Det får göra ont nu. Det får vara komplicerat. För sen kommer det att vara värt det. Du är värd det.
seen from India

seen from United Kingdom
seen from Australia
seen from Germany

seen from T1
seen from China

seen from T1
seen from China
seen from Yemen
seen from China
seen from China
seen from Japan
seen from Canada
seen from India
seen from United Kingdom
seen from United States
seen from Russia
seen from China
seen from Canada

seen from Belgium
Det får göra ont nu. Det får vara komplicerat. För sen kommer det att vara värt det. Du är värd det.
Jag säger sanningen
Ibland. Andra gånger ljuger jag rakt upp och ner. Vissa gånger vet jag inte ens om det jag säger är sant, falskt eller en fågel. Oftast ser jag fåglar i saker jag läder eller tittar på. Jag undrar varför, jag är inte ens så tokig i fåglar alls. De smakar inte så bra, och det är farligt orättvist att hanarna får all färg och honorna får gå gråa, bruna och knappt synas. Det påminner mig om att jag vill ha lite mer färg. Lite pynt om man så vill. Och vill, det gör jag. Oftast och ibland alltid.
Komplicerat? Vem frågade?
Kvällstankar
Vad ska man göra när man står vid ett vägskäl? Vilken väg ska jag gå för att hitta lyckan igen?Ångesten river i mig och jag vet inte vilken väg jag ska ta. Man blir blind utav kärleken men alltid framstår kärlek som något underbart men just nu känner jag bara ren ångest och förtvivlan. Jag vågar inte hoppa och jag vågar inte känna. Efter dessa år kämpade med mig själv och hur andra har behandlat mig är de svårt att våga igen. Ingen vet eller ser den fruktansvärda ångesten jag bär på. Men de är väll meningen att man inte ska visa sånt. Ibland blir man rent dum i huvudet av kärlek och man blir blind utav vad man tror är så underbart och sedan visas vara tvärt emot. Nä usch, inatt sover jag med mina små demoner inuti mig och ligger och funderar på varför allt gick så fort, varför jag inte kan spola tillbaka tiden till då allt var bra då fantasin flöde i huvudet, då man bara var ett litet oskyldigt barn😔
Alltså jag pallar fan inte längre, varför ska livet alltid vara åt helvete? Jag tänker alldelles för mycket..
Åt helvete med känslor