Tiden har bara sprungit iväg det senaste halvåret och mycket har hänt. Det blir lätt så när man har småbarn. Sommaren blev till höst som blev till vinter och vi är redan inne i 2016.
På denna tid har vi hunnit med att njuta av sommar och semester. Vi har både rest iväg och njutit av sommarlov hemma på gården. Vi har hunnit göra klart matrummet och Svante har fått en ny bästa kompis i form av en bedårande kattunge, Ferdinand. De två har i princip suttit ihop sedan dom sågs.
Vi har haft en färgsprakande höst då Svante fyllde ett år och vi bjöd på kalas. Vi påbörjade även renovering av toaletten under hösten. Nu är det vinter och i början av vintern höll vi faktiskt på att snöa in. Vi har tagit många långa vinterpromenader för att klappa kor och hästar. Det är verkligen sagolikt vackert här ute under alla årstider.
Tyvärr har vi också fått säga hejdå till några vänner, våra höns och vår tupp. De har alla vandrat vidare i livet. Det började med att hönsgården totalt imploderade i snökaoset i höstas. Någon månad efter försvann våra höns, en efter en. En i sjukdom, en gick vilse, en blev dödad av ett rovdjur och den siste fick flytta till granngården för att inte bli ensam. Men det glädjande i denna annars tragiska historia är att den överlevande hönan, som tidigare var hackkyckling, nu har intagit en hög position och går sida vid sida med tuppen i sitt nya hem.
Livet på landet har sin gilla gång. Ibland finns det dagar när vi saknar storstaden och ibland trivs vi som fisken i vattnet här ute. Det är idag svårt att tänka sig ett liv utan naturen utanför dörren även ifall vi emellanåt saknar både nära och kära. Det händer ibland med att vi leker med tanken att flytta tillbaka till stan. Men så länge vi alla tre mår bra och är glada så trivs vi väldigt bra här på Fabianshus, vinterrusket till trots.
