#getvarg s

[getvarg-blog-blog]

Ash Borer - En Getvargs Återkomst

Man vill ju återkomma med ett brak. En textuell spiknitad käftsmäll rakt ner i halsen på er stackars satar som fördriver er värdelösa tid med att läsa skiten. Det är ju det man vill va, men det är inte alltid så det blir. Det går månader utan att man blir rörd av någon ny musikalisk stimuli, i brist på bättre återanvänder man Townes Van Zandt ett tag men tröttnar sedan. Man börjar bli besviken på livet, tipsen regnar in från alla håll och kanter men inget får det isa i den musikaliska benmärgen. Livet börjar te sig aningen mer grådaskigt, toppar blir till kullar och helvetesgap till gropar och livets nyanser har blivit färre men det märker man inte. Nej, man tar på sig sina kläder om morgonen som om inget har hänt och knatar iväg till jobbet ändå. Hem kommer man också, ovetande om att ens liv blir fattigare för var dag som omärkbart flyter förbi. Man ser sig själv i spegeln och märker inte ens att ens konturer håller på att suddas ut, du börjar bli så meningslös att du inte ens går att urskilja från din trista lägenhet. Det är ju sånt som händer, ibland känner du ett stygn av sorg. Ett litet ynkligt, knappt kännbart stygn av sorg över ditt forna liv, du tar fram "Legalize Drugs & Murder" 7an du köpte i början av juni, tittar på den och lägger tillbaks den i skivhögen. Den är fortfarande ospelad. Orden som brukade rinna ur dina fingrar som porlande var från ett infekterad liggsår sinar och du saknar det inte ens. Över elden som brann i ditt bröst ligger det nu en våt filt och du intalar dig själv att det känns bra så, att den sura doften från den rykande våta filten faktiskt är så du vill att det ska lukta. Allt detta händer fram tills att du laddar ner Ash Borers senaste skiva "Cold Of Ages" och den första låten som du inte orkar skriva ut låttiteln på river din själ i stykken och kastar den åt getvargarna. Du vaknar tvärt, i månader har du sovit. Du vet inte riktigt var du är men det luktar inte längre våt, sur filt. Du står i ditt kök med disk i dina händer. Du kastar disken åt helvete och tänker att jävlar i min låda, nu ska vi blogga om musik igen!

[getvarg-blog-blog]

De senaste veckorna har Getvargen varit försvagad och oinspirerad. Oförmögen att omvandla vardagens gråa ok till glödande blogginlägg. Trött på skiten helt enkelt. Getvarg S, som är Bloggführer, beordrade undertecknad för någon vecka sedan att blogga om Skogen. Äntligen har jag fått tummen ur mitt arsle. Här kommer därför Skogen.

Läser ni Hatpastorns blogg? Det är klart ni gör. För någon månad sedan nämnde den gode Pastorn att han, för att läka sina av Goatthrower orsakade själssår, ämnade lyssna på Skogen. Skogen? Tänkte jag. Vad är nu detta? Bandnamnet känns ju onekligen sådär. Men Hatpastorn har ju aldrig fel, tänkte jag och kollade genast upp Skogen. Vilken skiva. Vilken totalt överjävlig Black Metal. Grejen med Skogen och deras skiva Svitjod , är att de lyckas inkorporera alla mina favoritelement i extremmetallen. Hederlig svartmetall, dödsdoftande riff och dito growl. Folkdoftande melodier och rå produktion. Jag har sällan träffats så omedelbart av en skiva. Den satt så fint.

Och grejen med Skogen är att de inte tramsar. De skriver en låt om Pesten. Budskapet är att många dog. Gott så. En låt om häxbränning. Budskapet? Folk dog. Inget knussel.

Vi på Getvargen tycker det känns oerhört snuskigt att beskriva musik vi älskar, men här har jag i alla fall gjort ett försök. Adjektiv och genrebabbel  tänder hatets låga i våra bröst!  Alltså:

Skogen är ett dödsmetallband som spelar svartmetall. Eller ett svartmetallband som spelar dödsmetall. Med Burzumdoftande atmosfär och Vanhelgdminnande ilska och butterhet.

Atmosfärisk, rå, direkt, pulserande, adjektiv!

Getvarg S var inte lika omedelbart smittad av Svitjod, och den 13/12 (som vi satt som deadline för publicering av våra årsbästa-listor) får vi se om Getvarg S inkluderat Växjösönernas epos Svitjod på sin lista över 2011 års bästa släpp. Det har jag gjort!

/Getvarg E

[getvarg-blog-blog]

Häxberget & Syrakungen

Jag är en man med bestämda åsikter om det mesta, jag äter till exempel inte smör på mackan. Brer någon en smörgås till mig så tackar jag vänligen men bestämt nej. Jag anser också att ett band som sysslar med satansrock ej får ha en mesig vokalist, svaga sångare väcker min eviga ilska. Mina knogar vitnar i fickan när jag hör någon som sjunger bättre än hellre, allra mest förbannad blir jag när jag hör en vokalist som sjunger "fint", skönsång hör till Sofia Talviks värld och den världen lever jag inte i. Nej ge mig en gnällande haschtomte i stil med Jus Oborn eller en teatralisk metalgud som Johan Längqvist, ge mig bara inte någon som är så kär i sin egen röst att lyssnar upplevelsen blir som att bevittna vokalistens hedersstund med sig själv. Här nedan följer två exempel som väl illustrerar min tes, vi börjar med det dåliga.

Skåda Witch Mountain, amerikansk långsamrock av det ockulta och svängande slaget, sångerskan sjunger enligt vissa "själfullt" och enligt mig "lite tråkigt" och "meh".

Ja ni hör väl själva, en minst sagt duktig vokalist men jag hör varken apati eller ett episkt tilltal. Inga demoner, trollkarlar eller mäktiga vyer flimrar förbi mitt inre öga, ej heller väcks det bilder om en opiumdimma, haschpsykoser eller ens lite gammal hederlig livströtthet. Nej, när jag hör henne sjunga tornar det upp sig en mycket lucid bild i mitt mörka sinne, det är korridoren till min gamla kommunala musikskola. Jag minns den ljust bruna spräckliga plastmattan på golven, de grå gummilisterna, jag minns bänkarna i hallen och trappan upp till den stora övningssalen. Till och med doften av prepubertal ångestsvett över ej inövade hemläxor fyller mina näsborrar så fint sjunger hon. Långt ifrån det jag söker efter i satansrock.

Låt oss nu som kungahuset vända blad, vi går raskt vidare mot det bättre. Bandet heter Acid King och sysslar också med amerikansk långsamrock av det ockulta och svängande slaget men med starka influenser av motorcykelkultur. Sångerskan sjunger enligt mig "apatiskt" och i en "haschdimma".

Hör ni skillnaden? Inte en sekund tvivlar jag på vart vi är, vi befinner oss på ett skitigt och dammigt ställe, solen steker utanför, vi dricker dålig burbon och röker bong. Inte en enda sekund undrar jag över sångerskans frisyr, nej utan att se den vet jag att det är en doom-korrekt mittbena (se Runhild Gammelsæter, Liz Buckingham med flera). Det är viktigt att poängtera att det här inte handlar om hur vida man sjunger tjejigt eller inte, det är inte en parameter i denna ekvation. Här handlar det enkom om du klarar att förmedla episkhet eller den isande stanken av metamfetamin. /Getvarg S

[getvarg-blog-blog]

Christfukk - Envenom

Svart thrash från Malaysia med ett mer än blasfemiskt omslag, getvargar med gasmasker och pentagram i pannan som har analsex med nunnor som gråter blod! Too extreme!!! Hur låter musiken då? Ja, ungefär som man skulle kunna tänka sig, förmodligen skitkul att spela, men i all ärlighetens namn så är det inte SÅ roligt att lyssna på. Missförstå mig rätt, det är inte Overdeath det här, nej chrisfukk spelar ett par ligor över Overdeath och deras kropen-metall, det är snabbt, svart och punkigt. Texterna är på engelska, och är lite tonnårsplojigt kristendomshatande. Påminner faktiskt lite om mitt gamla könsrocks-band "Grötpungen & De Såsiga Ollonen", musikaliskt så var Grötpungen otroligt mer spartanska, Christfukk har ju både trumma och gitarr i deras sättning. Om man ska vara lite välvillig så låter det här faktiskt som något som Gylve skulle kunna gilla, men det är kanske att ta det ett steg för långt. Men ni fattar, primitivt, gammaldags och en "genuin" ljudbild.

Efter att ha lyssnat mig igenom 4 spårs ep:n ett par gånger lägger jag in en ny snus, tar en djup klunk vin och sätter mig ner för att meditera över omslaget igen. Egentligen är det inget nytt och ej heller allt för extremt, men jag gillar ändå att dom går ut så hårt. Inte nog med att den ena nunnan som gråter blod får ohelig baphomet-penis i halsen, hon får det av en ohelig demon med spiknitar och amunitionsbälte. Djävulen bor i detaljerna mina vänner! Nåja, med det sagt så finns det ju en del att orda om Christfukk's logga, den lämnar mycket att önska bandet ska ha klapp på axeln för att dom spenderade lite tid på 1001freefonts.com och valde ut ett typsnitt som inte var Old English, MEN! Ja, det finns ett MEN, ett omslag som levererar en så blasfemisk och grafisk skymf mot de goda makterna kräver en helt oläslig bandlogga! Bandet sångare har tatuerat ett spindelnät på skallen, varför inget spindelnät i bandloggan frågar jag mig? Vi ska dock ej glömma att dom faktiskt gjorde sig omak och tecknade namnet på skivan lite halvt oläsligt.

Som avslutning vill jag bjuda på en bild som bevisar hur extremt oheliga Christfukk är, sångaren får en avsugningn mimad av ett fan medan han håller ett litet träkors, uppochner! TOO EXTREME mina vänner!

Edit: Självfallet borde jag rasa över det faktum att han har en "stop the war" tanktop på sig, att han inte har kängor på fötterna eller att den mimande crustaren ser oroväckande hel, ren och drogfri ut, MEN! Ja, det finns ett MEN, det är ju för fan bara tisdag och varför ska jag sitta här och knappa när jag kan dricka rödtjut istället?

/Getvarg S

[getvarg-blog-blog]

Trve Kvlt Surf Music pt II

Ännu en gång är det fredag och ännu en gång så dyrkar vi döden, den här fredagen gör vi det genom att dricka hutlösa mängder amarone! Rött vin är satans vin, vitt vin är life metal, så det så! Låten ovan är en av mina favorit låtar, jag fullkomligt ÄLSKAR blandningen av surfmusik, svartmetall therminer och skräckfilm. Herresatan vad det smäller! Nog om det nu, nu tillbaks till fredagsfyllan!

/Getvarg S

[getvarg-blog-blog]

Mikael Åkerfäldt är ett pretto...

Opeth - "The Devil's Orchard" from Phil Mucci on Vimeo. ...och ett pretto ska göra prettomusik och tyst om det. Det gör han inte. Han babblar citat från Getvarg E /Sataniska hälsningar från Getvarg S

[getvarg-blog-blog]

Träskhäxan

Bandet heter Swamp Witch, ep:n heter Gnosis. Jag antar att den är religiöst motiverad pga av den titeln men jag är ärligt talat inte helt säker och ej heller bryr jag mig. Jag följde nämligen inte riktigt med på religionskunskapen i skolan, lektionerna när vi snackade om Gnostisism spenderade jag förmodligen med att sitta på café och röka cigg med en Sartre-bok i ena näven. Ett av många otroligt fåfänga försök till att verka som en person med djup jag hade för mig i tonåren. Tur att den tiden är över och att jag har kommit till insikt att det blev inte så mycket mer än serier och rockumentärer för min del. Nåja, skit i det nu, det var ju musik vi skulle skriva om här, musik i satans tecken. Är Swamp Witch det? Som sagt har jag ingen jävla aning, det är långsamt och jävligt, jag hör ju inte vad dom sjunger så dom kan mycket väl åkalla den ondes namn, men mer troligt så sjunger dom väl om universum eller vad nu en Gnostiker tror på. Är dom ens gnostiker? Jag vet ärligt talat inte, watain är väl anti-gnostiker? Så med den kunskapen vänder jag här med på en femöring och gissa från och med nu på att Swamp Witch också är det. Alltså, långsam och jävlig musik, kall och ihålig ljudbild med texter om antikosmiska grejer. 3 låtar lång är deras ep och den har släppts på kassett av Gay Scientist Records kostar 6 dollar för dom som har en fungerande bandare. Andra kan hitta den gratis HÄR.

Edit: Det visar sig att dom sjunger om det gamla grekland, tydligen hängde jag inte heller med på historie lektionerna...

/Getvarg S

[getvarg-blog-blog]

Bombus

Solen skiner visar sitt förhatliga ansikte en dag som idag. Getvargen har varit god mot oss ett par dagar, piskande piss-regn, gråa skyar och blöt jävla kyla är väder för en dysterkvist som mig. Solsken, blå himmlar och lekande barn? Inte blasfemiskt nog för mig, jag kräver mer av livet än så! Idag lyssnar jag på Bombus, det är en varm ljudbild, knappast satansiskt eller ockult men det går ändå ner utan protester. Det är svårt att använda ett antikosmiskt ordförråd för att beskriva Bombus musik, här lutar det mer åt Episkt! Öken! Mäktigt! och Storslaget! Vi snackar alltså om sjumila-riff och mysigt mullrande basgångar, varför den här skivan inte har fått mer uppmärksamhet för står jag inte. Det är ju poppis som fan nu med den har sortens musik, någon borde göra något!

Några ockultist-poäng tar Bombus hem ändå, deras bandnamn är nämligen latin, det betyder tyvärr inget i stil med "mörk ritual" eller "satans hungrande hora", nej det betyder "Humla", men jag har alltid gillat humlan, apidae-familjens outsider!

LÄNK

/Getvarg S