Musik jag inte förstår - Akt ett
Ibland blir det fel. Ibland går man vilse i sökan efter den perfekta Satansrocken. Man spenderar timmar med ett slaviskt Krigsmetalband. Och suckar. Man tycker sig höra ett ylbräkande från ett svenskt ironiskt DSBM-band i stil med... urk... Shining. Men blir blåst på fikonen. Man hittar en amerikansk ambientduo som heter Yoga, där medlemmarna heter Eld Anka och Vatten Häst. Man tittar lite till.
Jag har således tagit på mig det hedervärda uppdraget att lyssna i genom och analysera Yogas fullängdare “Megafauna”. Megafauna är engelska och betyder Stort utbud av olika djur.
Innan vi ger oss iväg på den här mycket märkliga resan vill jag bara peka på ett par saker:
- Det här är amerikaner.
- Bandmedlemmarnas artistnamn är Eld Anka och Vatten Häst.
- En snabblyssning innan den här liverecensionen (jag skrev medan jag lyssnade) gjorde gällande att det rör sig om fjösig Ambient framförd på en synt, en gitarr och ett ljudprogram.
- Bandmedlemmarnas artistnamn är ELD ANKA OCH VATTEN HÄST.
Så, med det ur vägen så kör vi.
1. Seventh Mind
Låten börjar med ganska otighta synttrummor. Alltså synttrummor som i att någon som trycker på trumknapparna på en synt gör sitt bästa för att få fram en rytm. Därav det otighta. En jobbigt distad ton börjar dränka ”trummorna” och inte långt därefter bryter eländet lös på allvar. En gitarr som är så underproducerad att den bara anas, som ett annalkande illamående på en Swebus till Mullsjö, levererar ett riff utan inlevelse som jag känner hur jag glömmer, ton för ton. Den skrikiga distade synten eller gitarren eller vad fan det är för något fortsätter alltjämt att skära i öronen att jag efter en stund kollar om det är något fel på mina hörlurar. Är det någon som sjunger, vilket jag antar att det inte är, så hörs/märks det inte. Jag suckar tungt och byter låt
2. Flying Witch
Den här ”låten” består av en ca fyra minuter syntton som någon har lattjat lite med i valfritt gratis ljudredigeringsprogram. Det är min bästa gissning, för även jag har dabblat med att skapa ”stämningsfull”, typ, Drone, med hjälp av samplade djupa synttoner och någon ball effekt i typ Goldwave. Igenkänningsfaktor således, så jag rodnar, svettas och byter spår.
3. Encante
Syntljudet fortsätter i titelspåret. Nu någon slags ”kuslig” melodi, fortfarande distat, men nu verkar Eld Anka ha hittat någon hipp svajeffekt. Stämningsfullt, grabbar. 1:20 in i låten dundrar ett trummaskinskomp som är lika fjösigt som mina kvällsfisar in tillsammans med ett generiskt black metalriff på en luftig gitarr. Synttonen har ballat ur fullständigt, men hänger sig dock kvar som en kompis på besök som aldrig vill lämna, fast man bara vill gå och lägga sig. Nästa tack.
4. Wagion
Wagion inleds med hippa tribaltrummor. Den meningen fick mig att bli rädd och längta efter mamma. Det otighta slamret fylls ut med… en svajig syntton. Jag är bara fyra låtar in i det här vansinnet och jag vet inte hur mycket mer jag orkar. Undrar om Simpsons har börjat? Nej, skärp dig nu, det här ska du klara! Wagion vara dock bara i tre minuter, så jag anammar tibetanska andningsövningar och tänker på döden.
5. The Hidden People
Jaha, hade låten börjat? Den evinnerliga syntmattan, som i avsaknad av tyngd och framför allt reson, petar mig i örat och jag blir irriterad för nittonde gången på en dryg kvart. Här händer det ingenting, bara en konstig ton. Jag dör snart.
6. Dreamcast
Här har Vatten Häst hittat ett sätt att få synten att plinka i stället för att fisa. Kudos. Den sedvanliga syntmattan infinner sig dock efter någon minut och allt är frid och helvetesplågor igen.
7. Fourth Eye
Jag vet inte vad jag ska skriva längre. Det här är så bortom allt jag begriper, älskar och står för att jag tröttnar. Är det det här amerikaner tar med sig från den skandinaviska Black Metal-traditionen? Jag vill snart inte vara med längre. Vem lyssnar på det här? En skiva med valsång rockar mer. Soundtracket till Fångarna på Fortet är mer stämningsfullt. Jag avrundar det här lite snabbt med att skriva enordsrecensioner på resten av ”låtarna”.
8. Black Obelisk
Jag
9. Treeman
Orkar
10. Warrior
Ingen
11. Haunted Brain
Mer
12. Chupacabra’s Rotting Flesh
Syntmatta
Efter att den vidriga syntmattan dött ut (Jag erkänner att de sista fyra låtarna spolades snabbt i genom, ungefär som diarré) lämnas jag med ännu fler frågor och inga svar. Jag känner mig svettig, äcklig och jag skäms, som om jag precis gjort något helt annat. Jag måste titta på The Misanthrope för att få hoppet tillbaka.
/Getvarg E
