”Det har alltid handlat om gitarrer”
Hans trettonde album – The Ripple Effect – har precis lämnat skivpressarna och nu väntar han på att få åka ut och spela låtarna. Efter mer än 40 år som musiker har gitarristen Rolf Jardemark allt annat än tappat sugen. – Nej, det här är grejen för mig, och har varit det ända sen tonåren, säger han.
TEXT THOMAS DRAKENFORS FOTO MAGNUS BERGSTRÖM
I ett komplex som kallas Bunkern, på grund av sin massiva betongframtoning och brist på fönster, har Rolf Jardemark sitt epicentrum som musiker. Fastigheten ligger mitt i centrala Göteborg, en bit upp i Viktoriagatans branta backe, granne med ett kampsportcenter. Den hårda kontexten verkar perfekt för ett Heavy metal-band. Men med sitt eteriska och lätta gitarrsound tycks Rolf Jardemark liksom ha hamnat mitt i fel slags markörer. – Ja, det är lite lustigt när man tänker på det, säger han. Han är ett av de där namnen som liksom är synonymt med svensk jazz på gitarr, helt klart i är det så i hemstaden Göteborg i alla fall. Ett av de där proffsen som är hemma i improvisation, men som även kan läsa noter lika lätt som vi andra tar oss an kvällstidningarnas brödtext.
Karriären som musiker och pedagog är lång. Under åren har han gett ut ett tiotal album med huvudsakligen egna kompositioner. Det senaste, Ripple Effect, där bland andra namnkunniga pianisten Lars Jansson medverkar, har precis blivit klart och skickats ut till landets recensenter. Titeln är lite filosofisk. – Det handlar om att goda handlingar sprider sig som ringar på vattnet. Ungefär som ”pay it forward”. Jag tänker mig att det fungerar så även med musik. Livet som musiker framstår ofta som lite glamoröst när man ser dem på scen. I bunkern på Viktoriagatan känns det lite annorlunda. Ett krypin belamrat med olika instrument och en dator. Ingen utsikt alls. Precis som om kreativiteten föds ur torftighet. – Ja, det lämnar ju onekligen en del över till fantasin. Svenska jazzmusiker har gott rykte internationellt, och Rolf Jardemark har bland annat haft samarbeten med amerikanske keyboardisten Michael Ruff (Chaka Khan, Lionel Ritchie). – Vi gjorde en turné i Norden 1987. Det var första gången jag fick vara med i ett sammanhang på den proffsiga nivån. Helt klart en av höjdpunkterna i min karriär, säger han.
En rad andra samarbeten har gjort avtryck, som dem han har haft ihop med musiker som trumpetaren Jan Allan, gitarristen Rune Gustafsson och den egensinnige amerikanske gitarristen John Stowell. Men hur började allt det här? För Rolf Jardemarks del kickade musikintresset igång på 70-talet, hemma i pojkrummet i Västra Frölunda. Hans kompis hade en gitarr som han fick köpa loss för fem kronor. – Plus att han visade mig några grepp som jag kunde komma igång med. Sedan skaffade han en ackordbok, började öva och blev fast med tonerna. Via musiklinjen på gymnasiet tog han sig vidare till musikhögskolan i Göteborg där han studerade improvisation, och hade klassisk gitarr som biinstrument. Under tiden på universitetet började han även spela ute på klubbar och blev kompis med gitarristen Peter Almqvist, som några år senare fick internationellt genomslag i duon Guitars Unlimited, tillsammans med Ulf Wakenius. – Jag och Peter jobbade tillsammans i en gitarraffär, och både han och Ulf blev något av mentorer för mig. Efter musikhögskolan började ett liv som yrkesmusiker. Förutom spelningar på jazzklubbar fick han även påhugg som kompmusiker i olika husband på tv, bland annat På spåret och Bingolotto. Sedan 2009 har han även medverkat i Göteborgsoperans musikaluppsättningar. – Många gånger har jag påpekat det för mina elever på olika skolor att de koncentrerar sig för mycket på att spela solo. De övar 95 procent på det, men bara fem procent på att kompa. Men verkligheten som musiker är precis tvärtom.
På senare år har Göteborgs jazzscen växt. Förutom att etablerade Nefertiti blivit till två olika scener har jazzklubbarna Unity Jazz och Utopia börjat dra publik. Kul tycker Rolf Jardemark, som ofta är ute och spelar på de olika haken. I höst fyller han 63, vilket inte är mycket att bekymra sig om för en jazzmusiker – genren är inte speciellt åldersfixerad. – Det är väl först upp i 80-årsåldern det kan bli lite svårare rent tekniskt, men det kan leda till andra fördelar. Själv har jag i alla fall inga planer på att lägga av, jag älskar fortfarande det här.
Fakta: Rolf Jardemark Ålder: 62 år. Yrke: Musiker. Bor: Guldheden i Göteborg. Familj: Fru och två barn, två barnbarn. Intressen: Spelar tennis. Lyssnar på: Just nu mycket på gitarrmusik från New York, som Jonathan Kreisberg, Yotam Silberstein. Läser: Romaner, fakta och biografier. Kör: Kia Ceed, 2015. Aktuell: Med albumet The Ripple Effect.
Rolf Jardemark om … … det bästa med att vara musiker: ”Det är att stå där på scen och spela live, med musiker jag gillar och för en bra publik. Få saker slår det.” … det sämsta med jobbet: ”Att kulturpolitiken i Sverige huvudsakligen gynnar de stora, fasta institutionerna. Som frilansmusiker gäller det få det att gå runt av sig själv.” … att öva: ”Jag börjar alltid dagarna med att öva någon timme för att komma igång, sedan medverkar jag i olika sammanhang, som musikaler på Göteborgsoperan till exempel. Det måste jag öva en del på. Det blir minst tre fyra timmar om dagen.” … han aldrig har längtat efter ett vanligt kneg: ”Nä … det har jag inte. När jag tänker på det har jag faktiskt aldrig haft något arbete som inte handlat om gitarrer.”