Om kvinnlig maktutövning. Detta var en av de sakerna som fick mig att vilja föra en blogg om patriarkatet. Ett stycke ur en artikel om en man med högt kulturellt kapital som har skrivit en utlämnande bok om en manlig politiker på hög nivå. Där en sådan här passus tillåts gå helt obemärkt förbi: "'En doktorandtjänst i vänstersocialism', kallar Suhonen dessa år. Han lärde sig samtidigt klättra i homosociala maktmiljöer. Forma allianser. Utkräva lojalitet. Det som Juholt aldrig lyckades med som partiledare. Han fungerade 'mer som en kvinna' i sin maktutövning, säger Suhonen. – Män skapar ett vi. Som pushar varandra till stordåd. Håkan klättrade ensam på ett sätt som kvinnor mer ofta gör och därför misslyckades han. När Fredrik Reinfeldt avgick som partiordförande skojade han ömsint om den äktenskapslika relationen till Anders Borg. I ”Partiledaren som klev in i kylan” säger Tommy Waidelich, Juholts ekonomiskpolitiske talesman, att han aldrig tog en öl med sin chef." Precis som att det skulle vara ett problem att Juholt inte använde sig av en klassiskt maskulin bastuklubbsmentalitet. Men framförallt som att kvinnliga politiker skulle ha en kollektivt medvetet och frivilligt vald strategi som går ut på att "klättra ensam" och därför oftare misslyckas. Jag tänkte på flera bilder från spelfilmen om Thatcher som kom för några år sedan. Inte en politiker jag delar många åsikter med, men det var talande scener där redan hennes kropp och kläder och färger blir ett hinder bland alla dessa otaliga män i symbiotisk homogenitet. I samband med denna artikel lyssnade jag på intervjun med Mona Sahlin på Värvet. Jag kan verkligen rekommendera det samtalet för den som vill ha en insyn hur det kan vara att som kvinna närma sig den högsta politiska makten i Sverige. http://mobil.dn.se/kultur-noje/daniel-suhonen-darfor-maste-jag-beratta-hela-sanningen-om-vart-parti/ http://värvet.se/podcast/32-mona-sahlin/