sometimes self care is saying âthis is stupidâ and closing the tab
ojovivo
Sade Olutola
h

PR's Tumblrdome
sheepfilms
Monterey Bay Aquarium
Cosimo Galluzzi
YOU ARE THE REASON
Game of Thrones Daily
EXPECTATIONS
he wasn't even looking at me and he found me
Show & Tell
cherry valley forever

Andulka

Discoholic đȘ©

izzy's playlists!
Today's Document
RMH
Claire Keane
Sweet Seals For You, Always
seen from United States

seen from New Zealand
seen from T1

seen from Malaysia

seen from United States
seen from United States
seen from United States

seen from United States

seen from United States

seen from United States
seen from United States
seen from United States

seen from Malaysia
seen from Japan

seen from United States

seen from Malaysia

seen from United States

seen from Malaysia
seen from United States

seen from Singapore
@kuhmitzastylin
sometimes self care is saying âthis is stupidâ and closing the tab
Weâll be deleting every Tumblr account that doesnât reblog this message. There are a lot of inactive blogs and people keep complaining about their URLs and how they want it. For that reason, reblog this if youâd like to keep your blog. Sincerely, Staff
.....
Aidonia - Stay in my arms ( Danger luv riddim - Troyton music)
Min och Aidonias relation har fram till denna dag varit mycket frostig. Jag kunde aldrig riktigt ta till mig den bakomliggande humorn och vÀrmen i 100 stab, och fram tills idag har detta stycke skymt sikten för det andra beskrivit för mig som mycket underhÄllande och befriande.
Det hÀr Àr sÄ fel att det inte kan bli annat Àn helt rÀtt. Rytmen Àr en tonsatt tidsresa tillbaka till 1998 och Linkin Parks svunna glansdagar. Aidonias falsksÄng gör lÄten till en genremÀssig kullerbytta svÄr att placera och för första gÄngen tycker jag mig spÄra en uppriktighet i hans stÀmma. Kan detta vara Aidonias Yuh love?
Richie Spice @ Uppsala reggaefestival 5/8 - 11
FrÄn Richie Spice konsert pÄ Göta KÀllare i Stockholm i juni förra Äret var mitt bestÄende intryck stor besvikelse. Inte bara för att jag stÄtt och vÀntat i nÀstan tvÄ timmar pÄ en artist som inte behagade dyka upp, utan ocksÄ för att nÀr han vÀl dök upp var helt okontaktbar. DÄ blev publiken mest tacksam att han ens orkade visa sig, men hela resten av den lite över timmen lÄnga konserten prÀglades av Spices bristande scennÀrvaro och ÄskÄdarnas trytande tÄlamod med omstÀndigheterna.
Mina förvÀntningar pÄ Spice Àr, nÀr han gör entré pÄ Uppsala reggaefestivals stora scen pÄ fredagkvÀllen med andra ord inte sÀrskilt höga. Faktum Àr att jag instÀlld pÄ och bÀvar för att det kommer bli en ren och skÀr upprepning av vÄrt tidigare möte. Samtidigt kan jag inte lÄta bli att nÀra vissa förhoppningar om att Spice ska tillfÀllet i akt och gottgöra oss alla.
Ăven om han inleder klart godkĂ€nt med More life följt av Blood again Ă€r det dock fortfarande nĂ„got som saknas. Med den katalog av fina stycken Richie Spice skapat borde han inte ha nĂ„gra som helst problem att bjuda publiken pĂ„ en timme lĂ„ng hitkavalkad och med inledningen gör han en halvhjĂ€rtad ansats. Det saknas fortfarande hjĂ€rta och nĂ€rvaro, och utan dessa tvĂ„ sĂ„ viktiga bestĂ„ndsdelar ger konserten en smula sjĂ€llöst intryck dĂ€r Spice endast tycks vara ute efter att . Att han dessutom bara fĂ„tt ett timme till sitt förfogande Ă€r, med hans lĂ„tmaterial i Ă„tanke, en smula underligt.
Trots att han kÀmpar och sliter sig igenom nÀstan en tredjedel av sin lÄtkatalog och hinner med populÀra och omtyckta lÄtar som World is a cycle, Brown skin, Plane land och A nuh me dat, gÄr det inte komma ifrÄn att det hela kÀnns som just en kamp om att vinna den hÀr nÄgot svÄrflörtade publikens hjÀrta, istÀllet för att lÀgga fokus och energi pÄ att framstÄ som nÀrvarande, inkÀnnande och pÄ sÄ sÀtt vinna publikens gillande. Han gör inte sitt material rÀttvisa, snarare slarvar han bort det i sin ambition att tillfredstÀlla sÄ mÄnga som möjligt med mesta antal lÄtar. I slutÀndan blir konserten inget annat Àn en trist parantes.
Romain Virgo @ Uppsala reggaefestival, 4/8 -11
Romain Virgo visar trots den glesa publiken prov pÄ en imponerande entusiasm nÀr han strax före nio pÄ festivalens inledande dag slÀntrar ut pÄ stora scen.
Blott 21 Är gammal har Virgo fler hits i bagaget Àn de flesta i hans Älder skulle vÄga drömma om, och han betar under den trekvart lÄnga konserten av dem en efter en.
Ăven om inramningen passar Virgo, som gjorde en mer intim showcasespelning i Stockholm strax innan jul, saknar han hĂ€r publikstödet som kunde gett honom en vĂ€lbehövlig skjuts.
Runt Virgo svÀvar en stÀndig air av ödmjukhet, vilket lÀtt kan misstas tafatthet, och kanske kommer det ta honom ytterligare nÄgra Är pÄ större scener med större publikskaror, innan han vuxit in i kostymen som respekterad scenartist.
SjÀlvsÀkerheten finns dÀr frÀmst i tontrÀff och röstlÀge, men just trÀffsÀkerheten gör att han istÀllet löper risken att framstÄ som för slipad och nÀstan trÄkig. Detta illustreras inte minst i det nÀstan plÄgsamt lÄnga acapellastycket.
Det finns med andra ord gott om utrymme för förbĂ€ttringar, men med tanke pĂ„ hans ringa Ă„lder finns det ingen anledning till större brĂ„dska.Â
Tarrus Riley - Göta kÀllare 7/7 -11
Hur mycket kan hinna hÀnda pÄ ett Är? Tja, en av reggaevÀrldens just nu starkast lysande stjÀrnor har utnyttjat de mÄnader som gÄtt sedan han sist besökte Sverige, och Stockholm, till att med hits som Wildfire, Never leave I, Soul grabber och Chaka zulu pickney, ytterligare befÀsta sin roll som en av den samtida reggaens viktigaste röster. Tarrus Riley Àr stadig, och kan kanske just dÀrför av somliga uppfattas som lite tillknÀppt och trÄkig. Hans sjÀlvsÀkerhet som artist Àr imponerande. DÀr hans kvinnliga motsvarigheter som Etana och Queen Ifrica lÀtt uppfattas som arroganta och predikande, finns det en ödmjukhet i Tarrus auktoritet som gör att man inte i samma grad provoceras av hans emellanÄt snusförnuftiga fördömanden. Han Àr lÄngt ifrÄn förutsÀgbar, men har som artist ett brett register av kÀnslor, och förmedlar dem alla mycket övertygande och med stor trovÀrdighet. Just i val av lÄtar och rytmer visar han prov pÄ en nÀrmast oövertrÀffad fingertoppskÀnsla. Hans talang ger honom givetvis lite hjÀlp pÄ traven, och förvandlar, som i fallet med exempelvis Island vibes rytmen, varje stycke musik han kommer över till audiellt guld. Konserten blir snabbt en kavalkad av hits dÀr publiken inte tvekar pÄ att följa Riley och kapellmÀstaren Dean Frasers emellanÄt snara tempovÀxlingar. I upplÀgget av lÄtval Àr konserten nÀrmast exemplarisk Àven om frÄnvaron av Get power from pain och Love created I förvÄnar en smula. Att publiken dÀremot tÀnder till som mest under just Never leave I och pÄföljande Wildfire överraskar dÀremot inte. Fram till den punkten tycks konserten inte varit annat Àn en förbluffande uppvisning i artisteri och scennÀrvaro. LÄtar i urval: Never leave I, Wildfire, Herbs promotion, Lion paw, Superman, SheŽs royal, Good girl gone bad, System set.
Reality check
Min All time favourites lista gav lite mersmak. Jag Àr en listmÀnniska, men har dragit mig för att publicera för mycket listor dÄ de sÀllan Àr sÀrskilt roliga att lÀsa. Jag tÀnkte hur som hels tipsa om mina favorit realityserier.
Reality har alltid varit nÄgot av ett guilty pleasure för mig, men jag har pÄ senare tid förlikat mig med att jag gillar det, och omfamnat att jag gör det. Men det hindrar mig inte ifrÄn att stÀndigt falla i fÀllan att behöva sjÀlvrÀttfÀrdiga mitt realitytittande. Jag brukar tvÀtta min sargade finkulturella sjÀl med vÀldigt mycket Kobra, lite Agenda och slökollande av Kunskapskanalen, för det gör ju det hela mer okej.
Svenska realityserier har jag dock vÀldigt lite till övers för. Jag upplever att översÀttningen av serier som Real Housewiwes eller Jersey Shore sÀllan funkar. Svenska Hollywoodfruar Àr den jag kollat mest pÄ, men dÄ mest i förbifarten, och den seriens framgÄng vilar enligt mig till nÀstan hundra procent pÄ det underbara fyndet Maria Montezami. Kungarna av Tylösand var enligt mig dömt att misslyckas frÄn början just för att castingen och samspelet mellan deltagarna i Jersey Shore Àr oövertrÀffad nÀr det kommer till reality. Enligt min uppfattning funkar svensk reality som bÀst nÀr det kommer till sÄ genomsvenska grejer som kryssningar och semestershopping, vilket enligt mig Àr en del av framgÄngen bakom FÀrjan och Ullared.
Just nu kollar jag som bÀst pÄ senaste sÀsongen av Real housewiwes of New York. I serien Real housewiwes finns förutom NY, New Jersey, Atlanta, Orange County, Miami och Beverly Hills. Jag har sett första sÀsongen av OC och tvÄ sÀsonger av NJ och bÀgge dessa Àr sevÀrda, i synnerhet NJ bjuder pÄ rÀtt drÄpligt drama emellanÄt. Atlanta började jag kolla pÄ men ingen av karaktÀrerna föll mig i smaken och NY Àr min favorit. Mycket pÄ grund av Jill Zarin och LuAnn Lesepps. Jag har försökt förstÄ vad det Àr hos Jill jag gillar (!) för emellanÄt framstÄr hon som extremt osympatisk, men det finns nÄgot jordnÀra hos henne. I första sÀsongen Àr hon LuAnns go to girl i nÄgot sÄ pinsamt som hÄrlöss, och det charmade mig pÄ nÄgot konstigt sÀtt.
RH handlar mycket om skitsnack, dessa kvinnor kan onekligen konsten att göra en höna av en fjÀder och vet inget om att vÀlja sina fajter med omsorg. Det tjafsas om de mest banala saker. Men till viss del Àr det fascinationen över att just dessa banala grejer för somliga Àr sÄ viktiga, som gör att man ÀndÄ fortsÀtter kolla.
A list New York var och Ă€r vĂ€l tĂ€nkt att funka som en Real housemen, eller vad man nu ska sĂ€ga. Ăn sĂ„ lĂ€nge finns bara en New York-serie men det finns planer pĂ„ en Dallas och Los Angeles version. Serien skildrar ett gĂ€ng homo och bisexuella mĂ€ns liv i New York. De rör sig i kretsar kring rika och berömda mĂ€nniskor och har yrken som skĂ„despelare, modeller, hĂ„rfrisörer och fotografer. I mĂ„ngt och mycket Ă€r serien en direkt kopia av RH, dramatiken ligger pĂ„ samma nivĂ„ Ă€ven om intrigerna handlar mer om sexande och relationer.
Och nÀr jag ÀndÄ Àr inne pÄ detta med intriger och dramatik Àr det vÀl pÄ sin plats att nÀmna Jersey Shore. Det Àr fylla, sex, relationer och humor i kubik. Vissa finner det tröttsamt men jag tycker att de första sÀsongerna av serien varit mycket underhÄllande. I den senaste tycker jag kanske att dramatiken kring Sam och Ronnie blev vÀl intensiv, och dÄ Àr jag ÀndÄ medveten om att jag som tittare inte vet hur mycket som Àr regisserat. Jersey Shore vinner mycket pÄ castingen och samspelet och om Montazami Àr Svenska Hollywoodfruars rÀddning Àr Snooki och hennes interagerande med de övriga Jersey Shores. FISTPUMP!
En serie jag verkligen Ă€lskar att hata Ă€r The City. The Hills varken Ă€lskar eller hatar jag, den Ă€r enligt mig helt meningslös och nĂ„gon jag verkligen inte vill stryka medhĂ„rs Ă€r det hĂ€r internationella Ă€cklet Spencer Pratt. Ăven om Whitney Port vĂ€ssat sina armbĂ„gar hĂ„ller jag Ă€ndĂ„ pĂ„ henne, och strebern Erin, som sĂ„ tydligt lider av mindrevĂ€rdeskomplex Ă€r Ă€ndĂ„ en fröjd att följa.
Erin och Whitney i all Àra, men den absolut största behÄllningen med The City, och Àven The Hills nÀr hon faktiskt gÀstade, Àr Kelly Cutrone. Vissa kallar henne vulgÀr och elak, jag tycker hennes rÀttframhet Àr uppfriskande, om Àn kanske lite pinsam för dem som drabbas av henne svavelosande utskÀllningar. SjÀlvklart fick Kelly efter sitt deltagande i The City sin egen sÄpa, Kell on earth. Den gick bara en sÀsong, och Kell on earth Àr sevÀrd och underhÄllande om man som jag Àr nyfiken pÄ pr-branschen och intrigerna bakom New Yorks modebransch.
Flipping out handlar om en mer eller mindre bindgalen man vid namn Jeff Lewis som tillsammans med sin affÀrspartner Ryan köper mark och hus för att sedan totalrenovera dem och sÀlja dem. NÀr jag sÀger att han Àr galen Àr det en grov underdrift. Denna serie Àr intressant för att Jeff trots allt Àr rÀtt framgÄngsrik och det Àr intressant att följa hur en mÀnniska som Àr sÄ galen som han ÀndÄ kan vara det.
En annan mÀklarsÄpa Àr Million dollar listing. Den Àr inte fullt lika bra som Flipping out Àven om de skildrar konkurrensen mellan tre mycket framgÄngsrika och unga mÀklare i Los Angeles pÄ ett rÀtt underhÄllande sÀtt.
Kathy Griffin Àr en amerikansk komiker som, enligt henne sjÀlv, harvar pÄ med förhoppningen om att med tiden nÄ Joan Rivers framgÄngar. Hennes egen sÄpa heter följdaktligen Kathy Griffin: My life on the D list. Kathy Àr vÀldigt rolig, och serien ger en skön inblick i livet bakom kulisserna utan att försöka skönmÄla nÄgot.
En annan serie som inte absolut inte pÄ nÄgot sÀtt skönmÄlar nÄgot, utan som istÀllet, inför varje ny sÀsong, skapar debatt om hur hÄrt och hur mycket man kan lÀmna ut och exploatara dokusÄpadeltagare Àr Celebrity Rehab with Dr Drew. Serien balanserar alltid pÄ grÀnsen till att bli ett ett evighetslÄngt publikfrieri dÀr man vÀltrar sig i före detta framgÄngsrika mÀnniskors olycka, men jag tycker att produktionen ÀndÄ lyckas förmedla den vÀrme och omsorg som Drew Pinsky kÀnner med de sargade sjÀlar som söker hans hjÀlp.
Tarrus Riley - Love scars
Med sina senaste alster, och dÄ tÀnker jag frÀmst pÄ Soul grabber och Chaka zulu pickney, tycks det som om Tarrus Riley valt en annan riktning musikaliskt. Kvar finns fortfarande tydliga inslag av reggaen, men han har mod nog att vÀva ihop detta med andra stilar. à ena sidan saknar jag den Tarrus jag vant mig vid att höra, bÄde Parables och Contagious Àr tvÄ enligt mig vÀldigt vÀlproducerade skivor dÀr musik, text och arrangemang samspelar exemplariskt, men samtidigt förstÄr jag att Tarrus, som ÀndÄ hunnit göra sÄ pass mycket musik ÀndÄ kÀnner ett behov av att förnya sig. Och i och med att jag vet hur pass bra musiker han Àr, vÄgar jag ÀndÄ hoppas pÄ att det, Àven om han fortsÀtter lÄta sig inspireras av andra stilar, att det alltid kommer finnas strÄk av det han gjort tidigare.
För helt borta Àr ju inte den vÀlbekanta Tarrus. I början av Äret bidrog han med Never leave I pÄ Island Vibes rytmen, pÄ ett sÀtt som vÀl Àr rÀtt typiskt för just honom, med en sjÀlspeppande lÄt.
En personlig invÀndning jag har emot de lÄtar Tarrus gjort pÄ senare Àr att tempot gör dem svÄrdansade. Med de flesta av hans andra mer reggaebetonade lÄtar gÄr det mer eller mindre alltid att gunga med, men bÄde tempot, tonen och sÀttet Tarrus mÀssar fram texterna pÄ gör Chaka zulu, och nu dÄ Love scars till lÄtar som snarare bjuder in till ett meditativt lyssnande, pÄföljt utan nÄgra yvigare danssteg.
Som jag skrivit tidigare hör Tarrus till en av de artister jag lyssnat och lyssnar pÄ mest. HÀr Àr en lÀngre lista med mina favoritlÄtar och hÀr Àr de enligt mig femton bÀsta lÄtarna han gjort.
All time favourites
Inspirerad av min tweep Anna Thunman Sköld, tillika upphovskvinnan bakom den eminenta tv-bloggen Thunmans tv-blogg, tÀnkte jag ge mig i kast med att lista nÄgra av mina absoluta favoritserier genom alla tider.
Först slogs jag av tanken att det vÀl inte borde vara sÄ svÄrt, men i takt med att jag började rota bland gamla inlÀgg frÄn min förra blogg vÀxte rÀdslan över att jag skulle rÄka glömma nÄgon.
Det har jag dock valt att lösa genom att
1) skippa serier jag kollade pÄ innan gymnasiet om de inte haft enormt inflytande pÄ mitt tvtittande. DÀrför rök Ensamma hemma ( Party of five). Hade jag haft med den hade vi med sÀkerhet ocksÄ hittat serier som Parker Lewis, 21 Jump Street, Ebba och Didrik, Dönickar och DÄrfinkar, samt Skönheten och Odjuret pÄ denna listan, och med facit i hand vet jag inte om jag kan stÄ för kvalitén i alla dessa serier.
2) Jag har skippat tecknade serier. Det utesluter framförallt Simpsons, som jag inte ens Àr sÀker pÄ skulle platsat för jag Àr ingen större Simpsonsfantast, men ocksÄ Futurama och The Boondocks, som vÀl var den som var allra nÀrmast att platsa om nÄgon.
3) Inte heller har jag valt att ta med nÄgra renodlade sketchserier. Bland de jag övervÀgde fanns Little Brittain och Kvarteret Skatan men denna lista avser frÀmst fiktiva serier med en övergripande handling.
Med det sagt...
Dark Angel Àr en av de serier jag sÄg som tonÄring som jag ÀndÄ lÄtit nÀstla sig in pÄ listan, mest för att den betydde rÀtt mycket för mig dÄ. Jag kommer sÄ hÀr i efterhand knappt ens ihÄg hur den slutade, eller om jag ens sÄg fÀrdigt hela serien, men tycker att den förtjÀnar ett omnÀmnande. Jag Àr vÀl medveten om att den möjligtvis tappade mot slutet men Àr beredd att ha överseende med det dÄ jag ÀndÄ tycker att den var mycket bra de inledande sÀsongerna, bÄde vad gÀller manus, handling och skÄdespel. Kyle XY Àr en annan liknande serie som hade kunnat hamna pÄ listan hade det inte varit för att jag inte sett den andra sÀsongen, och dÀrför tyckte det var bÀst att inte ta med den.
Jag följde Cityakuten mer eller mindre slaviskt frÄn start, dÄ jag var runt tretton och har förmodligen sett alla avsnitt minst tvÄ eller kanske till och med fler gÄnger. Jag hÄller med om att serien bitvis Àr svajig, men Àr mycket imponerad av att producenterna, manusförfattarna, regissörerna och skÄdisarna ÀndÄ lyckas hÄlla sÄ hög klass pÄ serien i sÄ mÄnga sÀsonger. Enligt mig finns det ingen annan serie som visat pÄ samma kontinuitet.
Vita huset Àr en annan serie jag följt slaviskt. Jag föll för tempot i dialogerna och för att man enligt mig lyckades förena politik och intriger utan att det blev varken patetiskt eller pretentiöst. Sen hade jag ocksÄ ett extremt gott öga för CJ spelad av Allison Janney.
Det var lÀnge sen jag sÄg pÄ Oz men jag pÄminns om serien varje gÄng nÄgon av skÄdisarna dyker upp i nÄgon annan av de serier jag följer. Jag har inte vÄgat kolla om serien och kanske Àr det inte alls sÄ bra som jag minns den, men jag minns den som vÀldigt bra tack vare handling, intriger, skÄdespel och manus.
Det Àr trÄkigt att det kÀnns som att man mÄste rÀttfÀrdiga att man tittar pÄ SATC eller ens tycker att det Àr bra, och att sÄ fÄ ens funderar över varför denna serie Àr sÄ utskÀlld, eller pÄ om att den Àr det har nÄgot att göra med att den handlar om fyra framgÄngsrika kvinnor. SjÀlv uppskattar jag den vÀrme den beskriver vÀnskapen mellan de fyra kvinnorna pÄ. Det tog serien tvÄ sÀsonger att verkligen ta sig, men sen blev den bÄde underhÄllande, rolig och bitvis ÀndÄ lite rörande.
Det var vÀldigt lÀnge sedan jag sÄg Six feet under, jag har inte vÄgat kolla pÄ det sen det slutade gÄ av rÀdsla för att jag ska upptÀcka att det inte var sÄ bra som jag minns. För jag minns det som vÀldigt vÀldigt bra i sÄ vÀldigt mÄnga avseenden. True Blood har inte alls lyckats bjuda pÄ lika mycket förtÀtat skÄdespel, men det Àr nog mycket pÄ grund av att TB Àr mer av ett spektakel Àn vad Six feet under var.
The Sopranos har jag dock vÄgat se om och Àven om de inledande sÀsongerna kÀnns lite daterade har den bara övertrÀffat mina förvÀntningar och blir bara bÀttre och bÀttre ju fler gÄnger jag ser den.
The Office UK har jag inte heller vÄgat kolla pÄ sen det gick, men jag minns att jag verkligen Àlskade den, och Àven om jag kanske skulle Àndra uppfattning om den litar jag pÄ att jag hade tillrÀckligt bra omdöme nÀr jag sÄg det för att den ska platsa pÄ listan. Det gör dock inte Gervais andra skapelse Extras, men det beror snarare pÄ att jag inte sett lika mycket av den serien för att med sÀkerhet kunna uttala mig om den. Men jag gillar det jag sett av Extras vÀldigt mycket.
MÀnniskornas stad Àr bÄde drÄplig och rörande. Just vÀrmen som man skiljer vÀnskapen mellan de bÄda pojkarna pÄ tycker jag Àr vÀldigt vÀlgjort.
Sleeper cell visades om jag inte minns fel pÄ Svt nÄgon gÄng sommaren 2005 eller kanske 2006, och Àr en serie jag kÀnner mig nödgad att tipsa folk om i tid och otid för den Àr inte bara extremt bra och vÀlgjord, den har inte fÄtt pÄ lÄnga vÀgar sÄ mycket uppmÀrksamhet som den borde. I synnerhet om man tar i beaktande den enorma hajp som 24 levt pÄ sen start.
NÀr jag gick gymnasiet hade jag endast markutbudet och var hemfallen Ät vad Svt och Tv 4 visade. DÄ visade Svt Uppdrag: Mord och jag fullkomligt Àlskade den serien. Jag spelade till och med in varenda avsnitt och tv-filmen pÄ vhs. NÄgra Är senare kom The Wire och jag insÄg att Uppdrag: Mord bara varit ett smakprov, en liten övningsrunda. För Àven om serierna egentligen inte Àr sÀrskilt lika sÄ finns det ÀndÄ beröringspunkter i det trÀffsÀkra skÄdespelet, nÄgot jag tror grundar sig mycket i liknande regi, och jag vill tro att det Àr dÀrför jag gillar The Wire. Uppdrag : Mord Àr för övrigt just en sÄn dÀr kÀr serie man helst inte ska se om, i synnerhet inte efter att ha sett The Wire, för dÄ inser man hur svÀltfödd man just vid tillfÀllet kanske var pÄ en hÄrdkokt kriminalare. DÀrmed inte sagt att Uppdrag : Mord var dÄligt. Men tro nu inte att detta betyder att jag gillar PÄ spaning i New york ( NYPD Blue) eller nÄgon serie med Law i titeln, för det gör jag Ä det bestÀmdaste inte!
Dessa serier har jag alltsÄ sett mer eller mindre frÄn början till slut och de Àr alla avslutade vilket gör det lÀttare att försvara kvalitén i dem. Nu förstÄr ju jag att jag bara ska bedöma seriernas kvalité till dags dato men det Àr ÀndÄ svÄrt nÀr det finns vissa serier jag verkligen Àlskar, men ÀndÄ kanske missat ett par sÀsonger av. DÀrför vill jag lÀgga in en brasklapp och sÀga att nÀr jag sÀger att jag tycker de serier som följer Àr tillrÀckligt bra för att platsa pÄ min all time high lista, sÄ Àr det för att jag bedömt att det jag faktiskt sett har varit tillrÀckligt bra.
PÄ senare Är Àr det som om det med varje serie kommer en Àrkefiende, en illvillig konkurrent. Givetvis Àr detta ett medvetet drag frÄn somliga produktionsbolag, och i ett försök att locka lÀsare hoppar media glatt pÄ tÄget. För oss i publiken handlar det i slutÀndan om att ta stÀllning. Weeds eller Breaking Bad? How I met your mother eller 2 & 1/2 men? Sex and the City eller Entourage? SjÀlv tycker jag den hÀr typen av jÀmförelser Àr helt meningslösa och faller pÄ sin egen orimlighet, men kan förstÄ att det ÀndÄ Àr kul som identitetsmarkör, om nÄgot. I valet mellan Weeds och Breaking Bad vÀljer jag hursomhelst Weeds vilken dag i veckan som helst. Denna serie lyckas pÄ nÄgot sÀtt Äteruppfinna sig sjÀlv gÄng pÄ gÄng och det gillar jag. Sen Àr Kevin Nealon och Elisabeth Perkins bÀgge helt fenomenala! Just hysterin och kaoset som prÀglar serien i tid och otid Àr ocksÄ rÀtt underhÄllande.
Enligt mig Àr The Office US en av de allra bÀsta tv-komedierna som gÄr pÄ tv just nu. BÀst hittills har sÀsong fem varit, och brandövningsscenen hör till en av fÄ scener som varit nÀra att kvÀva mig av skratt.
Hade jag skrivit denna lista för tvÄ mÄnader sedan hade The Big Bang Theory fÄtt nöja sig med att vara en bubblare, men de senaste tre avsnitten, och framförallt etablerandet som Amy Farrah - Fowler som en Äterkommande karaktÀr har enligt mig inneburit ett enormt lyft för serien. Ett tag var jag rÀdd att den skulle falla med Pennys och Leonard förhÄllande men tack och lov har Chuck Lorre och Bill Prady hittat sÀtt att förnya serien pÄ och det Àr jag enormt tacksam för. Jag Àr extremt krÀsen nÀr det kommer till sit-coms, faktum Àr att detta Àr den enda som Àr med pÄ listan. Varken Seinfeld eller VÀnner kan jag med gott samvete ta med. Seinfeld kan jag uppskatta och har jag kollat mycket pÄ i efterhand, men det kÀnns inte riktigt som samma grej, och VÀnner kÀnns sÄ hÀr femton Är efter Anistonfrillan rÀtt daterat. Att jag alltsÄ inte gillar HIMYM borde inte komma som nÄgon överraskning.
Ăven om Bill Compton kĂ€nns vĂ€l tröttsam och blek gillar jag Ă€ndĂ„ True Blood rĂ€tt mycket. Sista sĂ€songen slutade lite svagt och det kĂ€nns som om man slarvat bort Tara lite i villervallan, men jag gillar Ă€ndĂ„ blandningen mellan nutid och mystik, Ă€ven om True Blood inte pĂ„ nĂ„got sĂ€tt Ă€r sĂ€rskilt unikt i det avseendet. I övrigt har jag inte mycket till övers för serier med inslag av demoner eller övernaturliga fenomen. Jag började kolla pĂ„ Supernatural och gillade det skarpt, och kanske skulle den platsa om jag sett alla sĂ€songer. Vampire Diaries gillar jag överhuvudtaget inte, och Buffy tyckte jag redan frĂ„n start var för mycket.
Tredje sÀsongen av United states of Tara var lÄngt ifrÄn nÄgon höjdare och den fjÀrde började vÀldigt svagt, vilket fick mig att börja misströsta rejÀlt. Men de senaste tvÄ avsnitten har varit helt fantastiska och levererat riktigt grymma cliffhangers. För mig Àr det en gÄta hur denna serie kan ha gÄtt sÄ mÄnga svenskar förbi. Framförallt Àr det pinsamt att Tv 9 inte valt att visa den större omsorg.
Jag strĂ€ckkollade pĂ„ samtliga sĂ€songer av Sons of Anarchy under mellandagarna och nĂ€r jag till slut var tvungen att leta mig ut för att handla mat hade verkligheten flutit ihop helt med dikten och jag började se kriminella var jag sĂ„g. Serien lever pĂ„ gott och ont pĂ„ att vara vĂ€ldigt autentisk. Ăven om vissa grejer kĂ€nns vĂ€l vidlyftiga pĂ„minns vi ju dagligen om att det faktiskt finns dem som tar lagen i egna hĂ€nder. Sen tycker jag dynamiken mellan de olika medlemmarna och i synnerhet rivaliteten mellan alfahannarna Ă€r intressant.
Ett axplock svenska serier jag sett och uppskattat Ă€r Tusenbröder, Det nya landet, Hammarkullen eller Vis ses i Kaliningrad och Familjen Babajou.Â
Serier som Àr aktuella just nu men som bara gÄtt en eller ett par sÀsonger och som jag tror med tiden kommer platsa Àr Modern Family, How to make it America, Game of Thrones, Downton Abbey och The Walking Dead.
Jag har medvetet valt att inte ta med Dexter, Deadwood, ItŽs always sunny in Philadelphia, Rome, The Riches, Dirt, Big Love, Medium, Lie to me, Cougar town och Heroes för att jag missat en eller fler sÀsonger av dessa.
TvÄ serier som bÀgge bara förÀrades med en sÀsong var Lights out och The no 1 ladies detective agency. BÀgge mycket bra, vÀlgjorda serier som hade förtjÀnat bÀttre. Lights out hör till nÄgot av det bÀsta jag sett i Är, oavsett vad jag kanske tidigare hÀvdat.
Till dem som snubblade precis pÄ mÄlsnöret hör Kitchen confidential.
Jag har dĂ€remot inte glömt Boardwalk Empire eller Entourage. Ăven om den sistnĂ€mnda kan vara lite smĂ„kul om man Ă€r pĂ„ rĂ€tt humör sĂ„ tycker jag inte det Ă€r sĂ€rskilt nyskapande eller underhĂ„llande att se en skĂ„dis lĂ„ta snyltande vĂ€nner och slĂ€ktingar supa bort alla pengar. Boardwalk tappar för att scenografin kĂ€nns alldeles för styltig och för att samtliga kvinnliga karaktĂ€rer Ă€r absoluta mĂ€hĂ€n. Inte heller nĂ„got större fan av Californication.
Puuuh! LÄt oss nu hoppas att jag inte glömt nÄgon.
UPPDATERING 1.
Visste vÀl att jag glömt nÄgon. Jag hÄller som bÀst pÄ med senaste sÀsongen av In treatment sÄ jag skulle vÀl kunna ursÀkta mig med att jag inte sett allt som gÄr att se men oavsett vilket hör den till nÄgot av det bÀsta jag sett.
UPPDATERING 2.
Jag har ocksÄ glömt Band of Brothers. Visserligen Àr det nÄgra Är sen jag sÄg det, men den Àr ÀndÄ sÄ pass bra att det Àr nÀrmast oförlÄtligt att jag inte kunde komma ihÄg den. Helt hysteriskt har jag dock precis börjat kolla om och Àven om det Àr kul, Àr det för hysteriskt för att platsa pÄ listan.
Laden - Come mek mi touch you ( Di genius)
Har en kÀnsla av att denna lÄt kommer drunkna i den strida flod av lÄtar som bruklig brukar slÀppas i maj och juni, men nÀr ÀndÄ en naiv förhoppning om att den fÄr sina femton minuter i rampljuset, för det förtjÀnar bÄde Laden och Di Genius.
Beatet visar med all tydlighet att Di Genius borde börja producera hiphop och rnb. Egentligen gör han vÀl egentligen, med lÄtar som denna, redan det, med den skillnaden att sÄngen eller rappen alltid lÀggs pÄ patois.
Jag gillar beatet för att det Àr sensuellt och förföriskt. Jag förestÀller mig att den spelas pÄ klubben precis nÀr det börjat mörkna, folk har inte börjat dansa Àn, och det ligger en förtÀtad spÀnning över vad kvÀllen har att bjuda pÄ, i luften.
Timberlee Linja ( White label riddim / Equiknoxx)
Timberlee har man tidigare kunnat höra pÄ bland annat Cosa nostrarytmen som kom i fjol dÀr hon bidrog med den lite smÄklistriga lÄten The General. Andra medverkande pÄ White Label Àr bland annat J.O.E som mycket tragiskt avled i februari i Är, samt Spice, T.O.K och Beenie Man, men Timberlee Àr den som i mina öron sticker ut mest.
Equiknoxx har ett vÀldigt sÀrprÀglat och eget sound, och det i kombination med att rytmerna voicas av artister som Àven de har ett speciellt sound, som Spice och Aidonia, gör att rytmerna sÀllan blir en i mÀngden av alltför mÄnga.
Just denna sticker kanske inte ut sĂ„ mycket, men med de medverkandes hjĂ€lp kommer den nog skörda vissa framgĂ„ngar.Â
HÀr har jag samlat ett par andra lÄtar Equiknoxx producerat, samt ett par andra lÄtar med toastande tjejer.
Busy Signal - Pon dem ( Wild life riddim Di Genius)
Detta Àr Di Genius senaste rytm Wild life som gÀstas av Busy Signal, Assassin aka Agent Sasco, Mavado, Bramma och Elephant man. Det Àr nog ingen vild ( haha) gissning att fler kommer tillkomma, Àven om rytmen Àr rÀtt medioker för att vara en av geniets skapelser.
För att inte tala om att Busy redan visat var skÄpet ska stÄ! Nog för att Assassin gör ett exemplariskt jobb Àven han, men detta Àr verkligen Busys rytm, frÄn första versen till den sista refrÀngen, och bÄde Assassin och Mavado hamnar helt i skuggan av honom.
Min förhoppning Àr att denna rytm kommer spelas frekvent sommaren igenom, men dessvÀrre saknar rytmen den dÀr tillbakalutade kÀnslan som oftast gör en sommarhit, i det avseendet Àr bÄde rytmen, men ocksÄ de spÄr som finns pÄ den enligt mig lite för aggresiva. Men vi kan ju alltid hoppas att jag har fel.
Serani - Clouds ( Category 5 / Daseca )
Har ju hunnit gÄ nÄgra veckor sedan den slÀpptes, och jag kan erkÀnna att det gick mig lite förbi, men nu finns alltsÄ hela rytmen ute. Och enligt mig Àr det Serani som vinner den inre cutsstriden. Mavado levde inte upp till mina förvÀntningar, Àven om hans lÄt var bÀttre Àn mycket annat han gjort pÄ senare. Seranis lÄt faller mig mycket i smaken för att den Àr sÄ pass mycket crossover, och för att hans desperation och hjÀrtesorg verkligen förmedlas pÄ ett bra sÀtt.
Av de övriga lÄtarna frÄn rytmen Àr alla klart godkÀnda och kommer sÀkert vÀxa med tiden, frÀmst dÄ Bugles Idol.
Jah Vinci - Rise ( Handful riddim / Young vibes )
Och apropÄ Jah Vinci, hÀr en av hans senaste lÄtar. Jag gillar det mesta han spottar ur sig, och det handlar nog mycket om att han vet vilken typ av rytm som passar honom. DÀrmed inte sagt att han inte kan överraska, han sjunger ju exempelvis pÄ Message rytmen.
Bencil - Cut dem off ( Hungry Dawg riddim / Seanizzle )
Att jag tycker detta Àr nÄgot av det bÀsta i Är vittnar om att jag Àr extremt krÀsen, men ocksÄ att jag har en ganska svÄr smak. Visserligen faller jag ocksÄ för de större grejerna med tiden, men det beror ju snarare mer pÄ hjÀrntvÀtt Àn nÄgot annat.
Detta gillar jag bÄde för att beatet kÀnns nytt och oförutsÀgbart men samtidigt vÀldigt poppigt, och för att jag aldrig hört Bencil förut. Min förhoppning Àr att det kommer komma fler cuts pÄ denna rytm med tiden. I synnerhet Jah Vinci tror jag skulle kunna göra nÄgot mycket bra med denna rytm, sÄ det Àr vÀl bara att hÄlla alla tummar och tÄr.
För dem som inte hört nÄgot Seanizzleproducerat förut kan jag rekomendera Compassion och One Day, tvÄ i mina öron mycket bra rytmer. Introt pÄ den första, som Àr ett samarbete med Askhelle, pÄminner enligt mig vÀldigt mycket om Roxettes Listen to your heart.
Detta Àr ett kort smakprov frÄn den nya DASECA-producerade rytmen Category 5 som Àr planerad att slÀppas 15 mars.
Det lilla man fÄr höra lÄter mycket lovande, sjÀlv gillar jag i synnerhet Mavado, kanske för att hans senaste lÄtar enligt mig varit smÀrre besvikelser. Sen om denna rytm hÄller vad den lovar, det ÄterstÄr att se. I ett led att bygga hajp Àr det bÄde genialt och lite smÄkorkat att som nu slÀppa ett smakprov. Det lönar sig bara om man verkligen kan leva upp till de högt stÀllda förvÀntningarna.
Ăvriga medverkande pĂ„ rytmen Ă€r bland annat Serani, I Octane, Bugle och Kibaki.
Criminal Minds: Suspect Behavior
Criminal Minds har kommit nĂ€ra halvvĂ€gs in i sjĂ€tte sĂ€songen, och gĂ„r lĂ„ngt ifrĂ„n pĂ„ tomgĂ„ng. Ăven om det funnits tendenser att, pĂ„ gott och ont, snurra in vĂ€l mycket pĂ„ karaktĂ€rernas bakgrundshistorier, Ă€r serien fortfarande vital. Som tittare har man vant sig vid den dĂ„liga dekoren och emellanĂ„t opersonliga scenografin, det lĂ€tt grĂ€sliga överspelet frĂ„n somliga av skĂ„despelarna, för att innehĂ„llet, arbetet i att spĂ„ra och fĂ„nga obeskrivligt rubbade individer, varit nog sĂ„ fĂ€ngslande.
ĂndĂ„ vĂ€ljer man att precis nu lansera ytterligare en serie, med ungefĂ€r samma utgĂ„ngspunkt och upplĂ€gg, men med uppsĂ„t att skildra andra aspekter och arbetsmetoder.
I en förhoppning om att just utgÄngspunkt och upplÀgg ska rÀcka för att locka publiken frÄn originalet, tycks man ha glömt bort vad det Àr som ÀndÄ gjort Criminal Minds till en sÄdan succé.
För dÀr rollkaraktÀrerna i Criminal Minds tillÄts vara flerdimensionella och mÄngfacetterade, Àr figurerna i Suspect Behavior nÀrmast orovÀckande platta och ytliga. I originalet finns alltid utrymme att i korta sekvenser fördjupa samspelet, komma med smÄ blinkningar om vilka dessa individer, som valt att jobba med och runt all denna tragik ÀndÄ Àr. Tre avsnitt in i Suspect Behavior fÄr man som tittare fortfarande inte grepp om en enda av karaktÀrerna.
Suspect Behaviors största problem Àr att den pÄminner bÄde för mycket, och för lite om originalserien. Vad som egentligen skiljer de bÀgge Ät Àr svÄrt att sÀtta fingret pÄ, samtidigt följer serien samma formel och upplÀgg frÄn originalet men utan att egentligen bidra med nÄgot helt eget.
Visserligen har det tagit originalserien sju sĂ€songer att bygga upp ett intressant persongalleri, och att efter tre avsnitt begĂ€ra det av Suspect Behavoir Ă€r kanske vĂ€l hĂ„rt. ĂndĂ„ Ă€r det sannolikt just det publiken kommer göra, och besvikelsen lĂ€r inte lĂ„ta vĂ€nta pĂ„ sig.
Criminal Minds styrka ligger i att popularisera och förenkla det djuriska i vÄr natur. Inspirerad av verkliga hÀndelser ger man publiken en möjlighet att utan att framstÄ som morbid att djupdyka i en psykopats förestÀllningsvÀrld. Det balanserar stÀndigt pÄ linjen för vad som Àr att betrakta som frÀckt publikfrieri, och landar emellanÄt i lÀtt överanstrÀngt effektsökeri, men det Àr just det som gör serien sÄ bra.
Suspect Behavior har inget av detta. Faktum Àr att serien Àr vÀldigt blek och intetsÀgande i jÀmförelse. Varför man ska titta pÄ den nÀr det finns minst en handfull nÀstan exakt likadana, dÀr man lagt ner större möda pÄ persongalleriet, Àr lite av en gÄta. LÄt gÄ om skÄdespelet vore fantastiskt. Men nÀr det i korta sekvenser Àr det, Àr interiören, manuset och det övriga innehÄllet för fattigt för att faktiskt lyckas fÀngsla.