Tre punkter...

Mitt alldeles egna ställe där jag skriver lite om smått och gott. Förutsättningslöst och förhoppningsvis ärligt och klart! Enjoy!

[trepunkter-blog]

Dagens Platsannons

"Söker: En människa i passande ålder som har en glad och positiv inställning till allt hon åtar sig. God arbetsmoral är ett måste, så även besittning av en stor förmåga att arbeta självständigt.

Arbetsbeskrivning: Det rör sig om långa arbetsdagar - ju längre du jobbar desto större chans till provision - som innefattar en del väntande och ibland långa möten mellan olika människor och företag. Du behöver inte ha några kvalifikationer utöver de i ovanstående rubrik.

Avtal och lön: Vi ser helst att du är visstidsanställd; både för vår, samhällets och din skull. Lönen är helt och hållet baserad på din förmåga att tala och interagera med andra människor och företag.

Så är du en tävlingsinriktad, glad och arbetsvillig person utan någon form av annan sysselsättning så hoppas vi att vi aldrig behöver träffa dig."

Ja... Ibland känns det som att söka jobb faktiskt är ett arbete på heltid.

[trepunkter-blog]

Spegel, spegel...

Ja, Kristen Stewart... Vi ser här att du gjorde ungefär noll förändringar i ditt ansikte under inspelningen av Twilightserien. Vi ser också att du ser ut som ungefär vem som helst och att du talar amerikansk engelska. Dock så är du känd så därför ska du naturligtvis få spela den tyska skönhetsprinsessan Snövit när hon och de runt henne talar med brittisk accent. Här kommer du säkert att utveckla ett fantastiskt minspel/känsloregister och på så sätt ge biopubliken rysningar när du håller dina brandtal som den hämndlystna, passionerade men ack så goda monarken.

Om det var producenternas förhoppningar inför "Snow white and the huntsman" så blev de nog väldigt besvikna redan första inspelningsdagen. När jag såg denna film var i stort sätt allt tipp topp; förutom då vår kära huvudkaraktär. Det smärtar mig att det andra som drar ner filmen en aning uppenbarligen lades till bara för att dölja Snövits otroliga brist på känslor. En enda sak har förbättrats för Twilightbruttan - hon tar sig i håret endast en gång (vad jag kunde se). En eloge till Stewart för det!

Tack vare denna tragiska insikt om en total talanglöshet och sinkning av en annars bra film, blev jag sjuk. Tyvärr så får jag då se, när jag pressar i mig min Treo, att Holland förlorar sin första match i EM mot Danmark. Jag bara undrar: Vart är världen på väg?

[trepunkter-blog]

...

Handsvetten var total. Min mun ett torrt askfat. Fötterna skakar dampigt och jag känner hur min puls bara går upp och upp. Gott folk... Loreen vann! En av de tillsynes bästa människorna som finns på denna jord och nu vill jag bara gråta och springa ut på gatorna och ge bröd till folket medan jag dansar en slags qigongdans! Jag är en så glad själ nu!

Citerar Dödenslillalammunge, den fantastiska konstnären Pyotir, "Loreen står för det mångkulturella Sverige"! Så Sverigedemokraterna: Riksdagen kommer snart att tömmas på era inskränkta åsikter!

[trepunkter-blog]

Dagens Tidtabell

Jag tror nog vi alla har varit där någon gång, eller åtminstone kommer till den dag då man hade planerat att göra tusen saker men vaknar upp och inser att: nej...

Jag vakande runt nio i morse, solen sken och barn lekte ute på gården och jag tänkte på Cornelis Vreeswijks Turistens klagan och försökte hålla med om att det är roligt med skrikande barn på morgonen. Hur som helst så tyckte jag att nio var lite för tidigt att gå upp så jag somnade om.

Jag vaknar igen, runt elva. Solen skiner lika mycket och barnen på gården leker fortfarande sina högljudda lekar. En perfekt tid att gå upp, klockan elva. Jag tar min mobil och tittar på klockan: 13.23... Klockan nio, elva eller halv två spelar alltså ingen roll en solig och varm lördag. Alla tiderna ser likadana ut, det händer samma saker så det är egentligen bara att välja och vraka mellan vilken tid man vill gå upp. Då bortsett från att man hinner ju fan inte göra det man tänkte när man tycker att klockan nio är för tidigt och istället går upp fem i halv två!

[trepunkter-blog]

11:ans spårvagn

När jag åkte 11:ans spårvagn från Saltholmen ikväll så steg det på två föräldrar och deras son (antog jag). Sonen var kanske en sådär 16-23år och han var väldigt mån om att få sitta bredvid sin pappa vars händer han stolt tog om sig som ett säkerhetsbälte och såg fantastiskt nöjd ut. Jag vet inte varför men jag kom på mig själv med att se minst lika nöjd ut som sonen efter ett tag. Hans nöjdhet smittade liksom av sig där han satt och myste, medan föräldrarna satt och planerade morgondagen.

Samtidigt så är det något fruktansvärt skört över det. Att vara nöjd med en så "liten" kärleksgest. Nöjer man sig med så lite tror jag också att det är desto mindre som behövs för att bli riktigt ledsen. I kvällens melankoli så tänkte jag på den dagen då föräldrarna skulle gå bort, medan han fortfarande levde. Den sorgen tror jag att ingen kan sätta sig in i, ens ett uns; oavsett vad man har för relation till sin egen mamma och pappa. Men det är väl typiskt att man ska tänka det värsta när man ser något fint och tänkvärt nu, att man genast måste förstöra den stunden med tanken på en dag som kanske inte ens ter sig så som man tänker sig den. Dessutom en dag man föreställer sig åt någon annan! Därför tänker jag låta mitt minne vara kvar av den stunden och inte min stressade "verklighetstanke" av en verklighet som jag med mina fördomar skapat.

Det är, tror jag, det som är så skört med att bli nöjd av så lite. Man lever enbart i nuet och njuter eller gråter över det som händer nu och grubblar inte över vad som händer imorgon. Det är enligt mig en av de finaste egenskaper vi människor har men vi vågar inte, har inte "råd" att då och då vara sköra...

[trepunkter-blog]

Politik är ju intressant, eller?

Tittade precis på partiledardebatten som sändes i svt:s kanal 2. Bunkrade upp med gosig katt i knät och cheeseballs med herrljunga cider till. Tänkte att det nog skulle bli lite intressant att se Löfvén i sin första debatt mot Reinfeldt och de andra också förstås eftersom det har varit rätt tyst i politiken ett tag. Men intressant blev det inte.

Det känns som att politikerna i Sverige inte brinner för något annat än att fiska väljare. Ingen vågar ta strid för sina ideologier och lösningar, utan allt hamnar i en grå sörja. Bara det faktum att vi har två block nu för tiden gör det svårt för partierna att driva sina hjärtefrågor eftersom de då kommer uppträder som oeniga inom sina "konstellationer". Det Reinfeldt och Löfvén gör istället för att debattera om vems förslag som är bäst, är att debattera om vem som kom på förslaget först. Ungefär så genomled hela programmet så den som missade det, vilket jag misstänker är många, missade egentligen inget av vikt och värde. Den som däremot såg det tycker jag mest synd om. För en tradigare söndagskväll får man leta efter.

Någon som åtminstone försökte upprätthålla sitt partis ideologi var Jonas Sjöstedt som är Vänsterns partiledare. Han och Jan Björklund var de som rök ihop under det som i alla fall var i närheten av en riktig debatt. Men även där så skyllde man mest ifrån sig på varandra och jag förstår inte hur partierna kan förvänta sig att någon av de ska vinna ett val om de inte riskerar lite för att visa vad de egentligen vill. De enda som säger sin mening och som har och kan vinna ännu mer är Sverigedemokraterna. Så om partierna vill stärka Sverigedemokraterna kan de fortsätta att skylla ifrån sig på varandra, vilket jag tycker är oerhört sorgligt och egocentriskt!

[trepunkter-blog]

Duvor...

Jag satt i solen på Järntorget en dag och väntade på en vän; tittade på hu duvorna trivdes lika mycket som jag vid fontänen. Jag kunde inte låta bli att skratta lite för mig själv när jag såg hur hanarna sprang efter och nästan jagade honorna som bara fortsatte att springa ifrån dem. Så fort de fick chansen så började de burra upp sig sådär som duvor gör och honorna kunde inte visa mindre intresse för dem.

Så får jag syn på en grå, väldigt mager duva. Inga skimrande fjädrar, inga stora fjädrar. Ingen stark hals men ändå den finaste duvan på torget eftersom den såg så skör ut och inte så smutsig och brutal som de andra. Hon - för jag antar att det var en hona eftersom hon inte sprang efter någon av de andra, men man kan ju aldrig vara helt säker på fåglar - gick alldeles för sig själv. Ingen hane sprang efter henne och hon sprang inte ifrån någon. Det hände till och med att hon flög bort till någon av duvklumparna där det fanns hanar som slogs för honorna. När hon kom dit så försvann duvklumpen ganska omgående och hon stod ensam igen. Hon var den enda honan som jagade hanarna och hon var den enda honan de flydde ifrån.

Det är tragiskt hur lika djur kan vara oss människor. Eller det är nog snarare tvärt om...

[trepunkter-blog]

Valborg

Jag går ut genom min dörr på valborgs kväll. Helt själv. Människor sjunger och ropar glatt till varandra om vartannat. Det är en varm och skön luft ute, den luktar sött av cider och öl.

Jag möter glada, skrattande människor med sina vänner. Jag känner att jag kanske borde gjort detsamma och hakat på några av de jag känner som gått ut i firandet.

jag går på en spårvagn. Ljudnivån är hög och väldigt koncentrerad. Folk halvsover mot fönstren och svajar i gången. De slår till sina slumrande kompisar och går av eller sätter sig där mer plats finns.

Polisen belamrar staden. De visar upp sig i sina stora uniformer bredvid sina än så länge rymliga piketbilar. Muskelknuttar går med pondus mot dem och spottar på marken när flest ser på.

Jag går av vagnen och det stinker sprit. Från människor jag passerar, från barer och klubbar. Fett, flottigt luktar och känns det på torgen. Spya och annalkande bakfylla luktar det från de ensamma som är på väg hem.

Till den sista delen av min rundtur stoppar jag kontokortet i min högra strumpa och ökar takten. Jag kommer hem, safe and sound. Sätter mig vid datorn och skriver det här. Skriver om en levande stad; där det finns glädje, sorg och risker. Inte en död stad! Glad valborg och första maj!