@alex-anders

seen from United Kingdom
seen from Iraq

seen from Malaysia
seen from China
seen from China
seen from Nepal

seen from Costa Rica

seen from United States
seen from China
seen from China

seen from United States
seen from United States

seen from Malaysia
seen from India
seen from China

seen from Mexico
seen from United States
seen from United States

seen from United States

seen from Israel
@alex-anders
Nilles propud chocolate är en proteinpudding inget socker och så gott. Vid sötsug! Funkar bra till alla faser av dieten. 👌
ChokladChokladChoklad
Ikväll är jag själv hemma, sambon är ute på galej. Jag har jobbat hela kvällen och kom hem för en liten stund sen. Hade jag varit mitt “förra” jag som jag vill kalla det så hade jag troligen åkt till Hemmakväll och köpt mig en godispåse, nästan med all säkerhet. Jag tänkte på det när jag var påväg hem att jag säkert skulle ha gjort det annars i och med att jag skulle vara själv nu resten av kvällen. Men det nästan vände sig i magen med bara tanken, jag känner mig inte alls sugen på socker längre, visst jag vet ju om att det är gott men vill helt enkelt inte ha. Och det känns hur skönt som helst! I början när jag startade med detta så var det väldigt jobbigt att hålla sig borta från alla godsaker.. Det kändes som att alla gottade sig och njöt av allt som jag tyckte om men inte fick äta. Jag kände nästan en meningslöshet med att vara utan, jag kände att jag nästan hellre åt gott och såg ut som en gris än att vara utan?! Idag är det annorlunda. Klart att jag skulle vilja kunna äta lite gott ibland jag också, men just nu så vill jag helt enkelt inte, just nu kommer jag hellre närmare och närmare mitt mål än att äta sött.
Tack som f-n, 2013!
Det verkar som att jag tillhör en minoritet, men jag gillar faktiskt att fira nyår. För mig är det eftertankens, tacksamhetens och hoppets högtid. Låter kanske corny, men så är det. Det blir lite av ett bokslut och en framåtblick. Så idag kommer bokslutet (på hälso-/träningsfronten -- resten är min lilla hemlis), och imorgon framåtblicken.
Okay, hur var det nu? Jag hade egentligen "bara" två mål.
MIN KROPP ÄR MITT TEMPEL: Det ena målet gick under parollen "min kropp är mitt tempel" och handlade om att få bukt med mitt notoriska sötsug. Kan utan vidare omsvep meddela att det fullständigt sket sig. Vann visserligen en delseger i och med "socker, vik hädan"-kampanjen i april, och lyckades hålla mig till lördagsgodis ett tag, men allt som allt är jag i princip körd, en riktig återfallsförbrytare. Har försökt med positivt formulerade deviser, men om jag ska ha någon som helst chans bör jag nog betrakta sötsaker som det gift de faktiskt är (för mig).
NEW YORK MARATHON, BABY! Det andra målet var att springa mitt första maraton, i New York. Den trogna bloggläsaren vet vid det här laget att på den är det check, check, CHECK! Avsikten var förstås att springa skadefri, men riktigt så festligt blev det inte. Hursomhelst, loppet var så förbannat ... sorry, hittar inget adjektiv som gör upplevelsen rättvisa. Något av det bästa jag någonsin gjort, den saken är klar.
Tack som f-n, 2013 -- det här gjorde vi bra!
Planen:
Utfallet: