#osanningar

[enlitencirkus]

utdrag ur februari

Jag har så många personer i första hand och någon gång sa jag att jag vill få ha personer i första hand men jag vill inte att någon ska få ha mig. Men. Det i sig är också väldigt krossande. Den som inte kväver krossar mig istället. 

//

Väggarna är kalla och när jag lutar mig mot dem fryser jag. Om jag inte lutar kan jag inte hålla ryggen rak. Då jag sitter. På din säng.

//

Jag känner mig nära till att bli besatt. Av killar. Av att lägga allt mitt hopp på dem. Det är som att jag innehåller så mycket instängd kärlek att det räcker att bara göra ett ytligt snitt. Kärleken läcker!!!!!!! Den läcker och det får den ju inte göra.

//

Jag tar på mig en tröja igen.

[enlitencirkus]

innan flytten

2 juni 2015: Idag kollade jag på en lägenhet där det bodde en poet. Han hette Hannes och lägenheten luktade äckligt. Det gjorde mig så opepp på killar, killar i lägenheter, killar i allmänhet, killar som inte kan städa, killar som inte ens vet att de inte kan städa. BLÄ. Killar. Blä. Men jag gick genom kyrkogården på vägen hem med alla blommor och jag älskar det området så. Mycket. Så. Mycket.

[enlitencirkus]

årsresumé

jag tröttnar. det är ett självförsvar. men även om jag självmedvetliggör, jag tröttnar. jag tröttnar ju ändå. de blir oärliga, går inte att lita på, ljuger, håller undan sanningar eller så berättar de allt. alla sanningar. mitt prat får ingen plats. eller så är deras lägenheter stökiga jag menar: verkligen stökiga men så stannar jag kvar ändå. barfota. för det är sommar. allt smul som fastnar. följer med mig hem. landar på min matta sen. som en ständig påminnelse. varför kom du aldrig tillbaka? varför jag aldrig kom tillbaka? jag tröttnade. jag tröttnar om det inte finns nån stämning för att känna av. när jag inte hinner ta initiativen. jag vill ju också vara med i det här. vi ska väl vara två. jag tröttnar. och fastän inte något hinner bli är jag noga med att avsluta. skakar mattan. skakar golvet. går ut med dem för vädring och det vädras bort du vädras bort det kommer någon annan. någon annan med händer och hemligheter och djävligt djupa ögon. jag vet, jag menar jag vet att det är platt allt det där att prata om djupa ögon men alltså det blir aldrig så lätt att drunkna som när jag inte ens borde tänka tanken. när att bara doppa tårna i det havet är för farligt. 

[enlitencirkus]

låghusen

lägre hus här, så många lägre hus här. och nyare bilar jag får lust att rispa trots att jag inte är nån som skulle göra det. en hiss för liten att rymmas i. det gör mig bra för jag vill helst bara vara nära, i rum där vi nästan inte ryms.  matoset fastnar i lakanen. och när jag ska sova tänker jag bara på mittemot över bordet, smulor och fredagkväll. fredag kväll. ikväll. kväll. du. dig. påväg hem från skogen. främmande byggmän vinkar till mig och jag vinkar inte tillbaks för de känner inte mig. för grusig i ögonen för att vara trevlig. gula byxor och gnisslande cyklar. nya ansikten för många hundra, tusen, nya, ansikten. kanske är det inte riktigt min grej det här med större stad. har svårt att ta mig in i tunnelseendet och gå bara dit jag ska. både fötterna och huvudet, har svårt att hitta fokus.  läsandet. en gång i en förfluten tid kunde jag det där med att koncentrera mig, sitta ned och sitta still. hålla ihop. och det kanske är när jag hittar tillbaka, som jag kan kalla mig för vuxen. börja moppa, köpa skoputs, läsa tidning. vuxen? jag? nä? va?

[enlitencirkus]

Igår

När jag åker hem. Igår. Himlen brinner eller inte brinner men glöder lite fortfarande och jag känner på den. Det känns varmt. Det blir årstiden av allas drömmar jag formar mig själv efter möten och digitala klockslag. Hinner in mig i så mycket jag går. Igår. Himlen brinner bakom ledningar i luften bakom hustak, knutar och hörn. Jag springer blundandes snabbt ner för Slottsbacken, mackbacken, backen vid ishallen. Fastnar. Vinner priser för närvaron men konstant springer tankarna till helt annat håll. Det är inte om dig det skiner. Inte skriker, frustar eller slår. Det är inte om dig. Igår och. Det är inte där jag är.

[enlitencirkus]

ominnet

Idag förkastade jag minnet som koncept. Här är saker jag gör utan tanke på minnet, minnen och att minnas: Matar mina husdjur. Håller det städat. Oväntade hårstrån i handfatet, mot det vita kaklet, gör så oväntat mycket med mig. Gör oväntat mycket ont, ja ja ja. Förminskar mina känslor. Säger ja ja ja till mig. Så behöver jag inte bearbetas. Köper vanliga varor typ mjölk och port salut på vanlig mataffär nära mitt hem. Klämmer tre finnar i mitt ansikte. Men kanske blir de till ärr. Gills det här då??? Slutar skriva den här listan. Det finns mycket att aktivt sluta med. För ominnets sak. Men vad kan jag börja med? Alkohol kanske. Stress. Mycket hela tiden. Bara blanda mixa skallen och hjärnan och årtalen och. Börja med ingen frisyr. Börja se ut som jag alltid gjort. Utseende och stilar sätter sig i tidsepoker. Alltid vara samma, med samma, prata samma, tänka samma. Vem blir minnet? Hur gör jag mina?

[enlitencirkus]

carola

Har fortfarande skator i min trädgård. Gubbar i min lägenhet som bygger. Främlingar på spårvagnen. Ovänner i mig. Det har blivit månadsskiften flera gånger nu, utan att jag hunnit räkna dem. Jag vet mycket rent logiskt men det är svårare med känslan, ni vet.

Som om ni vet.

Jag äter pizza som kostar extrapris på söndag. Kramas länge. Kramas länge.

Kramas länge.

Och helgen kommer helgen kommer jag ringer de viktiga samtalen som jag ska. Det är så man får saker att hända, vet ni. Genom att ringa, vara arg, skälla ut, ta sin plats, allt det där, ni vet.

Jag försöker hitta mönstret i oregelbundenheten. Taktslagen i hormonerna. Kanske måstena jag bör.

Det är lätt att skriva svårt säger ett brev jag får på posten och som vanligt är definitionerna fortfarande mig femton steg i förväg.

Jag gör som carola och slänger allt, jag har, med vinden. Allt som jag har kvar. Att göra. För idag.

[enlitencirkus]

Forumtorgets möjligheter/en mindre del ur något större

Första gången jag träffar henne utanför korridorens krispiga köksgolv är på forumtorget. Bortanför för-alltid-doften av matosiga textilier. Hennes röda hår sticker mig i ögonen där hon står. De vita hörlurarna upp från fickan in under frisyren. Jag frågar henne vad hon lyssnar på men drunknar i: kommer av mig. Hon tar ur hörlurarna och säger va och sedan hej. Jag andas in hennes kram och vi går till Storken. Fikar.