Robin Hood (1991)
¡Oi! Spoilers, stavfel och alternativa fakta kan förekomma rakt föröver!
I KORTHET: Robert Hode är ädlingen som sätter sig upp mot fel personer, skyddar tjuvjägare och vägrar böja sig för andras girighet. Han förklaras laglös och tillsammans med vapendragaren Will Scarlett tar han sin tillflykt i Sherwood-skogen. I Sherwood blir han Robin Hood, en ständig tagg i maktens häl och när hösta hönset i regionen, Baron Daguerre, höjer belöningen för Robin alltmer börjar han dela med sig av sitt byte…
DET BRA: Ingen Sheriff av Nottingham, ingen Guy of Gisbourne utan i stället en fräsch liten politisk intrig om normander (som väl var ättlingar till vikingar vill jag minnas?) och saxare.
DET DÅLIGA: Den här filmen har inga riktigt stora namn, med dagens mått mätt är det Uma Thurman som har den största stjärnglansen. Vilket antagligen är anledningen till att den här föll mot Prince of Thives (med Morgan Freeman och Alan Rickman i rollistan utöver Kevin Coster själv).
SOM HELHET: Det är synd på en bra film att den hamnade i skuggan av annat, för den här är riktigt bra. Den här filmen koncentrerar sig inte på Robin 💘 Marian eller hela grejen med att ta från de rika och ge till de fattiga. Utan har lägger man mer en tyngdpunkt på det politiska planet och maktkampen mellan normander och saxare. Den här filmen avhåller sig från många av de vanliga Robin Hood-momenten. Två kända överlevde dock: pilbågstävligen kokas ned till ett prov för Robin och Will att stanna i de laglösas läger¹, och till och med den obligatoriska envigen på stocken över floden ser man till att riva av så fort som möjligt. Och detaljen att Robin Hood tar från de rika, vilket ju är skattepengar egentligen, och ger till de fattiga handlar helt enkelt om att vinna de fattiga över på sin sida. Skattepengarna har ju i grunden betalats av de fattiga och som Robin själv säger: ”pengarna tillhör dem [de fattiga]”. Det här är också en väldigt bra produktion, bra rekvisita och scenografi tillsammans med miljöer som är dimmiga och råkalla. Patrick Bergins ”Robin Hood” känns också väldigt gedigen som karaktär. Och man har lyckats med att låta Marian vara lite mer än bara ett kärleksintresse: utöver att hon kommer med starka åsikter så rymmer hon dessutom från Daguerre och gömmer sig i Robins gäng som pojken ”Martin”. Uma Thurman (i sin 8e roll) kan inte sägas annat än att hon gör en bra roll, som en stramare och mindre socker söt Marion. Jag skulle avslutningsvis vilja tillägga att det här är en äventyrsfilm som tar Robin Hood-mytoset ett steg längre och att det är synd att många kanske missat den.
PS: Musiken är f.ö. komponerad av Geoffrey Burgon som även komponerade den ikoniska musiken till BBCs barn-/ungdomsserier baserad på Narnia-böckerna.
~~~
Många av de kända momenten stammar ända från Douglas Fairbanks stumfilmsklassiker från 1922, och jag blir nästan nyfiken att kolla upp hur pilbågstävligen används där. Jag har vaga minnen av att den användes ungefär lika där som här.
Länkar:
Filmen @ Vodeville.
Filmen @ PlayPilot.
Filmen @ IMDb.