#flersamhet

[detgodasamlaget]

Survival kit: öppna / fria relationer, flersamhet, poly, ickemonogami

I Det goda samlaget har vi från allra första början berört ämnet flersamhet eftersom Frallan startade sin fria relationsbana precis i samband med att podden började spelas in (maj 2015) och även Iza har smakat på den ickemonogama sötman/synden. Lyssnare har hört av sig ivriga att höra mer om flersamhet.

Till att börja med rekommenderar vi att gå tillbaka i podhistoriken och särskilt lyssna på:

Polyklas - Öppna relationer vs Paris

Joel - Nedtryckt av en man i speedos

Därefter kan ni t ex läsa vad fantastiska Padma Schrewelius skrivit om fria relationer och fyra typer av svartsjuka. Frallan har haft mycket nytta av att förkovra sig för att kunna hantera både inre och yttre frågeställningar. 

Känner ni sen att "WOW kunskap ÄR verkligen makt" så finns det flertal böcker inom ämnet där The Ethical Slut och Opening up ofta brukar nämnas.

Är du mer en Netflix och chill-person så kan du förkovra dig stereotypt men ändock intressant på amerikanskt manér med serierna Polyamory och triad-/unicorndramat You Me Her.

Om du efter detta känner att du behöver tala med folk så kan Frallan av erfarenhet rekommendera Fria Relationsgruppen på RFSU Stockholm.

Julveckan släpper vi ett avsnitt med den existentiella coachen Martina Hallin som lever flersamt sedan flera år. Håll till godo till dess eller skicka frågor, tryck like på våra gulliga bilder, retweeta våra puns, mm.  

Puss

Iza & Frallan

P.S. Om någon hävdar att monogami är Det Naturliga kan ni trycka upp den här pedagogiska genomgången i hens face.

[queerjournaler-blog]

Knif

Ibland kan jag ha svårt att kliva in i den relationen. På senaste tiden känns det lite som att när jag gör det så är jag inte riktigt helt inne. Jag står med lätta fötter och rullar inte runt och grottar ner mig i relationen speciellt mycket. Det är både bra och dåligt. Det är bra att vi kan hålla kvar oss själva men lite tråkigt att vi inte är så mycket i vår relation helt och fullt.

Det behöver ju inte betyda att vi förlorar oss själva. Kanske är jag försiktig på grund av vår historia. Jag tror att vi båda tappade lite för mycket av oss själva i hur vår relation såg ut förut. Vi kanske är lite rädda för det? Jag kanske är lite rädd för det? Att göra samma misstag igen. Jag tror egentligen inte att det är möjligt för vi har kommit för långt förbi det, inbillar jag mig i alla fall, men rädslan för mönstren sitter nog i ett tag till verkar det som. Även om det sker i det undermedvetna.

Samtidigt så när vi är nära så är vi väldigt nära. Det finns en djup förståelse för varandra som är svår att förklara, men jag gissar att den hänger ihop en del med tiden vi har haft tillsammans och alla olika stadier vi har gått igenom.

Ibland tror jag att jag glömmer det för en stund när vi inte har setts på länge, och på något sätt tror att vi är långt ifrån varandra, till och med distanserade, men när jag lyckas komma över den tröskeln av oro i våra möten så är det tydligt att det är en väldigt nära relation.

Jag hoppas att jag kan lyckas komma ihåg det den tiden som kommer och har det med mig, trots att avståndet rent geografiskt kommer att vara långt en tid framöver. Jag är inte orolig för vår relation, tror jag, men jag undrar hur det kommer att kännas och hur den eventuellt kommer förändras. Det går knappt att tänka kring, och det är egentligen ingen idé att spekulera. Jag får låta tiden få och ta saker som de kommer. Jag måste påminna mig själv om det ibland, att inte gå framtiden i förväg, det enda sättet att leva mitt liv är att vara närvarande. Närvarande nu och låta framtiden komma och visa vad som är det framtida nuet, och då vara närvarande i det.

[queerjournaler-blog]

Meatloaf

Jag har tänkt på det där med relationer. Sen jag började leva relationsanarkistiskt så har jag hyllat flersamma kärleksrelationer, eller jag tyckte det lär som en lockande idé redan innan dess, eftersom jag ville öppna upp min monogama (hetero)relation. Det ville inte min pojkvän. Nå! Jag blev förälskad i queercommunityt och tänkte att jag hade en stor kärleksrelation med hela communityt, jag var förälskad, kär, vän, älskare. Jag tyckte inte att någonting var fel. Missionera är väl inte rätt ord, men jag talade väl om relationsanarkin för kompisar från förr, och uppmuntrade dem att leva flersamt de å. Just nu känner jag mig lite nedslagen, jag har tittat min svartsjuka i vitögat och insett att jag lätt blir svartsjuk - även om jag inte alltid inser det själv. För att kunna leva flersamt måste man kunna hantera sin svartsjuka. För att kunna ha nån relation alls måste man kunna hantera sin svartsjuka. 1. Jag är svartsjuk. 2. Det är ok. 3. Vad döljer sig bakom svartsjukan? Det är inte alltid detta lyckas. Jag är inte nöjd med hur jag har hanterat svartsjuka, genom ignorans, tidigare. Den finns kvar. Jag gillar inte att dansa fastän hjärtat brister, le och prata fastän hjärtat brister. Jag vill känna mig ärlig och agera på ett värdigt sätt. Det är inte alltid lätt att kombinera. 

Det är svårt att tillsammans behålla respekt och kärleksfullhet i ett communityt där många personers kärleksrelationer överlappar varandra, och jag tycker att vi gör ett fantastiskt bra jobb. Men jag vet inte om jag orkar vara med längre. Min självbild står på spel, och idealen är för höga. Jag kanske kapitulerar. Hellre välja ett sammanhang där jag känner mig som en värdefull person, än ett där jag aldrig duger. Äh, jag vet inte vad jag pratar om. Det handlar väl om inställning också. Jag får väl ge mig själv kärlek... För det får jag inte i ett sammanhang där jag ska följa monogamins spelregler heller, tror jag. Grannens gräs är inte grönare. Nu ser jag fram emot häxornas år 2013, i alla fall! Förlåt alla som utsatts (och kommer att utsättas!) för mina svårigheter att hantera svartsjuka. Hoppas vi kan prata om det...