Det är på kvällen den 16:e maj år 1900 som Johan Filip Nordlund stiger på mälarbåten Prins Carl i Arboga med en biljett som ska ta honom mot Stockholm. Med sig i bagaget har han pistol, kniv och hänglås – allt är planerat in i minsta detalj.
Planen är att rånmörda alla passagerare och sedan sätta båten i eld för att undanröja alla bevis. Till en början verkar det gå precis som han har tänkt sig. Efter att klockan har passerat midnatt anfaller Nordlund sitt första offer. Kapten Anselm Olof Lorentz Rönngren dödas med ett knivhugg och sedan låser mördaren dörren till rökkupén där fyra män är upptagna med att spela kort samt aktersalongen där tre andra personer befinner sig. Nästa person som blir anfallen är drängen Julius Åkerlind som blir skjuten när han sover. Motivet till dådet är ekonomiskt – Nordlund vill ha pengar och makt. Det är uppenbart i och med att hans plan går ut på att råna samtliga passagerare.
Någonstans på båten stöter Lovisa Karlsson på mördaren och går ett dystert öde till mötes. Framför ögonen på sina två söner får hon kniven i sig så hårt att den går av och knivbladet blir kvar i hennes kropp. Sönerna Gottfrid och Oscar Karlsson blir båda två sårade under attacken. Nordlund har dock pistolen kvar och använder nu den för att göra sig av med så många personer som möjligt. En som träffas av en kula är Lars Erik Falk och även om skottsåret i huvudet inte tar hans liv på en gång så dör han en vecka senare på sjukhus. Vid samma tillfälle träffas Carl-Henrik Holmér av en kula i bröstet och hans liv går inte att rädda då hjälpen inte är snabb nog.
En annan båt – Köping – avbryter Nordlund och på så sätt hindrar honom att fullfölja sin plan. Innan han hinner döda resten av passagerarna och tända eld på Prins Carl så inser han att det nog är dags att ge sig av. Med kaptenens plånbok i sin ägo innehållandes ungefär 800 kronor sjösätter Nordlund en livbåt och med hjälp av mörkret tar han sig i land, sedan bär det av till Eskilstuna där han köper nya kläder och skor. När han befinner sig i Eskilstuna har nyheten om morden på mälarbåten nått ut till allmänheten och polisen lyckas spåra honom till Skogstorps station där personalen får order om att fördröja tågens avgångar så länge som möjligt. Tre poliser stiger in i vänthallen under förklädnad av att vara resenärer och gemensamt lyckas de brotta ned den storväxta Nordlund.
Johan Filip Nordlund börjar dock sin kriminella bana långt tidigare och redan som barn rymmer han hemifrån för att driva runt tillsammans med en kamrat. Han återvänder dock hem efter ett tag men stannar inte hos familjen särskilt länge innan det bär av igen. År 1891 döms han till ett tre års långt fängelsestraff som avtjänas på länsfängelset i Malmö och tidigare har han även avtjänat fyra månader för kreatursstöld. Fyra år senare är det dags igen då han döms till tre års frihetsberövande på grund av ett antal brott. Han förs till Långholmen i början av år 1896 och friges i april år 1900, knappt en månad innan dåden på Prins Carl.
I förhör om natten på Prins Carl visar mördaren ingen ånger utan uttrycker istället sin besvikelse över att han inte lyckades döda fler människor. Han försöker att fly genom att hugga två vakter med en hasp från ett rör som tillhör järnsängen i cellen och som han har slipat vass med hjälp av stenar från fängelsegården men flyktförsöket misslyckas och Nordlund säger att han bestämde sig för att försöka eftersom han ändå inte hade något att förlora. I september år 1900 döms Nordlund till döden och verkställning av straffet sker den tionde december. Johan Filip Nordlund förs ut på gården vid Västerås länsfängelse efter att länsnotarien har läst upp domen och med förbundna ögon förs han till stupstocken med fängelsedirektören och fängelsepredikanten på var sida av sig. Mördaren ber en bön och sjunger en psalm innan handbilan faller och skiljer hans huvud från kroppen. Han var således den sista som avrättades med handbila.
Nordlund, 1896.
Kapten Anselm Olof Lorentz Rönngren.
1895.
1900.
Haspen som Nordlund överföll vakterna med.
Källor: Stockholmskällan, Riksarkivet, Stockholms stadsarkiv, Paragraf, Polismuseet, Wikimedia Commons, Bispbergs Byförening, Hur jag blifvit den jag är – Mälarmördaren: historien om ett brott
OBS: När detta inlägg skrevs och publicerades år 2019 så var denna pojke fortfarande oidentifierad.
Detta inlägg innehåller bilder som kan uppfattas som känsliga.
En låda av kartong skymtade bland träden. Det är inte ovanligt att folk kastar skräp omkring sig men något med just denna låda stämde inte. Det var inte förrän Frederick Benosis gick fram till den och tog en titt som han insåg att detta var något som definitivt inte tillhörde det normala.
Han bestämde sig för inte att kontakta polisen direkt för han ville helt enkelt inte förklara vad han gjorde i dom krokarna. Sanningen var den att Frederick var där för att spionera på dom problematiska och tvivelaktiga flickor som gick i skolan i närheten. Det var inte första gången han var där, det var ett ställe han ofta besökte och han ville helt enkelt inte att polisen skulle få reda på det. Men Frederick var inte den första personen som upptäckte kartongen. En jägare hade besökt området några dagar innan för att lägga ut sina fällor och hade då hittat lådan, men han hade inte heller anmält det han hittade då han var rädd att hans fällor skulle konfiskeras. När fyndet väl anmäldes så var det inledningen till en gåta som inte har lösts än idag. Genom åren har ett antal teorier presenterats men dom har inte lett någonstans. Pojken är fortfarande utan namn.
I kartongen låg en död pojke. Han kunde inte vara äldre än sex år och han var liten för sin ålder. Han var naken och insvept i en flanellfilt. Eftersom pojken var så pass ung så trodde polisen att det inte skulle dröja särskilt länge att identifiera honom men dom hade fel. Ingen hade rapporterat ett försvunnet barn som passade in på pojkens beskrivning, inte ens när foton av det döda barnet delades ut i området. På dessa foton hade man klätt upp pojken och satt honom upp så att det skulle se ut som att han levde. Pojkens hår hade nyligen blivit klippt, kanske precis innan han dog eller efteråt. Tussar av håret fanns på kroppen och han var väldigt undernärd. På kroppen fanns även två ärr från operationer och ett antal blåmärken. Det var uppenbart att pojken hade blivit misshandlad. Kanske var det anledningen till varför ingen gjorde anspråk på honom för att dom var rädda att bli arresterade. I närheten där han hade blivit lämnad i lådan hittade polisen en blå keps, en barnscarf och en näsduk men dessa fynd gav ingen klarhet i fallet.
Eftersom fingeravtryck och foton inte ledde någonvart så bestämde man sig för att fokusera på lådan som pojken hittades i. Innan lådan blev en provisorisk kista så hade den innehållit en barnkorg och man kunde spåra den till en affär i Pennsylvania. Totalt tolv identiska lådor hade fraktats till just denna affär och det fanns tyvärr inga uppgifter om vem som hade köpt dom. Kepsen som man hade hittat spårades genom en fastsydd etikett och ägaren av ’Bald Eagle Hat and Cap Company’ mindes just denna keps väldigt väl. Varje keps såldes med en läderrem och personen som hade köpt kepsen hade återvänt senare för att få en annan rem påsydd. Denna person var en man i tjugoårsåldern med blont hår och när ägaren blev visad en bild av pojken så sa hon att det fanns en viss likhet till mannen som hade köpt kepsen. Men återigen, inga uppgifter om köpet hade sparats och mannen hittades aldrig.
Filten som pojken hade varit insvept i skickades in för analys och det enda man kunde säga med säkerhet var att den var massproducerad i antingen Quebec eller North Carolina. Det var inte mycket att gå på. Pojken blev sedan begravd på ett potterfält men blev år 1998 ombegravd på kyrkogården Ivy Hill i Cedarbrook, Philadelphia, efter att DNA hade extraherats från en tand.
År 1960 så tog en anställd vid namn Remington Bristow på det medicinska kontoret kontakt med en synsk person i New Jersey. Denna synska person sa åt honom att leta efter ett fosterhem och senare ledde han Bristow till platsen för just detta fosterhem. Bristow deltog sedan i en fastighetsförsäljning för detta hus och upptäckte en vagga som kunde passa ihop med lådan. Han upptäckte även flera filtar som liknade den som pojken hade varit insvept i. En teori växte fram. Kanske hade pojken tillhört mannen som ägde huset, och att han tillsammans med sin styvdotter hade gjort sig av med pojken för att styvdottern inte skulle avslöjas att vara en ogift mamma. Inga andra kopplingar till fosterhemmet fanns dock och denna teori uteslöts snart. År 1998 så tog man upp denna teori igen och både mannen och hans styvdotter – som nu var hans fru – blev förhörda. Men dom förnekade att dom var involverade och DNA bevisade att styvdottern inte var pojkens biologiska mamma.
En annan teori presenterades år 2002 när en kvinna hävdade att hennes mamma hade köpt pojken av hans föräldrar år 1954. Kvinnan hävdade att hennes mamma hade misshandlat pojken både fysiskt och sexuellt i över två år men en kväll när barnet spydde upp sin middag så misshandlades han så svårt att när han sedan badades dog. Detaljerna stämde överens med den ursprungliga utredningen – middagen som pojken hade ätit innan han dog enligt kvinnan var den middag man hade hittat spår av i hans mage. Dessutom hade hans händer och fötter varit vattenrynkiga . Mamman hade sedan klippt av pojkens hår för att försöka dölja hans identitet och sedan hade hon tvingat sin dotter att hjälpa till med att dumpa kroppen. Efter att dom hade hittat en plats där dom kunde lämna barnet blev dom avbrutna av en passerande bilist. Han frågade om dom behövde hjälp med något innan han fortsatte därifrån när det blev klart för honom att han inte var önskad på platsen. Denna del av berättelsen stämde överens med ett anonymt vittnesmål som hade kommit in år 1957 när en man berättade att lådan hade redan funnits på plats innan pojken hade placerats i den. Enligt kvinnan som trädde fram med denna berättelse var pojkens namn Jonathan och han hade varit handikappad, och stum. Först så verkade alla bitar falla på plats och man trodde att man kanske äntligen hade lösningen på gåtan. Men inget av det hon berättade kunde verifieras. Grannar till kvinnan avfärdade henne totalt och kallade berättelsen för ’löjlig’ och kvinnans historik av psykisk sjukdom kastade skuggor över hennes vittnesmål.
Den forensiska konstnären Frank Bender föreslog att pojken kanske hade uppfostrats som flicka. Denna teori var baserad på hur pojkens hår hade klippts och att hans ögonbryn tydligen hade blivit formgivna. År 2016 så trodde två författare från Los Angeles och New Jersey att dom hade löst fallet. Dom jämförde pojkens DNA med en man i Tennessee men det avslöjades senare att det inte var någon match.
Pojkens identitet är fortfarande ett mysterium men förra året, 2018, så sa Barbara Rae-Venter att hon skulle använda en teknik som hon hade använt innan för att hitta Golden State Killer. Hon ska använda samma teknik där hon laddar upp pojkens DNA profil till den personliga genomiksidan GEDmatch för att se om det finns några släktingar där ute. Det var så Golden State Killer hittades och kanske kan den tekniken även bringa klarhet i detta fall.
Vy över pojken och lådan.
Lådan.
Pojken uppklädd.
Kapten David H. Roberts visar upp lådan som pojken hittades i.
Kepsen som hittades i närheten av pojken.
Botten av kartongen med fraktetikett.
En närmare titt på fraktetiketten.
Mordutredaren Edmund Repsch visar upp flanellfilten som pojkens kropp var insvept i.
CALL ME IF YOU GET LOST: The Estate Sale by Tyler, The Creator
Höre das Album "CALL ME IF YOU GET LOST" von Tyler, The Creator auf Spotifi.com.
Entdecke den einzigartigen Sound von Tyler, The Creator. Jetzt reinhören!
Den ganzen Artikel gibt es hier:
https://nordischepost.de/unterhaltung/musik/call-me-if-you-get-lost-the-estate-sale-by-tyler-the-creator/?feed_id=10105&_unique_id=6492e4a95934d
Höre das Album "CALLMEIFYOUGETLOST" von Tyler, The Creator auf Spothifi.com. Gönne dir jetzt die perfekte musikalische Erfahrung. Klicke hier!
Den ganzen Artikel gibt es hier:
https://nordischepost.de/unterhaltung/musik/call-me-if-you-get-lost-by-tyler-the-creator-2/?feed_id=8392&_unique_id=648c7e097ef40
