sätt att vara, våra livsstilar och ibland till och med hur vi klär oss påverkar människor runtomkring oss, ska vi tänka om en och annan gång innan vi bestämmer oss för att säga eller göra något.

På samma sätt som vi hämtar inspiration från våra förebilder ska vi tänka här också att genom våra handlingar och våra tankar kommer vi att inspirera folk och inte minst de som har oss som förebild. Det är viktigt att tänka att som så mycket annat är det aldrig försent att bli en medveten inspirationskälla. (Detta kanske kommer naturligt till vissa medan andra som jag behöver 100 år innan de kommer på det, men som sagt aldrig försent)

[bengtoswin]

Skyll inte på alla andra

Skyll inte på alla andra

Jag hade i min bekantskapskrets två fina damer. Dessa damer födda strax innan kriget, uppvuxna under kriget och under en tid då många män var inkallade för att försvara fosterlandet. Pappa kom hem ibland, så det var mamma som fick sköta det praktiska med hem och barn. Då fanns inte så många män som kunde blir förebilder och kunde vara en del av deras uppfostran och utveckling. Tiden kom och…

View On WordPress

[thirdoffive]

Förr än rosig morgon lyser över Himmelmora kam, se, då bärs där ut en död från Berga by. Över backarnas små blommor går det tysta tåget fram, under morgonhimlens svala, gråa sky. Tunga stövlar taga steg över rosensållad teg, tunga huvuden sej böja som i bön. Bort ur ödemarkens nöd bärs en drömmare som död, över äng som under daggen lyser grön. Han var underlig och ensam, säja fyra svarta män, han led ofta av brist på husrum och bröd. - Se en konung, säja rosorna, och trampas på igen, se en konung och en drömmare är död! Det är långt, säja bärarna, det känns som många mil, och när hetare blir dagen går man trött. - Gången varligt, talen sakta, susar sälg och sjunger pil, det är kanske någon blomma som har dött. Men när kistan vaggar svart genom vårens gröna skog, går en tystnad genom morgonvaknad teg, och då stannar västanvinden för att lyssna vem som tog mitt i rosorna så tunga steg. Det är bara Olle spelman, susar tall och sjunger gran, han har lyktat sina hemlösa år. - Det var lustigt, svarar vinden, om jag vore en orkan, jag skulle spela hela vägen där han går! Över ljung och gula myrar gungas hårda döda ben, gungas tröttsamt genom skogens bleka ro. Men när kvällen svalkar härlig över lingonris och sten, hörs det tunga tramp i Himmelmora mo. Tramp av fyra trötta män, som i sorg gå hem igen, och de böja sina huvun som i bön. Men djupt i djupa grova spår trampas rosorna till sår, mitt i äng som under daggen lyser grön. Han är borta, säja fyra, det blir tungt för hans mor, som på fattiggåln i Torberga går. - Varför trampas vi av klackar, varför slitas vi av skor? jämra rosorna och visa sina sår. Det är döden som har dansat genom Himmermora mo, susa tistlarna på klövervallens ren. Han har slipat er till träck med sin gamla grova sko, när han dansade med drömmarens ben. Över gräs och gråa hus flyger natten som ett sus, bleka stjärnor blinka fattigt från sin sky. Över heden ifrån väster nedåt tjärnen går ett ljus, går en sång över näckrossållad dy. Och stormen sjunger svart och vitt och i skum kring Härnaön sjunga vågorna om ödemarkens nöd. Över svarta vreda vatten spelar natten upp till bön, ty en spelman och en drömmare är död. 

"En spelmans jordafärd" - Dan Andersson, Swedish poet.