SCUM - en kärleksförklaring.
Hann just se den, medan den fanns kvar på SVT Play. Att den väckte så mycket hat och ilska. Hur behandlas kvinnor verbalt och fysiskt i såväl kultur som verkliga livet? Hur kan det provocera så att för en gångs skull mannen, mansrollen, maskuliniteten ifrågasätts/kränks/våldförs på? Välbehövligt.
Andrea Edwards gör en väldigt intressant film. Hennes försök till möten med män som, utan att ha sett föreställningen ändå velat stoppa den, är otroliga. Dessa män som inte kan se att världsordningen gynnar män, som påstår att patriarkatet inte är verklighet.
Våra kroppar lever i olika verkligheter. Våra kroppar bär erfarenheter som tydligen inte alltid går att översätta. Detta finner jag vara märkligt. Det finns inga fasta gränser mellan människor. Inga kategorier. Vi måste kunna nå varandra.
Lena Endres berättelse om SCUM, som hon sett flera gånger, var fantastisk. Hon kände sig fysiskt stark när hon gick ut därifrån och beskriver känslan som håller i sig ganska länge efteråt: att inte be om ursäkt.