#oc:s

[cozycryptid]

kaycee hobbes appreciation post....... my favoritest thing of all time ( james is there too ^_^👍)

artfight 2023 attack for @longelk 's kaycee design :] (ft my oc, S)

[en-snygg-mastertjuv]

På begäran av och därmed särskilt för @josietme (och kanske lite @ebbus): NUNNE-LORE!

Så, syster Clothilda och syster Teresia. Deras kärleksaffär ledde helt oavsiktligt – och i viss samverkan med Bengtssons tjuvdåd – till att Kråksjö kloster brann ned. Whoops, innit. Så mycket mer hade jag inte funderat på dem när jag skrev Som man låtsas får man ligga, men let it never be said att jag inte kan producera backstory om så önskas. I överflöd visade det sig… det kan ha spårat lite, eller snarare totalt. 😬😬😬 Anyway:

Clothilda hette från början Karin och kommer från en relativt välbärgad storbondefamilj i Kråksjö-trakten. Hennes far äger både ängar och skog och en stor bit bördig jordbruksmark, han har en välmående bondgård, kor, får, getter, och sex barn som överlevt sin tioårsdag. Karin barndom är lycklig, men redan tidigt börjar hon drömma om att gå i kloster. Visserligen trivs hon med de praktiska göromålen på gården, hon tycker om att ta hand om sina yngre syskon, men hon känner ingen som helst längtan att gifta sig och själv få barn. Mycket hellre då lära sig läsa och skriva, lära sig mer om både teologi och växters helande kraft… (Hennes gammelfaster är känd som ”klok gumma”, och Karin har redan lärt mycket av henne.)

Hon är ganska tystlåten, Karin, stilla och lugn nästan jämt – men envis nog, när det är något hon verkligen vill. Allteftersom åren går och hon så sakteliga lämnar barndomen bakom sig blir hon allt säkrare på att det är bland nunnorna i klostret, inte bland kreaturen på gården, som hennes framtid finns. Där ska hon ägna sig åt studier och bön, och aldrig, aldrig behöva ge sig till en man.

Hennes mor är inte glad att förlora sin äldsta dotter på detta sätt, och framför allt oroas hon över att Karin aldrig ska få uppleva glädjen i egna barn, men pappa Jöns stöttar henne – inte minst för att det skulle höja familjens sociala status att ha en nunna i släkten. Han donerar en del av sin mark till klostret, och vid sexton års ålder blir Karin antagen som postulant. Tre år senare avlägger hon sina löften, och tar namnet syster Clothilda, efter det franska helgonet.

Klosterlivet passar henne. Det finns böcker här, och hon lär sig läsa dem. Hon tar hand om dem som söker vård i klostrets lilla sjukstuga. Hon går upp varje morgon vid fyra för dagens första bön, och hon menar vartenda ord av den. Livet är stilla och inrutat och visst saknar hon sin familj och att vandra över de älskade markerna där hon växte upp, men klostrets trädgård är vacker och detta är ändå det bästa liv hon kan föreställa sig.

Sedan kommer Cecilia.

Cecilia är av adelssläkt, från Stockholmstrakten. Vacker, impulsiv och bortskämd – inte elak, men självupptagen och van att få sin vilja igenom. Hon tycker om lekar och upptåg, sång och dans, och hon är festernas självklara mittpunkt, till sin egen stora glädje och föräldrarnas förskräckelse. I hopp om att ett tidigt äktenskap ska få Cecilia att lugna ned sig innan hon drar olycka över sig själv och släkten arrangerar de en (för familjerna) lämplig trolovning

Cecilia mottar dessa nyheter utan någon större entusiasm, men med visst jämnmod. Hon har alltid vetat att äktenskapet var hennes öde, och den tilltänkte fästmannen är åtminstone hyfsat jämngammal med henne, de känner varandra sedan tidigare, och han är både lätt att få att rodna och har inget emot att hon är intelligentare än vad han är… Det kunde varit värre.

Bröllopet planeras till nästa vår; Gabriel ska först företa en längre resa till sin familjs gods i den östra rikshalvan, som tanken är att han efter giftermålet skall förlänas. Cecilias familj bestämmer sig då för att placera Cecilia i kloster under den tiden, så att hon inte ska kunna ställa till med något olämpligt innan Gabriel kommer tillbaka. De väljer noggrant ut ett kloster så långt från alla större städer och dess lockande nöjen som möjligt – de väljer Kråksjö.  

Detta beslut gör Cecilia rasande på ett sätt som hennes trolovning inte gjorde, men för en gångs skull får hon inte sin vilja igenom, och en varm dag i slutet på sommaren 1480 anländer hon med vagn och en synnerligen missnöjd uppsyn till Kråksjö kloster. Där placeras hon efter vissa diskussioner i syster Clothildas vård, eftersom man hoppades att den vänliga med stillsamma nunnan ska utgöra en lugnande inverkan på den vilda Cecilia. Clothilda är vid den tiden 25 år gammal, Cecilia 19.

Sedan går det som det går i kärlekshistorier. Första gången de kysser varandra är det vår och på Cecilias initiativ, och lukten av spirande grönska ligger tung över det avskilda hörnet av klostträdgården.

Clothilda har aldrig blivit kysst förr. Har aldrigt drömt om det. Men när Cecilia pressar sina smala läppar mot hennes är det som att plötsligt få syn på vacker blomma i en annars höstgrånad skog; inget man förväntat sig, inget man saknat, men en glädje som är än mer välkommen för att den kommer som en överraskning.

(Kanske var hon aldrig skapt för avhållsamhet. Hon har aldrig längtat efter män, men kanske var det inte längtan som saknades, bara den rätta att sätta den till.)

Cecilia å sin sida har kysst lika många av sina kvinnliga lekkamrater som sina manliga när hon växte upp, och hon skrivit långa, lidelsefulla brev till sina käraste vänner om att hon önskade att hon voro skapt till man så att hon finge äkta dem hellre än någon usel karl – men sådant behöver inte betyda något, det är ett svärmeri, ett sätt att uttrycka sig på, och om hon menade mer med sina ord än hennes vänninor med sina… Nå. Det kan ingen veta.

När Gabriel skickar bud om att han tyvärr är försenad tilbaka från Finland så skrattar Cecilia högt. Klosterlivet är för all del nästa precis så klaustrofobisk och trist som hon hade förväntat sig, men det finns ändå något befriande i att inte bli betraktad som en bit boskap att auktioneras ut, och hon har visat sig oväntat bra på att driva upp växter, och de sociala intrigerna på klostert skiljer sig inte så mycket från dem hon njöt av att ägna sig åt i Stockholm… (Och så har hon Clothilda. Hon har Clothilda, och det är som att stormen i henne bedarrar när Clothilda lägger sina armar om hennes. Världen, som aldrig är stilla, blir stilla.)

Det kommer nya bud, men den här gången är det inte Gabriel som skickar dem. Hans skepp har gått i kvav på Östersjön. Cecilia sörjer uppriktigt hans död, men sörjer inte det liv de skulle delat. Istället förkunnar hon att hon har hört Guds röst tala till sig, och att det är Guds vilja att hon förblir i klostret livet ut, som en av systrarna.

Hennes familj väger förlusten av den förhandlingsmöjlighet som en vacker och ogift dotter utgör, mot tryggheten i att ha henne säker från skandaler bortom klostrets murar, och ger med sig. De betalar för ett nytt klocktorn; syster Teresia ser dagens ljus.

Och så skulle de väl ha framlevt sina dagar, syster Clothilda och syster Teresia, om det inte voro för den förödande branden 1495. Från en dag till en annan stod klostrets alla nunnor och leksystrar och tjänare utan tak över huvudet. Självklart finns det lokala adelsmän som kliver in och erbjuder gods och gårdar som tillfällig boning, i väntan på att det nya klostret ska bli klart. Riksföreståndaren själv har lovat att bekosta bygget – men sedan bär det sig inte bättre än att han drar i krig mot Ryssland, och de där pengarna som skulle gått till stenar och murbruk går till musköter och svärd istället. (Och det är ju inte bara riksföreståndaren som får ont om medeln nu när landet ligger i krig: detsamma gäller många av dem som i vanliga fall kanske skulle skänkt en slant till återuppbyggnaden. Så månad läggs till månad utan att reparationen av klostret inleds, och till slut tvingas nunnorna inse att det hem de en gång bebott för alltid är dem förlorat.)

De får besked om att de ska omplaceras i andra birgettinekloster runtom i landet. Det är ett hårt slag för somliga av dem, en glädje för andra – och för Clothilda och Teresia en oväntad möjlighet. De vill inte lämna Kråksjö, och framför allt inte varandra, för även om de skulle ha turen att hamna i samma kloster så är det omöjligt att veta om det kommer att gå att upprätthålla deras relation med samma lätthet där.

Meddelst teologiska brandtal (Clothilda) och listiga politiska påtryckningar (Teresia) så lyckas de två på något närmast mirakulöst sätt utverka tillstånd att få bli kvar i trakten och leva som någon slags halv-sarabaiter, hålla koll på klostrets mark och erbjuda rudimentär sjukvård till traktens invånare.

Kanske är det svårt att placera alla nyligen hemlösa nunnor; kanske är det därför det lyckas. Kanske bidrar det att Clothildas äldste bror, som tagit över gården efter faderns för tidiga död, donerar ytterligare en bit mark till ordern, ett skogsparti där vitsipporna växer som tätas om våren och där de två systrana kan bygga sin stuga.

Oavsettt hur det går till så är det där vi hittar dem, när 1400-tal blir 1500-tal.

De lever isolerade, men ändå inte. Kråksjöborna – och Överhultarna – söker upp dem med sina sår och sin hosta, sina bekymmer. Det sägs att det inte finns något Teresia inte kan få att växa; att det inte finns någon krämpa Clothilda inte kan åtminstone lindra med sina råd och sina dekokter.  

Clothilda fortsätter studera, fortsätter fundera. När hon inte är upptagen med att vårda sjuka  så tycker hon allra mest om att ströva i naturen, vandra genom sin älskade skog och över sin familjs gamla ängar. Utan att berätta det för någon annan än Teresia utvecklar hon sin egen teologi, en som Julian av Norwich kanske skulle ha nickat gillande åt. Gud som den perfekta kärleken, naturen som det gudomliga förkroppsligade. Allt är heligt; inget finns som är orent; den enda synden är att inte älska.

Teresia utnyttjar skamlöst sin familjs kontakter för att få tag på växter från när och fjärran, sådana om Clothilda hört om och frågar efter, sådana som ska bota och lindra. Hon är en flitig korrespondent, som både är frikostig med sina egna råd rörande världsliga skeenden och som älskar att få rapporter och skvaller från det liv hon försakade för att vara med Clothilda. Det är inte ett val hon ångrar – inte ens när Clothilda går bort i sviterna av en lunginflammation och Teresia blir ensam kvar i stugan, i livet, de delat så länge.

Man kan inte ångra kärlekens glädje bara för att den inte varar för evigt.

Det går en vinter, två. En morgon när drängen från Storlagård kommer med en stånka saltad sill i gåva från sin husmor finner han Teresia stilla insomnad framför en slocknad eld i den öppna spisen.

Hon begravs bredvid Clothilda under almen som växer bakom stugan. (Det var ett oerhört bråk om detta när Clothilda dog. Nunnan hade själv varit mycket bestämd med att det var där hon ville vila, och Teresia var fast besluten att uppfylla hennes önskan – men tanken på att någon, framför allt en kyrkans kvinna, skulle begravas i ovigd jord väckte ramaskri. Teresia lyckades till slut, meddelst diverse tveksamma medel, få byns präst att välsigna jorden under almen så att Clothilda kunde få tillbringa evigheten i den mark hon älskat.)

Nu är stugan där de bodde sedan länge borta, och av Clothildas många tankar om den gudomliga kärleken finns ingenting bevarat. En notering i Vadstena klosters räkenskaper från 1507 gör gällande att man sänt 10 alnar klädestyg till ”systrarna i Kråksjö”. Teresias namn dyker upp ett par gånger i en samtida adelsdams dagbok, ena gången felstavat, och tre av hennes brev finns sparade i Åbo slotts arkiv. I övrigt finns det av dem ingen inga spår; inte ens almen de begravdes under står kvar, den föll för en storm i slutet av 1800-talet.

Men frågar du Moa skulle hon kunna berätta om en gammal legend, den om de ”heliga häxorna” som en gång ska ha levt ensamma i skogen just nordväst om Kråksjö, precis där vitsipporna blommar som allra vackrast om våren.

Coda:

P.g.a. branden så kom stölden av nattvardspokalen lite i skymundan; Teresia övertalade Clothilda att inte nämna något om den mustaschprydde tjuven hon stött på, för det hade kunnat väcka besvärliga följdfrågor om varför hon smög omkring med tända ljus mitt i natten, men de är båda initialt rätt putta över hela grejen och allt stök det orsakat, så de skulle gärna ta ett snack med tjuven. Eventuellt företar de en del egna undersökningar i väntan på att klostret ska byggas upp igen… men sedan, när de får sin lilla stuga, så inser de att det var bäst som skedde, och höjer istället då och då en skål till den okände tjuven. Ber Gud att snälla förlåta honom för stölden; den tjänade ett högre syfte trots allt.

[ylvasart]

Some Halloween themed art involved my ocs Nova and Bibi. And the oc guest star here is @nannichuan 's lovely oc Reyna!

[glimmerclouddragon]

OC presentation: Randy& Micha

Okidoki! So @padresmadres​ wanted to know about these characters of mine. So I’ll try to do a small presentation of the information I have on them both so far. And if you’re interested to know what they look like, you can always check out on my artblog @ylvasart​

Just be aware that the information can change depending how much I work with this project in which these characters are a part of. 

First one out will be Randy! 

Full name: Randy Felicia Baker

Age: 23

Trivia: Randy lives with her father and her younger brother(Mother deceased since Randy was a young child). She helps out with her father to take care of a bakery that has been done through the family and will be the one taking over it(her brother doesn’t mind that.). Because of that, Randy has been very skilled at making bread and even with desserts. 

Another great skill she has is designing and sewing her own clothes. Almost everything she wears(except underwears, jewerly, shoes and socks) is handmade by her. She has done some outfits for her friends which she finds really fun and challenging to do. Randy always strive to improve herself. But she sees this as a mere hobby, and doesn’t want to pursuit a career of it. 

Randy is also Ryan’s ex girlfriend from when they were 16-19. They both broke it up peacefully and are now very close friends to each other. They both go to each other when the other one has a lot troubles in their minds that they can’t speak to others.  

Randy is also very close to Micha. Randy seems to be one of very few Micha tolerates and somewhat really sweet with. Randy really treasures her friendship with Micha and feels really safe when being around them.

Later on Randy gets to know Teshi and Darius. They both were quite the opposite to each others, one very energetic and somewhat naive when the other one was more for themselves and quite aggressive. But Randy managed to get them both on their good terms and became quickly friends with them. Although she tries not to make a huge deal of their respective…”cat-like” traits. 

Randy is really caring and want to give her friends a smile and cake. She’s rarely seen upset on her own behalf. if she does it’s because she’s concerned for someone else. She can somewhat look likes she has her head up in the clouds, but those who are close to her knows that Randy is really good to snap up if something is troubling one COUGHCOUGHexceptforMicha’scrushCOUGHCOUGH!!

Full name: Micha Park

Age: 21

Trivia: Micha lives with their mother and their Mama(who got together when Micha was 4 after their mother and father divorced and moved from south Korea). Micha is really close to both their parents. Micha’s mother is always trying to make sure that in their household Micha could always relax and feel like they can be and say whatever they want. Their mama likes to have a little spat and tease Micha in some occasions. Micha’s Mother and Mama is quite opposite in personality, but they both love Micha unconditionally, and Micha loves them back(Although Micha can feel a little bit embarrassed when them both goes all lovely-dovely in public or just do something awkward).  

Micha is going in school(which subjects and program they go I haven’t decided yet) and are classmate and friends with Axel Blomkrans. It was thanks to him that Micha got to know Ryan(who’s also Axel’s friend) and most of all, Randy, who was hanging with Ryan at that time(after they broke up). 

Micha developed a huge crush on Randy. Almost a painfully one. They sometimes act really quiet and forgot some words, and in other situations they seems calm and quite polite while speaking, when in their mind they either squealing of happiness or screams in panic. And it’s always with Randy. Another thing that Micha became aware because of it is that they became really jealous and almost possessive of Randy. They envious Ryan’s close relation with Randy and feels threatened by Teshi’s and Darius’ presence around Randy, and that makes Micha disgusted by themselves. They are also quick to be angry and shout at people they think has doing unjust or being a plain asshole. Both Randy and Axel has to save Micha in some occasions from being beatet to a pulp.

When Micha is feeling really down, they either take a smoke with Axel or drink a lot of black coffee. Micha has a habit to miss a lot of classes, but Axel is making sure to take notes and informs Micha what they had missed. 

One thing that Micha really loves to do is dancing. especially street dancing. When dancing Micha gives it all the focus and forgets everything else. Dance is their way to push away troubling thoughts at the moment. Micha dreams to be a pro dancer one day.  

Micha has a lot of tattoos. they are trying to spare money so they can make a complete sleeve on their left arm. Their mama wonders why Micha doesn’t add more on their right arm, where they have a single black star on. The reason why Micha doesn’t is that Randy has a light blue star tattoo on their right arm and said that it almost made them alike. so Micha believe it would ruin it if they added more on it.

Randy is also the only one who’s allowed to call Micha “Mitcha” after Randy heard their name wrong(Randy tried to correct herself, but Micha insisted that she kept calling them it). Anyone else who tries to call them that gets an angry Micha on their throats. 

Fun fact: The shipname I have for RandyxMicha is Rancha. Micha’s first design was based after a hair model in a fashion magazine.

[cozycryptid]

sum sketchbook snippetz p:

[cozycryptid]

something of a beast ... !

[cozycryptid]

your honor, they are besties...

[cozycryptid]

what the freak ❓