make it stick
av Brown, Roediger, McDaniel (2014)
Boken Àr frukten av en genomgÄng av minnesforskning med syfte att vederlÀgga myter om minnet. Författarna (tvÄ kognitionsvetare och berÀttaren Peter Brown) har lagt stor energi pÄ en pedagogisk presentation utifrÄn olika portrÀtt som exemplifierar forskningsresultaten. Tack vare bokens repetition, som undviker att falla över i tjatighet, minns jag ocksÄ ovanligt mycket av innehÄllet Àven mÄnader efter att jag lÀst ut den.
Att uppleva svÄrigheter vid inlÀrning samt att göra fel Àr sÄdant som, glÀdjande nog, konstateras Àr det bÀsta sÀttet att lÀra sig pÄ. Idén om att studier fria frÄn motgÄng Àr ett tecken pÄ framgÄng blir motbevisad, det Àr tvÀrtom nÀr vi tvingas traggla som vi skapar robust kunskap. För att detta ska bli verklighet krÀvs dock aktiv inlÀrning, vilket Àr en annan stor poÀng i boken. I direkt relation till detta stÄr den starka avrÄdan frÄn att repetera i form av att lÀsa om litteratur, istÀllet krÀvs kontinuerliga övningar och sjÀlvtest. MassinlÀrning bör ersÀttas av kontinuerlig repetition med pauser.
Begreppet generering anvÀnds för att beskriva processen att redan innan studierna inletts reflektera kring vilka centrala begrepp en förvÀntar sig ska behandlas, och göra egna aktiva efterforskningar, som en sorts experiment. PÄ sÄ vis undviker en att vara passiv mottagare i det första mötet med den nya informationen. NÀr en sedan fÄr ny information, försök att elaborera, alltsÄ koppla det till annan tidigare kunskap.
Centralt Àr aktiv reptition ('retrieval practice'). Försök att rekonstruera litteraturens huvudpoÀnger eller skriv ner frÄgor pÄ centrala delar för att senare förhöra dig sjÀlv med. Det viktigt att inte sluta repetera första gÄngen nÄgot satt sig, fortsÀtt ett tag till, och se alltid till att lÄta tid förflyta mellan repeterionerna. Med hjÀlp av sÄdana sjÀlvtest gÄr det att kalibrera sin fortsatta inlÀrning för att fokusera pÄ svagheterna, och motverka den kognitiva illusionen av bemÀstrande. Hur lÄng tid som ska förflyta varierar efter vad för nÄgot en försöker minnas, men ju svÄrare det Àr att komma ihÄg desto starkare blir minnet pÄ sikt. En kombination av detta och elaborering Àr reflektion, som anvÀnds efter ett inlÀrningspass, tex en förelÀsning. Vad har gÄtt bra, hur kan det kopplas samman med tidigare kunskaper och vad behövs för fortsatta framsteg?
à terigen, vid inlÀrning ska en inte rÀdas komplexitet och huvudbry, dÀrför Àr det ocksÄ bra för inlÀrningen att redan innan en lÀrt sig och förstÄtt hela system eller begrepp lÀra sig att se vad som utmÀrker det frÄn andra. SÄ fort en rudimentÀra förstÄelse uppnÄtts bör en gÄ vidare till nya problem och teman, parallellt med repetition. Att enbart arbeta med ett Àmne utan avbrott för nÄgot annat ger en illusorisk kÀnsla av kunskap, men ger inte samma fÀrdigheter att skilja olika koncept Ät och dÀrmed att identifiera situationer i verkligheten dÀr kunskaperna Àr applicerbara.
Som hjĂ€lpmedel introduceras slutligen mnemoteknik, minnestekniker som inte sĂ€llan anvĂ€nder sig av kĂ€nda miljöer för att kunna arkivera minnet enligt en synlig strutur. Det kan antingen röra sig om en rekonstruktion av gatan en vĂ€xte upp pĂ„ eller ramsor likt Vi ska Ăta Ni Ska Laga (för de hallĂ€nska Ă„arna frĂ„n norr: Viskan, Ătran, Nissan, Lagan). Teknikerna skapar inte bĂ€ttre minne i sig men hjĂ€lper till att strukturera minnet vilket gör det lĂ€ttare att framskaffa kunskap.
