Richie Spice @ Uppsala reggaefestival 5/8 - 11
Från Richie Spice konsert på Göta Källare i Stockholm i juni förra året var mitt bestående intryck stor besvikelse. Inte bara för att jag stått och väntat i nästan två timmar på en artist som inte behagade dyka upp, utan också för att när han väl dök upp var helt okontaktbar. Då blev publiken mest tacksam att han ens orkade visa sig, men hela resten av den lite över timmen långa konserten präglades av Spices bristande scennärvaro och åskådarnas trytande tålamod med omständigheterna.
Mina förväntningar på Spice är, när han gör entré på Uppsala reggaefestivals stora scen på fredagkvällen med andra ord inte särskilt höga. Faktum är att jag inställd på och bävar för att det kommer bli en ren och skär upprepning av vårt tidigare möte. Samtidigt kan jag inte låta bli att nära vissa förhoppningar om att Spice ska tillfället i akt och gottgöra oss alla.
Även om han inleder klart godkänt med More life följt av Blood again är det dock fortfarande något som saknas. Med den katalog av fina stycken Richie Spice skapat borde han inte ha några som helst problem att bjuda publiken på en timme lång hitkavalkad och med inledningen gör han en halvhjärtad ansats. Det saknas fortfarande hjärta och närvaro, och utan dessa två så viktiga beståndsdelar ger konserten en smula själlöst intryck där Spice endast tycks vara ute efter att . Att han dessutom bara fått ett timme till sitt förfogande är, med hans låtmaterial i åtanke, en smula underligt.
Trots att han kämpar och sliter sig igenom nästan en tredjedel av sin låtkatalog och hinner med populära och omtyckta låtar som World is a cycle, Brown skin, Plane land och A nuh me dat, går det inte komma ifrån att det hela känns som just en kamp om att vinna den här något svårflörtade publikens hjärta, istället för att lägga fokus och energi på att framstå som närvarande, inkännande och på så sätt vinna publikens gillande. Han gör inte sitt material rättvisa, snarare slarvar han bort det i sin ambition att tillfredställa så många som möjligt med mesta antal låtar. I slutändan blir konserten inget annat än en trist parantes.