#ge blod

[andielindskog]

Blodomloppet 2022

Efter två års uppehåll på grund av coronan, var det dags igen idag för Blodomloppet på Bulltofta rekreationsområde i Malmö. Senast vi gick där var i maj 2019. Sammanlagt 6,28 km i strålande solsken samtidigt som vi bidrog till att dra uppmärksamheten till den livsviktiga blodgivningen. Märkligt nog gör sig lunginflammationen under årets första två månader påmind fortfarande. Kan visst promenera i…

View On WordPress

[kaffinerad]

Blodgivning

Idag gav jag blod, något jag tycker att alla som får borde göra. Det räddar liv och tar 20 min var tredje eller fjärde månad i anspråk. Det är bara friska människor som ger och känner man sig nervös för nålsticket så är det bara att titta bort. Bonus är att man får regelbunden kontroll av ens blod. Vad gäller träning efter blodgivning så är det givetvis väldigt individuellt hur man reagerar, för mig handlar det om att jag blir seg i ett par dagar. Med det kommer att jag inte orkar ta i lika mycket ett litet tag efter. Dock verkar det som att kroppen har vant sig vid regelbunden blodgivning, jag återhämtar mig snabbare än när jag började ge (36e givningen idag) och blodvärdena håller sig stabila. Nästa giving är i oktober vilket blir perfekt efter Lidingö.

[maxfrancois]

Ta det ni kan använda, släng resten i skogen

När jag dör, ta det ni kan använda och släng resten i skogen. Folk tycker ibland att det låter hemskt och säger, "Usch! Hur kan man tänka så?". Allt jag kan säga är, "Hur kan man inte tänka så?".

Jag tror inte på Gud eller, jag tror inte på några gudar. När jag dör - När hjärtat slutat pumpa syresatt blod genom min kropp, när medvetandet slutat och personen Max faktiskt upphört att existera och blivit en (förvisso stilig) hög med syre, kol, väte, kväve och lite annat smått och gott; Då är det slut. Jag tror att när jag dör så är jag ... död. Inget häng med Sankte Per och farfar, inget all-starband i helvetet med Dio och Dimebag, inget monsterkrök i Valhall, inget någonting. Inte ens svärta. Medvetslöst, drömlöst, ändlöst - Permanent nonexistens. Så när jag är död, vad fan skall jag med kroppen till?

När jag dör, ta det ni kan använda och släng resten i skogen. I Sverige står ungefär 800 personer i kö för organdonation. Upp till 300 personer dör varje år, och skulle kunna ha räddats tack vare donerade organ.[1] Jag tänker alltid att tänk om det var mamma eller pappa, brorsan eller syrran, en vän eller någon jag känner som låg där och dog på ett operationsbord. Då hade jag nog önskat att någon hade donerat organ som kunde räddat dem. Inte för att de är värde mer än någon annan människa, men de är värda väldigt mycket just för mig.

När jag dör, ta det ni kan använda och släng resten i skogen. Jag vill nämligen inte bli balsamerad, mumifierad eller konserverad. Jag vill inte ligga i någon kista och jag vill inte bli kremerad. När jag dör, ta det ni kan använda och släng resten i skogen så flora och fauna kan konsumera mig så som jag konsumerat dem. För när jag är död, vad fan skall jag med kroppen till?

PS. Det behövs alltid blod på sjukhusen. Speciellt under somrarna brukar det vara brist. Får du lämna blod tycker jag du skall överväga det. DS.

Nyttiga länkar:

http://www.socialstyrelsen.se/donationsregistret

http://geblod.nu/bli-blodgivare/kan-du-ge-blod/

Noter::

[1] http://www.bt.se/debatt/sa-far-vi-fler-att-donera-organ(3788193).gm