Coursera: my education, my rules
Coursera är bra; Coursera är väldigt bra. De erbjuder just nu 198 onlinekurser från 33 toppuniversitet världen över (med klar överrepresentation av Amerikanska universitet) och flera av dem är jämförbara med de som ges på campus (en del löper parallellt med campuskursen). Det finns kurser i finans, litteratur, biologi, logik, fysiologi, programmering och flera andra ämnen. Varje kurs innehåller föreläsningar, läxor, och prov, kompletta med såväl aktiva forum som pressande inlämningsdatum—allting helt gratis.
Projektet sjösattes i april 2012 av två professorer från Stanford och hade redan i augusti nått över en miljon studenter. Jag började min första kurs, "Science Fiction and Fantasy: the human mind; our modern world", i juli och har sedan fortsatt med kurser i matematik, logik, historia och vetenskapligt skrivande. Jag tänkte ett tag att jag skulle hinna med att lära mig lite programmering också, men tiden räcker inte till.
Jag tror att Coursera, tillsammans med liknande projekt som Udacity, edX (samarbete mellan Harvard och MIT), Stanford Online och Mises academy, är framtiden för utbildning eftersom det löser så många problem. Det innebär att jag kan ta del av en högklassig—många av professorerna är i toppskiktet i sina ämnen— lärarledd utbildning utan att flytta eller sitta timmar i lokaltrafiken. Jag kombinerar min utbildning med resten av mitt liv, studerar de tider som passar mig bäst och spolar tillbaka om det är något jag inte förstår. Dessutom slipper jag klassrummets kyla, kala väggar och spänd förväntan på att någon ska våga ifrågasätta professorn när hon gjort något galet. Istället får jag ett kokande forum där tankar konstant bollas fram och tillbaka under alla dygnets timmar.
Viss finns onlineutbildning och distanskurser sedan tidigare—jag läser nationalekonomi på distans från såväl Lund som Mittuniversitet och har länge använt använt iTunes U—men inte av den här klassen och med en så välutvecklad plattform. De kurser som finns på iTunes U är inspelade klassrumsföreläsningar som skickats ut på nätet och distansutbildningar är samma som på campus minus föreläsningarna. Det Coursera och liknande aktörer erbjuder är något nytt, inklusive alla fördelar och nackdelar det innebär.
När onlineutbildningarna lanserades var det, och är fortfarande, en övervikt av kvantitativa kurser. Kurser där det finns ett rätt svar och det är lättare att rätta maskinellt, typ matte, fysik och programmering. Men i flera kurser så experimenteras det nu hejvilt med att låta deltagarna rätta varandras inlämningar, även i mattekurser. Det här ökar kraven ytterligare och och jag tror att det vanligtvis är 10-20% som går igenom hela kursen (fortfarande en hel del med tanke på att många startar med 50-100.000 deltagare). För mig som student har det inneburit att jag försökt höja kvaliteten på mitt arbete eftersom jag vet att jag kommer få feedback från flera håll. Och nog lär jag mig av att rätta andras misstag och studera deras lyckdrag.
Slutsatsen är: Coursera rockar! Vem hjälper mig att starta något liknande i Sverige?
