Chilling Adventures of Sabrina: Chapter Eleven: A Midwinter's Tale [S01E11]
¡Oi! Spoilers, stavfel och alternativa fakta kan förekomma rakt föröver!
Ser ”nya Sabrina Tonårshäxan” från Netflix med @kulturdasset. Läs kulturdassets omdöme om avsnittet här.
Kanske skulle man sett det här avsnittet innan jul – eller iaf i mellandagarna men så bidde det inte för min del. Trots seriens i övrigt ockulta prägel är det här ett avsnitt som ändå känns väldigt juligt. Även om familjen Spellman (och resten av nattens kyrka) givetvis firar vintersolståndet snarare än jul.
Det här är ett avsnitt som framför allt låter de flesta storylines ligga vilande, den huvudsakliga storyn är Sabrina och hennes sökande efter varför mammans själ inte gått vidare utan förblivit i limbo. Detta i kombination med seanser och raserade skyddsvallar.
Och jag kan inte låta bli att finna mig själv lite snuvad på konfekten… Sådant hallå kring Sabrinas föräldrars död, antydningarna om att hon var fast i Limbo och det hela handlade om … att Sabrinas mamma var orolig för att Sabrina inte skulle vara älskad av sin familj? Jag kan inte låta bli att undra om det verkligen var Sabrinas mamma som visade sig i Spellmans hus.
Det är också intressant hur Sabrina och hennes vänner alla försöker hitta en viss balans mellan förra säsongens avslöjanden och att bibehålla sin vänskap. Även om det är rätt uppenbart att Sabrinas och Harveys strandade förhållande kommer agera bromskloss ett tag framöver.
Jag tror dock inte att Harveys nuvarande ståndpunkter om Sabrina och magi kommer hålla i sig särskilt länge.
Intressantare då är det att se Roz och hur hon dels verkar finna en lättnad i att bli tagen på allvar av Sabrina och fastrarna och dels kanske känner att det går lite väl fort i svängarna.
Susies storyline är faktiskt en av de intressantare – dels för tillbaka blicken på de yngre upplagorna -- men också storyn kring Sin Bartel och hur fastrarna (åter) oförblommat ställer sig i enad front för att skydda en Greendale-bo från en demon. Lojaliteten till Satan sträcker sig uppenbarligen inte till alla helvetets demoner.
Den större intrigen är svårare att få grepp om, dels så tvekar jag om ”allt var på riktigt” så att säga eller om det är Wardwell som manipulerar vad som sker inne i huset. (Juletide krubban släcks ju som bekant). Och om inledningen av avsnittet är något att gå på så verkar Wardwell dessutom förlorat Satans öra, så jag utesluter inte att hon vill upp på pidestalen igen...
Det lär dock inte förvåna någon att Zelda var tämligen kallsinnig mot Sabrinas mamma ”då det begav sig” och att det kan vara därför som hon är så känslig för när Sabrina lämnar henne utanför.
Avsnittet avslutas med Zeldas beslut att lämna över fader Festus barn annonstärdes för att uppfostras. Luttrad som jag är, kan jag inte låta bli att fundera om det finns en smidighet inför produktionen (barn är ju ökänt tuffa att jobba med) att göra sig av med spädbarnet innan del 2. (Dessutom är det ju rätt hårda restriktioner kring hur mycket barn får jobba). Men det går ju samtidigt inte att utesluta att en större intrig involverandes att konstant gömma barnet för Festus riskerar stjäla momentum från allt annat.
Det är också trevligt att se att iaf i det här avsnittet så verkar inte mörkret gjort något överslag i Sabrina. Och hennes mars med Weird sisters i säsongsfinalen av säsong 1 var kanske bara ett utslag av att Sabrina ”äntligen” valt rätt sida. (Även om Sabrina själv inte tycks vara helt övertygad om den saken än).
