Tankar och ögonblick @tankarochogonblick - Tumblr Blog

Jag dansade i ett regn av konfetti

En vecka jag längtade efter så mycket, ett avslut på en tid som var den jobbigast men också den mest underbara i mitt liv. Ett avslut som innebär att jag skiljs från mina vänner som har blivit till en andra familj men också ett steg närmare den framtid jag drömmer om.

Det blev en vecka jag aldrig kommer glömma, en känslomässig berg och dalbana, lyckans definition. Jag gick med mina glitterpersoner på gatorna, jag dansade till dålig musik, jag såg has:are kriga, jag mös i en park, jag hittade skatten, jag gick på förfest, jag skrev på lakan.

Sen började det otroliga, det som inte går att beskriva med ord. Jag skålade med skumpa, kramade om de som lärde mig om livet, sprang med mössan på huvudet och dansade i ett regn av konfetti. Jag möttes av mina fantastiska människor som jag kallar för vänner och familj. De som följde med på min resa och stod och kollade på hur jag sprang i mål, de gav kraft och motivation, de var stolta och jag älskar dem.

De jag kallar för mamma, pappa, bror, moster, farmor, mormor, kusin, vän, bästa vän och pojkvän. De jag har så mycket att tacka för, de som är allt och lite till.

Det är ren lycka jag känner när jag tänker tillbaka på allt jag fick uppleva under dagen som är en sådan stor milstolpe i livet. Jag är så tacksam för alla som bidrog till den bästa dagen i mitt liv, ni är så himla bäst. Jag är så himla bäst, jag som har kämpat och tagit mig fram. Det har varit en kamp mot livets upp och nedgångar, en kamp där armbågar, knytnävar och knän fick tas till. En kamp som lönade sig och resulterade i den bästa dagen någonsin!

Allt jag någonsin har drömt om

“there’s a light that you give me when I’m in shadow

there’s a feeling you give me, an everglow.”

- Chris Martin

Äventyr, lycka och glitter

Som att trilla i ett hav med ett oändligt djup, hoppa från ett plan utan skärm och som att ha en oöppnad lott framför sig. Det var ungefär så det kändes i början.

De första sekunderna på året rusade iväg och följdes av 365 dagar som visade sig innehålla varenda nyans av det som kallas för livet. Nyanser från svart till vitt, med en aning glitter.

Glitter som började i en punkt och sedan exploderade och spred sig i hela mig. Glitter som från början var mestadels matt, innan den reflekterade 29 olika färger i aprilsolen.

Aprilsolen vars strålar knappt hann göra sina under innan jag stod där; sjungandes, gråtandes och överlycklig under en himmel fylld med stjärnor och trodde att min lycka skulle lysa för evigt. Tillsammans med solen som blev allt starkare blev känslorna fler och fler, precis som jordgubbsplantorna som spred sina revor.

Troligtvis var det där och då jag skulle må som bäst, med solen strålandes och solbrända kinder. Men känslorna växte ytterligare, vänner sjöng, dansade och skrattade på tolvslaget som betydde så mycket. Och där stod jag, lycklig som ett barn på julafton, ett barn som jag nu inte längre var. Jag kramades, pussades och grät, men framförallt så älskade jag.

Älska är ordet som beskriver mitt 2016. Jag älskar att resa, aprilsolen, sommaren, konserter och jordgubbar. Jag älskar min familj, mina vänner och jag älskar honom. Men mest av allt älskar jag livet, med alla dess möjligheter och utmaningar.

Med ett stort tack vill jag avsluta mitt 2016, det bästa året jag har fått uppleva i mitt liv hittills. Men jag vill även avsluta mitt 2016 med att sända mina tankar och min kraft till alla de som har haft det svårt, och de som än behöver kämpa. Jag är med er.

Nu är jag redo för att ta steget in i nästa osäkerhet, ännu en gång hoppar jag ur ett plan utan skärm. För jag har samlat mod utav den kärlek som har givits, jag är positiv, glad och full av livsglädje. Jag är beredd för de kommande stora äventyren.

Och förresten; med dig vill jag starta detta, uppleva allt, dansa, sjunga och vara lycklig. Du är mitt glitter.

Om hjärnspöken och kontroll

Allt stod stilla och negativa tankar, stress och dåligt självförtroende samlades som en tjock mur framför allt som är positivt och glädjefyllt. Muren blev till min last som blev tyngre och tyngre för varje steg jag tog och, lasten blev så tung att mjölksyran började produceras i mina ben och jag kände mig andfådd.

Varje tanke jag tänkte studsade mot väggen och färgades mörk och negativ. Mörkret började snart fylla hela min tankeverksamhet, hela min kropp och till slut även hela min tillvaro.

Men jag kunde inte förstå vad som hände, den ända känslan som jag klart och tydligt kunde identifiera var ångest. Ångest som med sin fulla kraft rullade över och kvävde mig. Jag kände igen den känslan jag kände för ett och ett halvt år sedan, känslan att inte orka mer och att vilja ge upp. Det är inte bara en känsla av uppgivenhet utan också av självhat.

Men jag kunde jag såg ljus, nästan för litet för att kunna synas, men tillräckligt stort för att kunna inse att det aldrig får hända igen. Jag insåg att jag fortfarande har chansen att riva muren och vinna över detta, jag har fortfarande chansen att förhindra att ångesten ska vinna igen och jag har fortfarande chansen att styra över mig själv. Och det är exakt det jag ska göra, jag ska ta chansen!

Det är mina tankar, det är min kropp, det är mitt liv och därför är det jag som ska bestämma. Jag har lovat mig själv och människorna omkring mig att jag aldrig mer ska hamna där, jag ska aldrig mer hata mig själv och min kropp, jag ska aldrig mer överlämna mina handlingar till en sjukdom och jag ska aldrig igen vilja byta mitt liv till evigt mörker.

Att jag är frisk betyder inte att jag alltid kommer må bra, det betyder att jag vet hur jag hanterar situationer som är jobbiga och att jag är starkare än alla de hjärnspöken som vill ta kontroll över min hjärna. Att jag är frisk betyder att jag har fått tillbaka all den lycka, kärlek och livsglädjen som jag en gång har haft. Idag njuter jag av livet mer än någonsin, för jag har lärt mig hur snabbt det kan gå. Jag njuter för at jag räcker till, och jag njuter för att detta liv är alldeles för värdefullt för att ge upp.

L som i liv

Finns det något viktigare än livet, finns det något som kan mätas med ett enda blads önskan att leva, att växa.

Det bästa någonsin

Jag kan inte beskriva med ord hur jag känner just nu. Lycklig, kär och oändligt tacksam är allt jag kan tänka på, men det är så himla mycket mer När jag slår upp ordboken för att leta efter de rätta orden stänger jag igen den på samma gång. Vad ska jag göra när alla ord känns så mesiga i jämförelse mot det jag egentligen känner? Vad ska jag göra när mina känslor sträcker sig bortom allt jag någonsin har känt?

Allt jag försöker för att kunna beskriva detta fungerar inte, och tårar rinner ner för min kind av frustration, för att jag inser att det inte finns något sätt för mig att kunna förklara för dig hur jag känner.

Jag kommer aldrig kunna berätta för dig hur bra du får mig att må, hur lycklig jag är när jag är med dig eller hur mycket det pirrar i magen när vi ser varandra i ögonen.

En dag ska jag kunna visa dig allt jag känner och lite till, med ord och med handling. Och om jag inte klarar det, ska du veta att det jag känner just nu gör mig lyckligare än Coldplay en julikväll.

Detta är en hyllning till dig, likt en lovsång för helgen. Tack för att du är du, tack för att du är lycka.

magi och kärlek

Jag var där; jag sjöng, skrek, dansade och grät. Men främst så uppfyllde jag min största dröm. Drömmen som jag hade haft så länge i mitt liv.

Till DIG

Det är en ständig känsla av att behöva ge tillbaka, all den kärlek jag har fått och ständigt får. Det är kanske otillräcklig självkänsla som får mig att tycka att jag inte är värd allt. Eller så är det den enorma kärleken till dem, dem som förtjänar världen.

Men oavsett vilket, vill jag säga tack. Tack till dem som ger, tack till dem som älskar, tack till dig. Det är du om har fått mig att orka, det är du som gjorde det möjligt, det är du som är bäst.

Du förtjänar att veta att jag uppskattar dig, att jag inte tar dig som en självklarhet och att jag är tacksam för varje gång du har funnits där.

Jag är tacksam för den gången du hjälpte mig att fatta beslutet, jag är tacksam för den gången du lyssnade, jag är tacksam för den gången du grät med mig, men jag är också tacksam för den gången du skrattade med mig och fick mig att må bra.

Så jag säger det ännu en gång, TACK TILL DIG.

Det allra största och viktigaste som livet lär dig är att älska.

Du borde sluta vara så arg, du borde sluta vara ledsen, du borde sluta ta sönder dig själv. Du borde istället börja uppskatta och älska den du är.

I detta ögonblick borde du släppa allt och börja vara lycklig, du borde sprida kärlek istället för att vara rädd.

Slösa inte din värdefulla tid på att vara orolig över obetydliga saker, gör inte det. Att ta en risk, att ta ett steg framåt, det är inte något som borde oroa dig. För risker innebär alltid något bra, något man alltid lär sig av oavsett vad de resulterar i.

Du borde älska dig själv och allt omkring dig innan det är försent. För optimism är som en magnet för lycka, om du tänker och lever positivt kommer bra saker att ske.

DU borde få hitta lyckan och kärleken, för det allra största och viktigaste som livet lär dig är att älska.

Precis som en kropp hålls uppe av två ben

Jag var beredd och jag visste om det. Det fanns inget hopp. Men hur kunde alla bara ge upp? Du fanns, jag fanns, de fanns. Hur kan man inte vilja fortsätta?

Jag höll fast vid det lilla hoppet som fanns, dina andetag och dina hjärtslag, dina ord och dina löften. Det var omöjligt att acceptera att hela mitt liv skulle förändras, att det skulle finnas julafton utan tomten eller regn utan dans.

Det var omöjligt utan dig. Men du kämpade, vi kämpade, bevisade hur fel alla hade. Vi var ännu en gång de som hade rätt. För det var så vi var, vi hade alltid rätt, vi var alltid bäst. Tillsammans.

Jag blir tårögd varje gång jag tänker på det. Tillsammans. Tillsammans var vi starka, tillsammans mådde vi bra, tillsammans var vi trygga. Det hoppet jag gav dig, lärde du mig att hitta. Den glädjen jag kom med, lärde du mig att känna.

Du lärde mig att det omöjliga är möjligt, att det dåliga är bra, att det efter varje nerförsbacke kommer att gå upp igen. Men framförallt lärde du mig att leva, att skratta, att gråta, att tro och att älska.

Det är som att en själ delades av två kroppar, precis som en kropp hålls uppe av två ben.

Ändå var det inte så det skulle vara. Enbart vår kraft och vår vilja visade sig inte vara tillräcklig. Och jag kunde inte förstå det, jag var ju bara 15 och ville spendera flera år med dig.

Ett sämre tillfälle hade inte kunnat finnas. Jag behövde dig som aldrig förr, Det verkade omöjligt, kraften hade tagit slut, utan anledning var det inte värt att kämpa. Inte själv, inte utan dig.

Varje cell i min kropp skrek, så högt att jag blev döv, till och med förlamad. Att det är jag som ska behöva fortsätta själv, det är det jag aldrig kommer kunna förstå.

Idag är jag nöjd över att kunna säga att vi lyckades med det som många äktenskap misslyckas med. Att vi höll ett löfte som inte var uttalat och inte alls menat på samma sätt som brudparet lovar sig vid altaret. Jag är nöjd över att ha gjort allt jag kunde och speciellt nöjd är jag över att jag gör allt jag kan.

För du var och är han som alltid är med mig. Du är min person. Jag älskar dig.

Till er som är tillräckligt modiga

Något som för många förblir ett mysterium, något som kan kännas så svårt att förstå och alldeles för avlägset.

Det är inte heller någon självklarhet, det finns ingen garanti, man behöver kämpa, övervinna rädslan att kunna överge kontrollen, släppa taget och falla fritt. Falla in i en tunnel som leder längre och längre in i något oförutsebart, lika mörkt som det är ljust och i alldeles för många faller lika smärtsamt som vackert.

Man kommer till stunder av lycka och tillgivenhet. Ögonblick av eufori och hängivenhet.

Man har hamnat i något som alla tror sig känna till, något som borde vara så självklart, något som alla förtjänar. Men något som bara alldeles för få tillåter i sitt liv på grund av den ständiga rädslan att förstöra eller mista det innan det ens har börjat på riktigt.

Men här är mitt råd till er som verkligen vill, till er som är tillräckligt modiga för att våga, våga falla. Bara gör det. I varje fall kommer du att vara rikare efteråt, rik på minnen, erfarenheter och känslor. I varje fall kommer du vid någon tidpunkt tro att du har funnit den finaste platsen du kan föreställa dig.

Min definition av perfektion

Mitt liv är så underbart, precis som det är här och nu, i detta specifika ögonblick. Det är det liv som jag har skapat, och efter varje situation har kompletterat med en ny del som tidigare har saknats. Delar som mer och mer börjar falla på plats och tillsammans skapar en helhet.

Varje streck, punkt, fläck har en egen alldeles speciell betydelse för bilden. De har satt spår och gett mig erfarenheter som jag inte vill mista. Erfarenheter, som gör bilden till min unika bild av livet.

Det började med en punkt och utvecklades till något alldeles speciellt. Ett verk som speglar något oförklarligt och alldeles för stort för att kunna uttryckas i ord.

Lycka och glädje är förevigade i ljus som glittrar likt solen på havets yta mitt på sommaren. Kärlek och hopp skapar något som enligt mig endast kan liknas vid perfektion, samtidigt som varje tår jag fällde, varje skvätt av ilska jag kände skapade skuggor bakom den ljusa fasaden. Helheten är den bild som visar den jag har blivit.

Det är en bild som ingen annan. En bild som skapades ur en punkt. En punkt vars existens jag har kämpat för. En punkt som utvecklades till något stort, något som jag är så obeskrivligt stolt över.

Det är punkten som lägger grunden till tavlan om mitt liv. Mitt liv, min konst, min definition av perfektion.

Det jag alltid har viljat ha

Det absolut finaste jag någonsin har fått är dina blickar, din uppmärksamhet och din tid.

Det du gör med mig har ingen lyckats med i samma grad tidigare, för du gör mig lycklig. Leendet på mina läppar är som fastklistrad när jag ser dig, och det käns som att det aldrig kan försvinna.

Du har lyckats med det som för mig har varit omöjligt, du har fått mig att släppa kontrollen.

Endast genom att besvara det jag känner, har du lyckats göra mig till en helt ny människa. En människa som jag inte känner igen, en människa som jag önskar alltid förblir densamma. För den människan är annorlunda. Jag vet inte hur, men du får mig att bli till en bättre variant av den jag alltid har drömt om att vara.

Med varje sekund som går med dig mår jag lite bättre, det är som att syret äntligen når enda in i mina lungor och livets solstrålar värmer mig inifrån. Med dig är jag fri, med dig är jag glad, för du är den jag alltid har viljat ha.

Det sista jag ger dig

Jag förmår inte att kunna förklara hur det kunde hända, hur perfektion blev till depression och hur glädje blev till sorg. Jag förmår inte att kunna förstå hur band kan klippas utan sax, hur diamanter kan sönderfalla eller hur vi kunde bli till du&jag.

Jag förmår inte att kunna förklara hur många saker jag gav dig utan att du överhuvudtaget uppmärksammade det. Men det här kommer vara det sista. Det är meningslöst att kämpa ensam mot en hel armé av hinder, som hela tiden byggs upp på nytt och aldrig verkar finna ett slut.

Min kärlek räckte härifrån till Niagarafallen, men tar nu stopp vid Öresund. Vi var en gång en hel värld, men nu är du och jag inte större än en by.

Jag är kär

Jag är kär i det starkaste, underbaraste och kraftfullaste som finns på vår jord. Något som får varje vacker person att bli ännu lite vackrare och varje solig dag att vara ännu lite soligare.

Jag är kär i människans största önskan och mål i livet. Något som verkar vara hjärtats anledning att slå sina slag och grunden till allas drömmar.

Jag är kär i något så obeskrivligt stort, men samtidigt tillräckligt litet för att kunna uttryckas med ett simpelt leende. Något så starkt att kunna skapa band, men samtidigt tillräckligt svagt för att kunna kännas som en varm sommarvind.

Jag är kär i det bästa jag vet, jag är kär i lycka.

Ja, varje dag, timme, minut, sekund

Jag står mitt framför scenen och ser mitt favoritband spela låten som påminner mig om hur bra livet kan vara. Låten som får mig att sjunga så högt att rösten brister och dansa till fötterna värker.

Jag sitter vid havet och ser vågorna röra sig emot mig samtidigt som solen går upp över horisonten, en ny dag med nya möjligheter börjar och jag ler. Ler så mycket, för jag vet att idag kan vara den dagen då allt förändras, kanske till och med den bästa dagen i mitt liv.

Jag hör återigen musik dunkandes i mina öron, jag vänder mig om och ser alla mina vänner skratta och dansa. Bara av synen börjar även jag skratta så att magmusklerna krampar, jag tar ett glas och går mot dem.

Jag sitter på golvet nedanför julgranen och beundrar hur ljusen speglas i de alldeles glansiga kulorna. I soffan sitter min familj, fullständigt fyllda av glädje och kärlek.

Jag ser honom, jag ser hur vi på en varm sommardag sitter i bilen med rutorna nedrullade. Jag tittar på honom hur han högt sjunger med till 90-talslåtar och ler, med det finaste leende som gud har skapat. Leendet som jag aldrig glömmer.

Endorfiner rusar mellan mina nervceller, jag är lyckligare än någonsin och jag ler så mycket, känner mig så fri och önskar att det aldrig tar slut. Jag ser allt en gång till, i snabbspolning, det går som en rulle i alldeles för hög fart. Dina sista ord till mig spelas som bakgrund på filmen om mitt liv “kommer du att tänka på mig när jag är borta?”.

Jag tar all energi för att säga mina sista ord till dig, -Ja, varje dag, timme, minut, sekund.

Om detta är slutet, om det är så det ska vara, om det är det jag ska komma ihåg, då är jag nöjd. Men lova mig, lova mig att du står med armarna utsträckta emot mig och lova mig att du inte tänker släppa mig igen. En sista sak; gör inte det än, jag är lycklig.

Idag vågar jag släppa dig

Energin tog slut, men jag brydde mig inte. Med hela min förmåga att göra så försökte jag att återuppleva någonting som inte fanns längre, och varje gång jag lyckades förlåta tryckte du på nästa ömma punkt. Varje gång tårarna hade torkat orsakade du nya. Men jag brydde mig inte, det var dig jag ville ha, jag trodde att du var värt det.

När det återigen var jag som tog samman allt mitt mod, som satte mig och mina känslor på spel, då kändes det som om jag äntligen släppte. Istället för att visa hur mycket du betydde lyckades jag förstå att du inte gör det. Allt som alla hade sagt började klarna, för du förtjänar mig inte. Jag är ingen självklarhet som du kan få hursomhelst, närsomhelst och utan att överhuvudtaget behöva kämpa.

Idag vet jag hur liten du är, en liten del i ett universum som jag har fyllt med mitt liv. Ett universum som är fylld av glädje, kärlek och uppmuntran. Ett universum som jag har skapat, utan dig.

Idag vågar jag säga det, idag vågar jag må bra, idag vågar jag le. Idag vågar jag släppa dig, som ett stjärnfall fösvinner du in i något oförklarligt.

Trending Blogs

Recently Viewed Blogs

Tankar och ögonblick