Här, varsågod. Här har du ditt pris! Du har slitit tillräckligt så, här. Vadå vill inte ha? Du har ju jagat det, så jag trodde att...?
Be careful what you wish for och vad du jagar, haja lärt mig. För jag kan bli blind, se svart och gå efter saker bara för att jag inte når det. Sen har jag sprungit mig trött så inser jag att jag mest...behövde fånga det. Jag behövde skruva ur den där skruven om det så skulle ta hela dagen och jag fick hämta alla möjliga saker för att lirka ut den. Lite sån.
Tryck INTE på den stora knappen där. Du får göra allt förutom att röra den DÄR knappen, den är ajabaja.
Även om jag förstår att det kan vara kloka råd, precis som ett barn ska akta att lägga handen på en het platta för det gör ont, så kan det vara en varning. Det finns björnar i grottor.
Så jag saktar ner farten, gör en intern inkoppling och ser om jag springer efter kaniner igen. För även om det är kul, så kan man hamna på villovägar och sedan börjar den där vägen tillbaka igen. För när jag väl kommer ifatt så tappar jag anledningen till varför jag ens gav mig iväg. Då måste jag döda och det är blodigt och äckligt. Nä. Lite mer se fina fjärilar som jag kan hoppa efter. Lite sån!
Men jag förbjuder inget. Jag lägger inga lock och förtrycker behov av att jaga fjärilar. Såna sprängs så lätt, sen blir det som om inget spelar större roll än den där jävla fjärilen, trots att det mest skulle vara en liten lek.
Jag ser det omkring mig, den där förtryckande dömande känslan som människor använder mot sig själva. Näää vad jobbigt att det var sånt där på TV, verkar ju helt onödigt (för det väcker behov i mig som jag inte har eller kan hantera..!) och sånt där är ju så fånigt (fast egentligen tycker jag fortfarande om det men det är nog inte ok att tycka). Jag gör samma sak, förminskar och förlöjligar viktiga behov men jag försöker bli bättre på att inte.
Det är ok att känna saker, det är ok att ha behov försöker jag intala mig själv. Det måste det. Vi är inga robotar som mest ska lägga tegelstenar på andra tegelstenar i all evighet. Behov kan komma av avsaknad, precis som att behovet av föda kommer när man inte ätit tillräckligt.
Så jag släpper det lös. Japp, där är en kanin och där är ett gäng fjärilar. Jag ser dem och kan njuta av att de är där. Men när jag inte hindrar mig från att jaga de så märker jag hur ofta det är en instinkt som triggats mer än att jag faktiskt är hungrig.
Det är så jäkla underbart att hamna där. Det ger mig frihet och möjligheter och då blir det lättare att reda i vad jag Faktiskt behöver och ska gå efter.
